Påbörja ADHD medicin i vuxen ålder, ska det vara kaos?!

Egen erfarenhet? Märktes det skillnad snabbt eller tog det tid? Har kontaktat läkaren och kollat om jag bör prova annan medicin redan nu eller ”hålla ut”.

Då behöver jag jobba på att lära mig uttrycka mig tydligare. Jag försöker nämligen beskriva att jag INTE vill få rus/känna mig medicinpåverkad. Hade jag varit ute efter det så hade jag ju definitivt tagit en hög engångsdos, men jag skriver ju nu att jag upplever tom 36mg ”för mycket” som är steg 2. Jag vill komma till en bra dos där jag inte känner mig direkt medicinerad, men att medicinen samtidigt gör det den ska. Problemet är ju inte låg/dålig effekt, utan problemet är att verkningstiden är betydligt kortare än den bör.

Jag har givetvis kontaktat läkaren och bett om hjälp/råd, men såklart har vården ingen 24h’s garanti för återkoppling. Speciellt inte i semestertider. Därav ville jag under tiden höra andras erfarenheter. Kanske att det är vanligt i början men att det stabiliserar sig sen med verkningstiden, eller om det bara är så att det har med metabolismen att göra.

Då blir ju frågan ”hur vet jag att jag hittat rätt medicin och dos?”. Bör man räkna med en viss del svårigheter/biverkningar? Eller ska faktiskt fördelarna vara fler än nackdelarna?

Oj, 1-1,5år lät länge. Hade aldrig någonsin fixat att må såhär i ett år. Inte ens en vecka till.

Jag kan inte riktigt svara på exakt vad jag hade förväntat mig (mer än få hjälp). Då jag aldrig tidigare ätit ADHD medicin, är det svårt att veta vilken effekt man ska förvänta sig. På vilket sätt reagerar jag som en pundare? Isåfall hade jag väl bara knaprat i mig alla burkar och varit nöjd, sen bett om mer. Eller iallafall velat ha så hög dos som möjligt? Hade ju knappast kontaktat läkaren efter en vecka och beskrivit att steg 2 av 4 är för hög engångsdos.

Ja, jag är fullt medveten om att det är metylfenidat och vad det innebär. Och det suger att ha svårigheter som gör att man måste äta någon medicin, men definitivt ännu mer tråkigt med ”starka” mediciner. Äta medicin är definitivt ingenting jag VILL, men jag har så pass besvär, som gör att jag åtminstone behöver prova det. Och med tanke på att jag levt ett halvt liv utan att veta vad mina problem beror på, så har jag lärt mig hantera väldigt mycket. Men inte allt. Och finns det då någon medicin som kan underlätta, då är det absolut värt för mig att prova.

Hellre det än att fortsätta o riskera att crasha helt o behöva dubbel vård och 5 mediciner till.

Har kontaktat läkaren igår. Ville mer veta andras erfarenheter, om det ”ska” ta lång tid och ”ska” vara såhär besvärligt i början. Och om det bara är att stå ut i flera veckor.

Du har rätt i att det finns forskning som pekar på att nikotin har en positiv effekt men det är på hjärnan (minns inte exakt vad) och vissa påstår även att just ADHD hjärnan blir extra glad av nikotin. Däremot är nikotin bland det värsta man kan använda för hjärta och kärl då det har en kärlsammandragande effekt och höjer blodtrycket.

Jag kämpar själv med psykisk ohälsa och äter mediciner. Men jag skulle ALDRIG ta Concerta eller något liknande preparat. Du blir personlighetsförändrad och inte på något bra sätt. Det du upplever nu är att du blir påtänd och sedan att du tänder av. När du är påtänd inbillar du dig att du mår bra, när du tänder av får du grov ångest. De här känslorna kommer snart ta över dig helt och du kommer vara helt i drogens våld.

Du har en ADHD-sköterska som följer upp allt. Varför inte kontakta hen istället för idioter på Flashback???

Påbörjade också medicinering efter 30 och gick upp på 70 mg elvanse relativt fort.. Orkade medicinera i ett halvår innan den stora kraschen kom, blev sjukskriven och fick en svår depression på köpet. Har slutat medicinera helt och trots att det mesta är kaos så mår jag betydligt bättre utan det där rävgiftet i kroppen. Fundera en sväng extra innan du fortsätter medicineringen.

Jag fick ångest på kvällen av concerta.

Gick över till ritalin men fick då istället kärlkramp/ont i hjärtat.

Bytte till elvanse och provade flera olika doser. Hög dos (72mg om jag minns rätt) gjorde mig väldigt passiv (nöjd men omotiverad) och det kändes ibland som om huvudet skulle explodera av övertryck. Effekten gick även ut ganska fort, oftast redan vid lunch. Men att ta en till tablett på eftermiddagen riskerade att störa sömnen.
Bytte till 36mg elvanse + 5mg attentin x4 . 2st morgon tillsammans med 1st 36mg elvanse och sen 2st attentin vid 16 tiden.

Slutade med att jag tog bort elvase och körde endast attentin 5mgx8 (2+2+2+2) fördelat under dagen. Men gillade aldrig biverkningarna, dels att det gör en passiv och mer självisk (bryr sig mindre om det mesta). Dels att man tidvis blir stel i kropp och käkar, tandköttet/tänderna stramar (trångt emellan tänderna på nederkäken).

Nu äter jag 5mg (1tablett) attentin morgon och oftast 5mg eftermiddagen, samt ibland 5mg vid 16-17 tiden.

Minimalt med biverkningar. Ingen efter ångest. Kan skippa att ta i flera dagar om jag vill, men får ju så klart ingen effekt håller.

Det räcker för att hålla vardagsångesten i schack, ringa alla jobbiga samtal och få mer tråkiga saker gjorda samt att tålamodet inte tryter när man träffar idioter eller ska fixa käk till trötta hungriga barn, samtidigt som man själv är dödstrött... Detta utan att förstöra sömnen. Sömnen är ju inte alltid bra ändå, men det beror iaf inte på medicineringen.

Det svåraste nu är att komma ihåg att ta tabletterna...

Har du ett tidigare missbruk är det nog väldigt svårt att få attentin utskrivet alls.

När jag senast pratade med en sköterska (flera pr sedan) så sa hon att vissa sköterskor (läkare) skriver ut upp till 320mg elvanse åt tidigare missbrukare med diagnos men att de inte skriver ut attentin pga missbruksrisken.
Sjukt höga doser men bättre för samhället än ett vanligt missbruk antar jag...

Tyckte också Concerta var skräp. Upplevde att det fungerade i början men plötsligt var mitt fokus bara på jobbet (och att jobba) för att sen krascha i ångest varje kväll. Har ändå intressen vanligtvis. Ångest brukar jag däremot inte ha.

Utöver aktivt ämne kan såklart dosen påverka. Och livet generellt.

Men lyssna inte för mycket på andra, utan på din egen kropp. Känns det inte bra så är det inte bra. Hoppas du hittar något som funkar!

Har provat båda, och har stor erfarenhet av gammalt hederligt tjack, och metylfenidat ger större dipp på kortare tid. Elvanse är trevligare då det är som tjack fast utan levovarianten. Metylfenidat är metylfenidat liksom. Välmåendet är mycket större på amfetamin än på metylfenidat.

Både metylfenidat och (lis)dexamfetamin är ju korttidsverkande (=du får effekt direkt) så förstår inte vad det är för insättning du pratar om? Att få tolerans på en substans är ju inte detsamma som insättning? Man borde ju ha bäst effekt utan tolerans tänker jag.