Mått dåligt sedan i april pga en grupp personer

Jag blev helt utfryst från en gemenskap i början av april i år. Dessa personer var egentligen de enda vänner jag hade och den enda gemenskapen jag känner till. Och det hände mycket som fallar inom ramen för mobbning (inte direkt mobbning utan passiv mobbning). Hela anledningen till att jag blev utfryst vågar jag inte gå in på för jag är rädd att dessa personer kanske ska hitta detta, man kan säga att jag gjorde flera sociala misstag under tre månaders tid. Inte allvarliga misstag på det sättet att det skulle kunna räknas som brottsligt eller direkt allvarligt.

Först började det med suicidtankar som drabbade mig jättehårt, funderade genuint på självmord som lösning nästan varje dag och detta pågick i nästan en månads tid.

Till och med när jag försökte fira Valborg ensam senare den månaden kunde jag inte sluta tänka på självmord.

Att vakna upp varje dag kändes som en plåga för varje person som jag kände i denna gemenskap och alla mina vänner raderade mig ur sina liv en efter en olika dagar. Jag kunde till exempel vakna och se att två olika personer har slutat kontakta mig.

Sen började jag få ganska starka mentala sammanbrott på stället där jag studerar och beslutade att det var bäst för mig att stanna hemma.

Men sen började jag också få mentala sammanbrott hemma också så det hjälpte inte så mycket.

Jag började också dricka mycket alkohol för at försöka känna mig gladare en stund.

Och nu frågar nog sig många varför jag inte bara skaffade nya vänner, sanningen är att jag är usel på att behålla vänskaper, jag är vän med olika personer i två-tre månader och sedan sker det missförstånd som gör att de inte vill ha något med mig att göra. Så har det varit hela mitt liv. Så jag kan inte skaffa vänner oavsett hur mycket jag vill det.

Jag har också många gånger haft extremt starka önskningar att systematiskt förstöra dessa personers liv för att sättet de behandlat mig på tycker jag och många andra verkligen inte är okej.

Vad ska jag ta mig till? Det har varit så här sedan några månader tillbaka.

Spola kröken

Stressa inte över det.

Du är ung och nya vänner dyker upp!

Har hänt mig....
Skit i dem och gå vidare med ditt liv
Jag gjorde det....

Gör saker som får dig att må bra. Sluta dricka. Skippa hämndtankarna för de får bara dig att må sämre. Analysera hur du betett dig mot vänner förut, när du råkat göra sociala misstag osv, och ansträng dig för att inte göra likadant nästa gång du försöker skaffa vän. Terapi är bra för att få en tredjepart som kan hjälpa dig att se klarare och ta dig framåt.

Det här med att du återkommande hamnar i sociala situationer som gör att människor tar avstånd från dig, har du funderat över varför detta sker? Oförmåga att skapa och behålla sociala kontakter brukar vara en indikation på autism. Har du blivit utredd för spektrumproblematik någon gång? Om inte så är det kanske en ände att börja i? När människor blir mobbade och utfrusna så är det nästan alltid offrets fel på ett eller annat sätt. Hackkycklingar utses inte helt random, det finns alltid en trigger som gör att just hen blir offret för flocken. I barndomen kan det räcka med övervikt eller glasögon men som vuxen krävs ofta mer, exempelvis ett konstigt socialt beteende. Och det verkar du ju ha förstått att du har.

Om du har en spektrumstörning då kommer utredningen att visa det och då har du en diagnos nästa gång du hamnar i den här situationen. Då kan du förklara att du har exempelvis en mild autism som gör att du intr tolkar vardagen som alla andra. Vuxna människor brukar ha mer fördragsamhet om det finns någon typ av ohälsa i bakgrunden, det kan ge dig det rörelseutrymme du behöver för att fungera i nästa grupp du hamnar i.

Detta är ett klokt råd.

Mitt tillägg: Ödsla inte onödig tid på att skaffa vänner. Vänner är överskattade rent generellt. En vuxen karl behöver sällan mer än 1-3 vänner. Dessa vänner måste naturligtvis vara vänner av hög kvalite´- vänner som du kan ringa och berätta dina problem för utan att starta en flashbacktråd.

Har du inte ens dessa tre vänner ligger problemet hos dig! Och du bör lyssna extra mycket på denna användares råd gällande terapi och dylikt...

Lycka till! Och ge inte upp! Att du startade en tråd på flashback om ditt problem säger mycket om att du förmodligen vet om dina brister som vän.

Är övertygad om att det kommer ordna sig för dig!

Hämndaktioner tror inte jag att du kommer må bättre utav heller. Har du samvete så kommer du säkert få dåligt mående å ångest på grund utav det. Vilket kommer resultera att du hamnar djupare i ditt hål å förmodligen behöva bedöva det med mera alkohol eller nån annan substans.

Nä mobbning/utfrysning är aldrig ok. Synd att ni inte kommunicerade med varandra när det blev missförstånd.

Hoppas att det löser sig för dig.

Sköt om dig!

Om vi säger det gått åt pipsvängen socialt i stad X. Då flyttar man till en annan stad och börjar om. Saknar du stad X kan du kanske flytta tillbaka dit då folk förlåtit dig. Trivs du inte finns det alltid engelsktalande städer utomlands du kan prova på. Suicid för typ Örebro är körd låter väl inte helt vettigt när du zoomar ut bilden liten.
Varje gång jag flyttat i livet och träffat på nya bekantskaper så slås jag av tanken hur sjukt att jag råkade söka lägenhet till att bo nära person x som visade sig så trevlig.
Har tappat kontakt totalt med barndomskompisar och de flesta man pluggat med, man hittar nytt, kompisar är ingen anledning till suicid. Försök hitta nåt nytt. Hoppas du kommer på bättre tankar!

Långt ifrån värt det att överväga självmord pga förlorade vänskaper. Jag har personligen aldrig upplevt någon "heart break" över vänner, så det är bara att rycka på axlarna och hitta nya. Som någon annan här sa, se över dessa sociala problem ifall det eventuellt handlar om någon grad av autism.

Förstår inte riktigt, så du kan inte hålla vänner mer än några månader pga "Missförstånd"?

TS skriver det själv - TS är problemet och det är inte hans vänner som gjort bort sig, så TS får skärpa till sig om denne vill ha kvar någon vän i framtiden...