Citat:
Ursprungligen postat av
Galejan
Vad? Frukta din gud, ära din ledare, skapa många vita barn så att ditt land får en stark armé osv. Detta är ju vad det här brunskjorteriet ytterst handlar om. Och för att få detta att funka måste kollektivistiska idéer och moral inympas i folket från vaggan. Stupa för din ledare för att bevara nationen/rasen/blablabla.
Det är så förbannat tråkigt och livsfientligt. Strävsamhet och ansvar är inte partymaterial direkt.
Jag har festat mer än de flesta och jag hatar vanligt Svensson-liv, hatar att vara löneslav tvungen att utföra ett jobb och jag har alltid känt något slags instinktivt främlingskap inför "vanligt folk", "svennar" och allt som folk håller på med. Jag insåg dock innan det var för sent att familj ändå borde prioriteras och därför har jag idag en stor familj med många barn och festar i princip aldrig. Att "festa" kan vara kul och är något man i princip skulle kunna göra en hel del och fortsätta med långt upp i åren, men tyvärr så ser vårt samhälle och kultur inte ut så.
Citat:
Mycket av nationalismen har sin grund i kyrklig moral.
Njae, inte särskilt mycket alls faktiskt. Västerländsk nationalism bygger mycket på romantiken och även på liberalismen och frihetsrörelserna som kom runt om i Europa på 1800-talet. Om något så var nationalismen ofta modern, revolutionär och proggressiv snarare än reaktionär och kyrklig. Många fascister och nationalsocialister, och många ur den föregående erans nationalister, var ju dessutom äventyrare och/eller "party animals". Jag kan inte komma på någon från den tiden som var känd för att vara kyrklig. Tvärtom så var många uttalat anti-kyrkliga. Även en del som var kristna, som Leon Degrelle, var ju färgstarka figurer.