112th Tour de France: Lille – Paris (3 320 km)
Cykelvänner, sommarens julafton är i antågande. Dag 5 är det 33 km tempo i Caen och 13:e etappen är ett bergstempo uppför Peyragudes på 11 km. Dagen innan är första bergsmålgången på Hautacam och sista veckan bjuder bland annat på Mont Ventoux innan man når Paris och Champs Elysées på en liknande bana som användes under OS. Vacchi och Adamson kommenterar på Eurosport/Max och här är favoriterna (favoriten?) i årets Tour de France.
https://www.procyclingstats.com/race...2025/startlist
UAE: Tadej Pogacar vann ifjol och det mesta tyder på att han vinner i år igen. Både UAE och Dauphiné vann han enkelt och däremellan också monumenten Flandern och Liége. 11 segrar har det totalt blivit i år och nästa seger är nummer 100 i karriären, 27 år ung. Parallellt har Almeida haft en strålande säsong med segrar i Baskien, Romandiet och Schweiz. Och får han är fri roll är fjolårsfyran min favorit till tredjeplatsen.
Visma: Fjolårstvåan Vingegaard såg ut att hota Pogacar i Dapuhiné med ett starkt tempolopp, men var sedan chanslös att följa med slovenen i bergen. Dansken får hoppas på de riktigt långa bergen, precis som när han vann 2022 och 2023. Jorgenson blev åtta ifjol trots ett uppoffrande jobb åt Vingegaard och efter segern i Paris-Nice för andra året i rad känns den långe amerikanen minst lika stark i år igen. Simon Yates vann lite överraskande Girot men det skulle vara en sensation om han upprepar Pogacar-dubbeln från ifjol.
Quick-Step: Evenepoel* vann ifjol ungdomstävlingen och blev trea totalt i sin Tourdebut. Kom igång sent med årets säsong, som han å andra sidan inledde med seger i Brabantse Pijl. Olympiamästaren vann tempoloppen i både Romandiet och Dauphiné men slutade inte bättre än femma och fyra totalt.
Bora: Roglic bröt Girot efter fler krascher än bra tramptag och känslan är inte att det kommer gå så mycket bättre här. Då känns tysken Lipowitz* mer spännande efter andraplatsen i Paris-Nice och tredjeplatsen i Dauphiné. Ifjol var han sjua i Vueltan, som hjälpryttare åt just Roglic.
Movistar: Mas inledde säsongen bra som trea i Katalonien och tvåa i Baskien. Däremot gick det inget vidare i Dauphiné där han räddades av en lång utbrytning sista dagen till sjunde plats.
Ineos: Rodriguez* var femma för två år sedan men har inte tagit sista steget upp i podiumkampen ännu. Sjätteplats i Romandiet och nionde i Dauphiné tyder på att det fortsatt är en bit kvar till den absoluta toppen.
AG2R: Gall blev fyra i Schweiz och har förbättrat sin närmast katastrofala nivå i tempo från tidigare år. För tre år sedan vann han en bergsetapp solo, för övrigt samma dag som Pogacar kollapsade.
Trek: Skjelmose blev Skrällmose när han vann Amstel Gold Race i spurt mot Pogacar och Evenepoel. Femma i Baskien och låg trea i Paris-Nice när han tvingades bryta sent. Vann nyligen tidernas första proffstävling i Andorra (vad jag kan hitta i PCS databas).
Bahrain: Buitrago inledde säsongen med seger i Valencia men har haft det tuffare i World tour och bröt sista dagen i Dauphiné. Den etappen vann istället Martinez* som även vann etapper i Paris-Nice och Romandiet där han också slutade tvåa.
Arkea: Vauquelin* var nära slutsegern i Schweiz men fick se sig passerad på bergstempot sista dagen. Vann två mindre etapplopp på hemmaplan tidigt i våras och var bäst av de mänskliga i Vallonska pilen.
Picnic: Onley, var hejaklack heter Onleyfans (?), tog karriärens första seger på europeisk mark i Schweiz och slutade på tredjeplats totalt efter hela fem topp-3 placeringar på etapperna.
Jayco: Utbrytarkungen O’Connor blev tvåa i Vueltan ifjol och fyra i Touren 2021, bägge gångerna efter att ha fått många gratisminuter i utbrytning. Han försökte med samma trick i Schweiz, men tappade på slutet till en sjundeplats.
Lotto: Van Eetvelt*, känd för att ha gjort för tidig segergest mot Roglic i Vueltan ifjol, blev 8 i Katalonien men har bara en bruten tävling senaste två månaderna.
FDJ: Martin har länge kämpat för att bli mer än en topp 10 åkare, men de sista åren har han haft svårt att ens nå det. I Dauphiné blev det just en tiondeplats, men året har också bjudit på två segrar på hemmaplan, hans första på nästan tre år.
Cofidis: Buchmann har haft många tuffa år sedan fjärdeplatsen 2019, men elfteplatsen i Dauphiné är det bästa tysken gjort på länge.
Uno-X: För fyra år sedan vann Tobias Halland Johannesen framtidsloppet l’Avenir och kanske är seniorgenombrottet på väg att äntligen ske. I Dauphiné blev han femma totalt efter bland annat en fjärdeplats på kungaetappen. Även tvillingbroder Anders gör sin bästa säsong med seger i Slovenien nyligen.
Övriga lag får ursäkta, men jag ser inga totalaspiranter där. Däremot finns det säkerligen en och annan spurtare som jagar den gröna poängtröjan.
Med tre etappsegrar ifjol och fyra i förfjol har Philipsen (Alpecin) varit de senaste årens bäste spurtare. I år har det dock bara blivit två segrar, dels i Kuurne och nyligen i hemmatouren. I laget finns också Groves som vann en etapp i Girot samt van der Poel som i våras vann både Sanremo och Roubaix och som gärna vinner Mur de Bretagne igen.
Efter två raka poängtröjor och fyra etappsegrar i Girot gör Milan (Trek) debut i den största tävlingen. Sex segrar har det blivit i år, bland annat två var i UAE och Adriatico. Kommer ha nästan hela laget som uppdrag med veolodromkompis Consonni som siste uppdragare. På lite tuffare etapper ska det också bli spännande att se unge Nys som ibland kan skicka iväg en våldsam attack på slutet.
Girmay (Intermarché) vann hela tre etapper och poängtröjan ifjol men är segerlös sedan dess. Hela fem andraplatser har säsongen bjudit på, bland annat i Dunkerque. Europamästaren Merlier (Quick-Step) är årets segerrikaste spurtare. Bland de tolv segrarna finns bland annat Scheldeprijs och två etapper var i Saudi, UAE och Paris-Nice.
Meeus (Bora) vann sin enda etappseger på Champs-Élysées för två år sedan och kommer hit med två raka segrar i Schweiz och Köpenhamn. Med sig har han van Poppel, i mitt tycke världens bäste spurtuppdragare. Groenewegen (Jayco) har tre mindre segrar i år, bland annat två nyligen i Slovenien.
Van Aert (Visma) har haft en knackig säsong där enda segern är Strade Bianche etappen i Girot. I bästa form kan han vinna allt från klungspurter till tuffa etapper och återigen vinna den gröna tröjan om han får fritt spelrum. De Lie (Lotto) var en brutal segermaskin i unga år, men har i år bara en seger från ett litet franskt lopp tidigt på säsongen.
Ständige uppdragaren Wärenskjöld (Uno-X) blir nu förstespurtare i Kristoffs frånvaro efter att ha vunnit Omloop Nieuwsblad. För tuffare etapper finns ende icke-norsken Cort som inledde säsongen med tre etappsegrar i Spanien och var tvåa i Frankfurt. Ackermann (Israel) vann förtävlingen i Dunkerque medan lagkompis Stewart vann den sista etappen där och sedan en etapp i Dauphiné.
Bauhaus (Israel) var tvåa på en etapp i Slovenien men jagar sin fortfarande sin första seger sedan just Slovenien i fjol. Andresen (Picnic) inledde säsongen med seger i Australien och efter flera bra spurter vann han poängtävlingen i Dunkerque. Démare (Arkea) jagar seger nummer 100, men står kvar på 97 efter 3 andraplatser på hemmaplan, bland annat i Paris-Nice.
Och apropå ingenting tippar jag Healy (EF) som vinnare av bergspristävlingen, med Armirail (AG2R) som reserv. Så vet ni åtminstone vilka som inte vinner den rödprickiga tröjan.
Cykelvänner, sommarens julafton är i antågande. Dag 5 är det 33 km tempo i Caen och 13:e etappen är ett bergstempo uppför Peyragudes på 11 km. Dagen innan är första bergsmålgången på Hautacam och sista veckan bjuder bland annat på Mont Ventoux innan man når Paris och Champs Elysées på en liknande bana som användes under OS. Vacchi och Adamson kommenterar på Eurosport/Max och här är favoriterna (favoriten?) i årets Tour de France.
https://www.procyclingstats.com/race...2025/startlist
UAE: Tadej Pogacar vann ifjol och det mesta tyder på att han vinner i år igen. Både UAE och Dauphiné vann han enkelt och däremellan också monumenten Flandern och Liége. 11 segrar har det totalt blivit i år och nästa seger är nummer 100 i karriären, 27 år ung. Parallellt har Almeida haft en strålande säsong med segrar i Baskien, Romandiet och Schweiz. Och får han är fri roll är fjolårsfyran min favorit till tredjeplatsen.
Visma: Fjolårstvåan Vingegaard såg ut att hota Pogacar i Dapuhiné med ett starkt tempolopp, men var sedan chanslös att följa med slovenen i bergen. Dansken får hoppas på de riktigt långa bergen, precis som när han vann 2022 och 2023. Jorgenson blev åtta ifjol trots ett uppoffrande jobb åt Vingegaard och efter segern i Paris-Nice för andra året i rad känns den långe amerikanen minst lika stark i år igen. Simon Yates vann lite överraskande Girot men det skulle vara en sensation om han upprepar Pogacar-dubbeln från ifjol.
Quick-Step: Evenepoel* vann ifjol ungdomstävlingen och blev trea totalt i sin Tourdebut. Kom igång sent med årets säsong, som han å andra sidan inledde med seger i Brabantse Pijl. Olympiamästaren vann tempoloppen i både Romandiet och Dauphiné men slutade inte bättre än femma och fyra totalt.
Bora: Roglic bröt Girot efter fler krascher än bra tramptag och känslan är inte att det kommer gå så mycket bättre här. Då känns tysken Lipowitz* mer spännande efter andraplatsen i Paris-Nice och tredjeplatsen i Dauphiné. Ifjol var han sjua i Vueltan, som hjälpryttare åt just Roglic.
Movistar: Mas inledde säsongen bra som trea i Katalonien och tvåa i Baskien. Däremot gick det inget vidare i Dauphiné där han räddades av en lång utbrytning sista dagen till sjunde plats.
Ineos: Rodriguez* var femma för två år sedan men har inte tagit sista steget upp i podiumkampen ännu. Sjätteplats i Romandiet och nionde i Dauphiné tyder på att det fortsatt är en bit kvar till den absoluta toppen.
AG2R: Gall blev fyra i Schweiz och har förbättrat sin närmast katastrofala nivå i tempo från tidigare år. För tre år sedan vann han en bergsetapp solo, för övrigt samma dag som Pogacar kollapsade.
Trek: Skjelmose blev Skrällmose när han vann Amstel Gold Race i spurt mot Pogacar och Evenepoel. Femma i Baskien och låg trea i Paris-Nice när han tvingades bryta sent. Vann nyligen tidernas första proffstävling i Andorra (vad jag kan hitta i PCS databas).
Bahrain: Buitrago inledde säsongen med seger i Valencia men har haft det tuffare i World tour och bröt sista dagen i Dauphiné. Den etappen vann istället Martinez* som även vann etapper i Paris-Nice och Romandiet där han också slutade tvåa.
Arkea: Vauquelin* var nära slutsegern i Schweiz men fick se sig passerad på bergstempot sista dagen. Vann två mindre etapplopp på hemmaplan tidigt i våras och var bäst av de mänskliga i Vallonska pilen.
Picnic: Onley, var hejaklack heter Onleyfans (?), tog karriärens första seger på europeisk mark i Schweiz och slutade på tredjeplats totalt efter hela fem topp-3 placeringar på etapperna.
Jayco: Utbrytarkungen O’Connor blev tvåa i Vueltan ifjol och fyra i Touren 2021, bägge gångerna efter att ha fått många gratisminuter i utbrytning. Han försökte med samma trick i Schweiz, men tappade på slutet till en sjundeplats.
Lotto: Van Eetvelt*, känd för att ha gjort för tidig segergest mot Roglic i Vueltan ifjol, blev 8 i Katalonien men har bara en bruten tävling senaste två månaderna.
FDJ: Martin har länge kämpat för att bli mer än en topp 10 åkare, men de sista åren har han haft svårt att ens nå det. I Dauphiné blev det just en tiondeplats, men året har också bjudit på två segrar på hemmaplan, hans första på nästan tre år.
Cofidis: Buchmann har haft många tuffa år sedan fjärdeplatsen 2019, men elfteplatsen i Dauphiné är det bästa tysken gjort på länge.
Uno-X: För fyra år sedan vann Tobias Halland Johannesen framtidsloppet l’Avenir och kanske är seniorgenombrottet på väg att äntligen ske. I Dauphiné blev han femma totalt efter bland annat en fjärdeplats på kungaetappen. Även tvillingbroder Anders gör sin bästa säsong med seger i Slovenien nyligen.
Övriga lag får ursäkta, men jag ser inga totalaspiranter där. Däremot finns det säkerligen en och annan spurtare som jagar den gröna poängtröjan.
Med tre etappsegrar ifjol och fyra i förfjol har Philipsen (Alpecin) varit de senaste årens bäste spurtare. I år har det dock bara blivit två segrar, dels i Kuurne och nyligen i hemmatouren. I laget finns också Groves som vann en etapp i Girot samt van der Poel som i våras vann både Sanremo och Roubaix och som gärna vinner Mur de Bretagne igen.
Efter två raka poängtröjor och fyra etappsegrar i Girot gör Milan (Trek) debut i den största tävlingen. Sex segrar har det blivit i år, bland annat två var i UAE och Adriatico. Kommer ha nästan hela laget som uppdrag med veolodromkompis Consonni som siste uppdragare. På lite tuffare etapper ska det också bli spännande att se unge Nys som ibland kan skicka iväg en våldsam attack på slutet.
Girmay (Intermarché) vann hela tre etapper och poängtröjan ifjol men är segerlös sedan dess. Hela fem andraplatser har säsongen bjudit på, bland annat i Dunkerque. Europamästaren Merlier (Quick-Step) är årets segerrikaste spurtare. Bland de tolv segrarna finns bland annat Scheldeprijs och två etapper var i Saudi, UAE och Paris-Nice.
Meeus (Bora) vann sin enda etappseger på Champs-Élysées för två år sedan och kommer hit med två raka segrar i Schweiz och Köpenhamn. Med sig har han van Poppel, i mitt tycke världens bäste spurtuppdragare. Groenewegen (Jayco) har tre mindre segrar i år, bland annat två nyligen i Slovenien.
Van Aert (Visma) har haft en knackig säsong där enda segern är Strade Bianche etappen i Girot. I bästa form kan han vinna allt från klungspurter till tuffa etapper och återigen vinna den gröna tröjan om han får fritt spelrum. De Lie (Lotto) var en brutal segermaskin i unga år, men har i år bara en seger från ett litet franskt lopp tidigt på säsongen.
Ständige uppdragaren Wärenskjöld (Uno-X) blir nu förstespurtare i Kristoffs frånvaro efter att ha vunnit Omloop Nieuwsblad. För tuffare etapper finns ende icke-norsken Cort som inledde säsongen med tre etappsegrar i Spanien och var tvåa i Frankfurt. Ackermann (Israel) vann förtävlingen i Dunkerque medan lagkompis Stewart vann den sista etappen där och sedan en etapp i Dauphiné.
Bauhaus (Israel) var tvåa på en etapp i Slovenien men jagar sin fortfarande sin första seger sedan just Slovenien i fjol. Andresen (Picnic) inledde säsongen med seger i Australien och efter flera bra spurter vann han poängtävlingen i Dunkerque. Démare (Arkea) jagar seger nummer 100, men står kvar på 97 efter 3 andraplatser på hemmaplan, bland annat i Paris-Nice.
Och apropå ingenting tippar jag Healy (EF) som vinnare av bergspristävlingen, med Armirail (AG2R) som reserv. Så vet ni åtminstone vilka som inte vinner den rödprickiga tröjan.
