HRR-D – Universum roterar. Inte expanderar. Och nej, ingen mörk materia!

Det finns platser och tider där det är exakt rätt. Men här e vi lite mer gnälliga, detta om att kunna förklara skiten som om du var Mr Greene

Men ska kika på vad nu nästa revolution är, eftersom stringteori rann ut i sanden. Och Greene, well ..

Tack för att du tog dig tid att testa koden. Om du verkligen har kört version v5.2, så uppskattar jag verkligen att du gått så pass långt in i modellen. Det är precis den typen av granskning jag är ute efter.

Men då blir jag också nyfiken:
Om spiralbanorna bara vore ett resultat av koordinatval – hur kan det då komma sig att modellen återger både rödförskjutning, galaxrotationer och gravitationslinsning utan att använda mörk materia eller expansion? Det är observationellt testat steg för steg, och resultaten stämmer mycket väl med data (se t.ex. SPARC, Union2.1 m.fl.).

Geodeterna i v5.2 härleds direkt från metrikens komponenter, där rotationen (ω) inte är ett koordinatval utan en fysisk egenskap av rumtiden. Så min ärliga fråga är:
Vilken del i implementationen menar du inte speglar geodeterna korrekt? Ser gärna om du vill peka ut något konkret.

Jag är helt öppen för fortsatt diskussion – och om något i modellen inte håller, då är det bättre vi hittar det nu än senare. Men hittills verkar både kod och observationer faktiskt tala för att HRR-D fungerar oväntat bra.

Sant 😁

Kortfattat:

Jag har presenterat HRR-D – en modell där rymden inte expanderar utan är spiralformad och roterar, vilket skapar rödförskjutning och strukturer vi ser idag utan att behöva mörk materia eller mörk energi.

Nerd menar att det bara är en koordinat-effekt, som om man själv snurrar och tycker världen snurrar.

Skillnaden? I HRR-D är rotationen en fysisk egenskap i rumtiden, inte bara ett sätt att räkna.

Varför? För att testa om universum verkligen expanderar – eller om det bara verkar så.

Det påstås att Einstein en gång i relativitetsteorins barndom fick frågan "Det påstås att det bara finns tre personer som förstår din teori. Stämmer det?" Enligt historien svarade Einstein "Vem är den tredje?" Även differentialkalkyl ansågs när den var ny vara extremt esoterisk som få skulle kunna förstå.

Det tar tid att gå från matematiska ekvationer tills man kan beskriva en ny teori på begripligt sätt, och framförallt krävs matematik för att vara så stringent att man kan avgöra om den är korrekt. Vardagliga analogier kan vara nyttiga för att beskriva en teori för lekmän, men de är aldrig tillräckligt exakta för att kunna visa om den är sann.

Här tror jag vi helt enkelt får acceptera att det bara är de som kan matematiken som har något att tillägga. För oss andra blir det som att läsa en diskussion mellan två filmnördar som diskuterar en film man inte sett. Jag sniffade på GR i min ungdom, men det var länge sedan och jag var aldrig inne på dess tillämpningar i kosmologin.

HRR-D är en alternativ modell där universum inte expanderar utan roterar. Det är inte galaxerna som snurrar runt något, utan själva rumtiden har en spiralstruktur. Den här rotationen förklarar rödförskjutning, galaxrotationer, gravitationslinser m.m. – utan att man behöver mörk materia eller mörk energi.

Modellen har testats mot riktig data (supernovor, CMB, BAO, EDGES, SPARC) och stämmer förvånansvärt bra. All kod finns öppet. Skillnaden mot vanliga roterande koordinater är att HRR-D:s rotation är en verklig fysisk egenskap – inte bara ett sätt att räkna.

Hmm .. nej, det gör den inte, Ifrån en basal förklaring utan matematik, så nej. Och att en rotation skulle förklara gravitationslinser på ett sätt vi inte redan visste? Nej. Bara nej.

Men det var intressant att se det minus matematiken - den kan nerdnerd alltid kolla. Vi andra vill ha bakgrunden och här finns ingen.

Har detta något med Terrence Howards förklaringsmodeller att göra? Han nämner i Joe Rogan avsnitt där "hans team" lyckades skapa planeten Saturnus i en simulering med hjälp av tornader/virvlar och annat som jag inte förstodd. Simuleringen liknade den riktiga planeten och innehåller dessutom det mystiska hexagonala moln mönstret vid dess nordpol.

Simuleringen plus förklaring
1h13:50 kort introduktion
1h14:39 simuleringen börjar
1h24:13 slut på simuleringen

https://youtu.be/g197xdRZsW0?si=sHLgsArxig6ppw43

Hur som, intressant TS, följer med spänning

Men du har ju inte testat din modell alls. Att använda Python för att dra räta linjer mellan rödförskjutningsdata är inte att testa någonting annat än sina färdigheter i Python.

HRR-D är testad – inte bara med Pythonlinjer, utan med:

Spiralmetrik härledd från fältekvationer
Full tensoranalys (Einstein-Cartan)
3D-visualisering av spiralgeodeter
χ²-analys mot verklig Union2.1-data (χ²_red ≈ 1.01)
SPARC-test av galaxrotationer – utan mörk materia

Att kalla det “inte testat” är helt enkelt fel.

github.com/rotationgravity/HRR-D-RotationGravity-v5

"Ni har fel".

Det är det enda man med viss säkerhet kan skriva. För alla aktuella modeller om universum är fel. Det är enkelt att bevisa, modell för modell, och det finns ingen som klarar alla tester. Det ÄR bra att man envist försöker modell efter modell och inte snöar in på försök som quantumteori, strängteori, loop quantum gravity eller annat.

Ös på med försök, säger vi.

Som sagt, det din 3D metrik modellerar är bara ett vanligt Minkowskirum, utan verklig rotation, och ffa utan något innehåll av materia eller någon sorts energi öht. Krökningstensorn är identiskt noll, och därmed även energimomentumtensorn som beskriver all sorts energi och materia.

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Born_coordinates

Att bara byta till roterande koordinater tillför förstås ingen fysik som inte finns där med ickeroterande koordinater. Vi VET att vårt universum inte alls beskrivs av ett alldeles tomt Minkowskirum, och alltså är dina tester fel på något sätt, t ex i hur du har räknat.

Detta är odiskutabla fakta. Sorry.

---
Dock vill jag passa på att korrigera mig lite. När jag räknade på din förra metrik, den utan korsterm, så sa jag felaktigt att den måste ha en koncentration någon sorts exotisk materia i r=0. Detta stämmer inte alls. Som man ju faktiskt ser direkt på den metriken så går den ju mot Minkowski nära r=0.

Mina beräkningar var inte fel, bara min tolkning. Termen +L²/r² är bara en artefakt av sfäriska koordinater som man även får i rent vakuum. My bad! Detta borde jag verkligen ha förstått direkt.

Däremot HAR den metriken en exotisk materiefördelning som växer ut mot kanten r=1/ω, vilket man direkt kan se på den Newtonska gränsen. Med ett svagt gravitationsfält, dvs där flykthastigheten<<c, ges metriken av
ds² = -(1+2V/c²)c²dt² + dx² + dy² + dz²
där V är den Newtonska potentialen (lägesenergi per kg), som alltså måste uppfylla att |V|<<c².
I din metrik är (med c tillbakalagt)
ds² = -(1-ω²r²/c²)c²dt² + dx² + dy² + dz² .
Så länge |V|<<c² kan vi alltså identifiera
V = -ω²r²/2
vilket ger den Newtonska gravitationskraften (per kg, dvs tyngdacceleration)
F = -dV/dr = ω²r
som
* är noll vid r=0
* ökar linjärt med r, riktad BORT från r=0
Man kan också visa att detta är precis den potential och kraft man skulle få inuti i en homogen sfär med negativ massa.

https://en.wikipedia.org/wiki/Newtonian_limit

Att denna metrik har en kant är inte heller konstigt. Den s k inre Schwarzshildlösningen är en allmänrelativistisk lösning för metriken inuti en stjärna med konstant densitet, som kan matchas till Schwarzschilds vakuumlösning utanför stjärnans yta. Men bara om stjärnans radie inte är så stor att den sammanlagda massan innanför denna radie räcker för att skapa ett svart hål! Man kan rent matematiskt få fram en sådan "inre lösning" för en stjärna utan yta, men då ballar istället krökningen ur och bildar en singulär kant, precis som för din metrik.

Lite mer om den inre Schwarzschildlösningen:
https://en.wikipedia.org/wiki/Interi...zschild_metric