2006-08-30, 22:36
#1
Jag är lite darrig fortfarande och har precis börjat få grepp om vad som verkligen hände.
Runt 15:00 tog jag 4g torkad cubensis med apelsinjuice.
1 timme efter satt jag och tramsade och skrattade och satt och ascossierade saker i mitt huvud och såg på tv och läste lite på internet.
Jag såg på svt och de intervjuade Lars Ohly och han satt där med sina vackra röda kinder och alla ord som kom från hans läppar kände jag direkt att de var sanna.
Allt han sa var sant och jag tänkte att jag kanske hade fel, jag kanske är en kommunist i själen och att allt jag trott på är fel och att jag har kämpat mot det goda. att jag varit ond.
Någonstans här släppte det, jag såg mig själv och jag kände hur mitt jag flög in och ur min kropp och sen fick jag en känsla som om allt.. ja det är obeskrivlligt men allt var jag och då tappade jag helt greppet.
Jag grät och lad och ville bara sova, komma bort från det hela och jag kastade mig ut och upp längs nödtrapporna och sprang uppåt. Jag flög upp för trapporna och hade tänt en cigg. Jag kände som jag inte orkade mer och jag var rädd att jag skulle springa upp för trapporna och ta livet av mig.
Två kvinnor passerade förbi mig på vägen upp och de sa åt mig att de inte tyckte det var så trevligt att jag rökte där.
En av dem hade en mobiltelefon i handen och jag trodde att hon hade hört mina rop tidigare och att hon rings ambulans och försökte hjälpa mig och stoppa mig från att hoppa. Jag var här paranoid som fan och livrädd för att jag skulle haffas av snuten. Det var bland annat därför jag hade gett mig ur lägenheten till att börja med.
Jag kom till den sista våningen och på dörren stod det något skrivet på en lapp om emergency exit please.... men allt jag såg var ett självmordsbrev som jag skrivit och jag hörde rösten i hela trappuppgången som om de var på väg för att stoppa mig.
Jag satta mig ner och grät och gick sen ner vilket kändes som att gå ner i helvetet.
Varje steg kännde jag hur jag såg ner på mig själv, du är inte värdig här, vem tror du att du är. Du är inte ens värd 4, 3, 2 våningar och sen såg jag det glimte bortom trappsteget som om helvetet var där nere (garaget tydlgen) men sen kom jag till den sista dörrn.
Jag såg den där och den var täckt med graffitti text och jag tycktes se något skrivet om "du är inget livet är.." någonting.
Det kändes som meningen med livet fanns bortom dörren.
Jag ville bara därifrån och grät och slog i dörren men till slut öppnade jag den och gick ut.
Jag kom ut i nån halvtrappa under jord och gick upp och gick runt huset för att komma in igen. jag tänkte sova och försöka stoppa alla de obeskrivliga tankarna, jag trodde det var en psykos och att jag låg på sjukhus.
Jag kom till ytterporten och jag gick in och passerade hissarna.
På lysdioderna på hissarna stod 13 på alla 3 hissarna.
Jag skyndade mig till min lägenhetsdörr och kastade mig i sängen.
Det var omöjligt att stoppa allt.
Resten som händer här är lite personligt och jag dör och återföds till år 1932 (enligt min klockradio) och sen är det väldigt mycket nazikors och hitler framför ögonen på mig och väldigt svårt att beskriva.
Vid 1944 peakar det med nazikors och hemsheter och här trodde jag för en stund att jag skulle få sova.
1953 och 1959 händer det lite saker (jag har helt fått för mig att det här är en klocka som visar årtal) och sen är det stilla.
Jag vid 2000, 2002 och 2004 stoppar jag till i och hoppas att så fort det blir 2006 så kommer jag att få vila i min egen kropp.
När året väl kommer så händer inte detta så jag slår på radion.
Lisa miskovsky pratar på p3 och nån ny platta hon ska göra, allt jag hör är att hon ska göra metal med norrlänska vikingar och swastikor hit och dit.
Jag slår av radion och går och skiter för att försöka skita ur allt det onda ur mig.
Det känns om om satan förlöses ur min kropp och allt det onda spolas ner.
Jag lägger mig igen och slår på radion, den talar som om till mig och den säger allt som jag vill höra.
Här har jag lite dåligt minne hur det gick till men mellan 2010 och 2110 så har jag i alla fall spolat ner alla mina olagliga saker i toaletten (två paket svamp kunde räddas som satt fast i vattenlåset eller vad det heter)
Dessutom har jag skrivit ett brev till mig själv där det står att jag är en kristen man och att jag ska döpa mig och mottaga Gud (Mycket smart G som började som ett litet g men sen hade jag ritat runt det så att det blev ett stort G, man ska var noga verkar det som).
Runt 2100 minns jag att jag knöt mina händer och tittade på klockan och trodde att nått skulle hände 2100.
Efter detta trillade jag ner och har haft en stark känsla om att jag ska ändra mig, jag ska hjälpa mina medmänniskor och ha tollerans för alla som dyrkar gudar för de dyrkar ändå alla samma gud som jag.
Jag gick ut och skulle ta en cigg, jag såg märket på paketet med kronan som om jag var prinsen, jag var guds son själv och jag gick runt huset och kom till en fantastisk vy över paradisbetongen med en stor skorsten med röda lampor på toppen som en jättestor ciggarett medans jag tog ett bloss på min.
Jag kom ur trippen helt här och skyndade mig tillbaka efter en kamera för att ta kort på den vakra natten med vimlande gatljus.
Jag kände mig tvungen att skriva ner och dokumentera så mycket som möjligt så jag inte ska glömma den här upplevelsen och jag tog kort på mitt märkliga brev och tog dessutom en tur upp för nödtrapporna igen för att se hur det såg ut.
Det jag varit med om är otroligt och det här kommer att förändra mitt liv, får jag hoppas om det inte försvinner när jag vaknar imorgon som vanligt förstås.
Jag har fortfarande lust att kontakta katolska kyrkan och se om det går att döpa sig på nått bra sätt som vuxen.
När jag kände att jag inte visste var jag skulle vända mig, när jag sökte min mor och min far så fanns där ingen men bara gud fanns där. så känndes det i alla fall under vissa delar av det här.
Jag ska kanske försöka förbättre den här rapporten sen med lite styckesindelning och grejer när jag lugnat ner mig sen.
Jag kan också nämna att det var cubensis från elefanten, den där med lite prickiga huvud på bilden på hemsidan var det. minns inte vad den hette.
Jag räddade två påsar från toaletten som jag kanske tar sen någon gång men då med mer måtta. Vem vet jag kanske aldrig behöver ta något för att känna gud igen, jag kanske är frälst som alla de där nyfödda kristna idiotern som man läser om ibland.
Det får framtiden visa, nu ska jag försöka ta det lungt och gå och lägga
Betyget på den här trippen är 5/5, upphöjt i oändligheten (vilket tyvärr bara blir 1)
Runt 15:00 tog jag 4g torkad cubensis med apelsinjuice.
1 timme efter satt jag och tramsade och skrattade och satt och ascossierade saker i mitt huvud och såg på tv och läste lite på internet.
Jag såg på svt och de intervjuade Lars Ohly och han satt där med sina vackra röda kinder och alla ord som kom från hans läppar kände jag direkt att de var sanna.
Allt han sa var sant och jag tänkte att jag kanske hade fel, jag kanske är en kommunist i själen och att allt jag trott på är fel och att jag har kämpat mot det goda. att jag varit ond.
Någonstans här släppte det, jag såg mig själv och jag kände hur mitt jag flög in och ur min kropp och sen fick jag en känsla som om allt.. ja det är obeskrivlligt men allt var jag och då tappade jag helt greppet.
Jag grät och lad och ville bara sova, komma bort från det hela och jag kastade mig ut och upp längs nödtrapporna och sprang uppåt. Jag flög upp för trapporna och hade tänt en cigg. Jag kände som jag inte orkade mer och jag var rädd att jag skulle springa upp för trapporna och ta livet av mig.
Två kvinnor passerade förbi mig på vägen upp och de sa åt mig att de inte tyckte det var så trevligt att jag rökte där.
En av dem hade en mobiltelefon i handen och jag trodde att hon hade hört mina rop tidigare och att hon rings ambulans och försökte hjälpa mig och stoppa mig från att hoppa. Jag var här paranoid som fan och livrädd för att jag skulle haffas av snuten. Det var bland annat därför jag hade gett mig ur lägenheten till att börja med.
Jag kom till den sista våningen och på dörren stod det något skrivet på en lapp om emergency exit please.... men allt jag såg var ett självmordsbrev som jag skrivit och jag hörde rösten i hela trappuppgången som om de var på väg för att stoppa mig.
Jag satta mig ner och grät och gick sen ner vilket kändes som att gå ner i helvetet.
Varje steg kännde jag hur jag såg ner på mig själv, du är inte värdig här, vem tror du att du är. Du är inte ens värd 4, 3, 2 våningar och sen såg jag det glimte bortom trappsteget som om helvetet var där nere (garaget tydlgen) men sen kom jag till den sista dörrn.
Jag såg den där och den var täckt med graffitti text och jag tycktes se något skrivet om "du är inget livet är.." någonting.
Det kändes som meningen med livet fanns bortom dörren.
Jag ville bara därifrån och grät och slog i dörren men till slut öppnade jag den och gick ut.
Jag kom ut i nån halvtrappa under jord och gick upp och gick runt huset för att komma in igen. jag tänkte sova och försöka stoppa alla de obeskrivliga tankarna, jag trodde det var en psykos och att jag låg på sjukhus.
Jag kom till ytterporten och jag gick in och passerade hissarna.
På lysdioderna på hissarna stod 13 på alla 3 hissarna.
Jag skyndade mig till min lägenhetsdörr och kastade mig i sängen.
Det var omöjligt att stoppa allt.
Resten som händer här är lite personligt och jag dör och återföds till år 1932 (enligt min klockradio) och sen är det väldigt mycket nazikors och hitler framför ögonen på mig och väldigt svårt att beskriva.
Vid 1944 peakar det med nazikors och hemsheter och här trodde jag för en stund att jag skulle få sova.
1953 och 1959 händer det lite saker (jag har helt fått för mig att det här är en klocka som visar årtal) och sen är det stilla.
Jag vid 2000, 2002 och 2004 stoppar jag till i och hoppas att så fort det blir 2006 så kommer jag att få vila i min egen kropp.
När året väl kommer så händer inte detta så jag slår på radion.
Lisa miskovsky pratar på p3 och nån ny platta hon ska göra, allt jag hör är att hon ska göra metal med norrlänska vikingar och swastikor hit och dit.
Jag slår av radion och går och skiter för att försöka skita ur allt det onda ur mig.
Det känns om om satan förlöses ur min kropp och allt det onda spolas ner.
Jag lägger mig igen och slår på radion, den talar som om till mig och den säger allt som jag vill höra.
Här har jag lite dåligt minne hur det gick till men mellan 2010 och 2110 så har jag i alla fall spolat ner alla mina olagliga saker i toaletten (två paket svamp kunde räddas som satt fast i vattenlåset eller vad det heter)
Dessutom har jag skrivit ett brev till mig själv där det står att jag är en kristen man och att jag ska döpa mig och mottaga Gud (Mycket smart G som började som ett litet g men sen hade jag ritat runt det så att det blev ett stort G, man ska var noga verkar det som).
Runt 2100 minns jag att jag knöt mina händer och tittade på klockan och trodde att nått skulle hände 2100.
Efter detta trillade jag ner och har haft en stark känsla om att jag ska ändra mig, jag ska hjälpa mina medmänniskor och ha tollerans för alla som dyrkar gudar för de dyrkar ändå alla samma gud som jag.
Jag gick ut och skulle ta en cigg, jag såg märket på paketet med kronan som om jag var prinsen, jag var guds son själv och jag gick runt huset och kom till en fantastisk vy över paradisbetongen med en stor skorsten med röda lampor på toppen som en jättestor ciggarett medans jag tog ett bloss på min.
Jag kom ur trippen helt här och skyndade mig tillbaka efter en kamera för att ta kort på den vakra natten med vimlande gatljus.
Jag kände mig tvungen att skriva ner och dokumentera så mycket som möjligt så jag inte ska glömma den här upplevelsen och jag tog kort på mitt märkliga brev och tog dessutom en tur upp för nödtrapporna igen för att se hur det såg ut.
Det jag varit med om är otroligt och det här kommer att förändra mitt liv, får jag hoppas om det inte försvinner när jag vaknar imorgon som vanligt förstås.
Jag har fortfarande lust att kontakta katolska kyrkan och se om det går att döpa sig på nått bra sätt som vuxen.
När jag kände att jag inte visste var jag skulle vända mig, när jag sökte min mor och min far så fanns där ingen men bara gud fanns där. så känndes det i alla fall under vissa delar av det här.
Jag ska kanske försöka förbättre den här rapporten sen med lite styckesindelning och grejer när jag lugnat ner mig sen.
Jag kan också nämna att det var cubensis från elefanten, den där med lite prickiga huvud på bilden på hemsidan var det. minns inte vad den hette.
Jag räddade två påsar från toaletten som jag kanske tar sen någon gång men då med mer måtta. Vem vet jag kanske aldrig behöver ta något för att känna gud igen, jag kanske är frälst som alla de där nyfödda kristna idiotern som man läser om ibland.
Det får framtiden visa, nu ska jag försöka ta det lungt och gå och lägga
Betyget på den här trippen är 5/5, upphöjt i oändligheten (vilket tyvärr bara blir 1)
