Har en tes angående att många blivit skuldsatta i rädsla för att hamna på fogden (gäller inte alla självklart). Ens liv blir väldigt begränsat med en betalningsanmärkning. Det går inte att teckna abonnemang (varken mobila eller fasta), öppna ett bankkonto, hyra lägenhet eller i vissa fall ens teckna elavtal förutom med nätägaren.
Ens liv blir med andra ord väldigt begränsat med en eller flera betalningsanmärkningar. Dessutom finns det en viss skam hos folk att "hamna hos fogden". Det gör att man i många fall gör allt i sin makt för att undvika att hamna på kronofogden.
Men i slutet av dagen, vem är mest fri? Den som har en skuld på 100.000kr hos fogden och kan betala av det på 12 månader? Eller den som har 300.000kr i privatlån som man kan få genom några enkla knapptryck i smartphonen?
I ovanstående exempel blir personen som "hamnat hos fogden" väldigt begränsad i tre års tid, medan den som har 300.000 i blancolån kan fortsätta livet som "vanligt" för tillfället.
Vidare blir det som att man sparkar på den som redan ligger ner med alla inkassoavgifter, och avgifter hos fogden som kan hamna på uppemot 2000kr per ärende. Det gör också att man försöker undvika fogden in i det sista.
Jag anser att stigmatiseringen kring att hamna hos fogden behöver utmanas. Om folk låter det går till fogden i ett tidigare skede så kan man få hjälp att komma på rätt väg mycket snabbare. Jag tycker inte heller att det är vettigt att man hamnar i skärselden i tre år när man fått en betalningsanmärkning.
Logiken bakom betalningsanmärkningar är också efterbliven. Du belönas inte för att betala av skulden snabbt (förutom att det blir mindre ränta). Du ska ändå vara begränsad i tre år, oavsett.
Jag tror att om man man hade behövt införa en betalningsanmärkning "light" för ärenden under 10.000kr, där folk kan fortsätta leva sina liv som vanligt om de inte får ihop 5st. Jag tycker också att alla betalningsanmärkningar ska raderas direkt när de slutbetalats. Avgifterna som lätt kan hamna på 2000kr per ärende behöver sänkas, eftersom det bidrar till att folk "undviker" fogden och skjuter problem på framtiden.
Det jag vill ha sagt är att om man ser på ett ohållbart levnadssätt som en busslinje, så är det bättre att hoppa av vid första hållplatsen och promenera tillbaka till stationen, än att sitta kvar på bussen för att sedan hoppa av vid ändhållplatsen och behöva promenera tillbaka.
Ens liv blir med andra ord väldigt begränsat med en eller flera betalningsanmärkningar. Dessutom finns det en viss skam hos folk att "hamna hos fogden". Det gör att man i många fall gör allt i sin makt för att undvika att hamna på kronofogden.
Men i slutet av dagen, vem är mest fri? Den som har en skuld på 100.000kr hos fogden och kan betala av det på 12 månader? Eller den som har 300.000kr i privatlån som man kan få genom några enkla knapptryck i smartphonen?
I ovanstående exempel blir personen som "hamnat hos fogden" väldigt begränsad i tre års tid, medan den som har 300.000 i blancolån kan fortsätta livet som "vanligt" för tillfället.
Vidare blir det som att man sparkar på den som redan ligger ner med alla inkassoavgifter, och avgifter hos fogden som kan hamna på uppemot 2000kr per ärende. Det gör också att man försöker undvika fogden in i det sista.
Jag anser att stigmatiseringen kring att hamna hos fogden behöver utmanas. Om folk låter det går till fogden i ett tidigare skede så kan man få hjälp att komma på rätt väg mycket snabbare. Jag tycker inte heller att det är vettigt att man hamnar i skärselden i tre år när man fått en betalningsanmärkning.
Logiken bakom betalningsanmärkningar är också efterbliven. Du belönas inte för att betala av skulden snabbt (förutom att det blir mindre ränta). Du ska ändå vara begränsad i tre år, oavsett.
Jag tror att om man man hade behövt införa en betalningsanmärkning "light" för ärenden under 10.000kr, där folk kan fortsätta leva sina liv som vanligt om de inte får ihop 5st. Jag tycker också att alla betalningsanmärkningar ska raderas direkt när de slutbetalats. Avgifterna som lätt kan hamna på 2000kr per ärende behöver sänkas, eftersom det bidrar till att folk "undviker" fogden och skjuter problem på framtiden.
Det jag vill ha sagt är att om man ser på ett ohållbart levnadssätt som en busslinje, så är det bättre att hoppa av vid första hållplatsen och promenera tillbaka till stationen, än att sitta kvar på bussen för att sedan hoppa av vid ändhållplatsen och behöva promenera tillbaka.
