Citat:
Ursprungligen postat av
Snobird
Jag tycker inte dessa länder förtjänar att kallas "nära grannländer" då vår relation till dem innan de började attrahera mindre nogräknade fyllon och kåtbockar var i det närmaste obefintlig.
Har jag rätt i mina djupsinniga resonemang gällande dessa ännu ganska avdankade öststater eller inte? Vad tycker ni? Är något i övrigt lockande med dessa länder?
Jag tycker tyvärr att din mångordiga utläggning i första hand bevisar dina otrevliga fördomar, dåliga bakgrundskunskaper och ytliga intressen. Egenskaper som du beklagligtvis delar med miljontals andra svennefjollor, och som många av er på ett närmast masochistiskt vis tycks vara stolta över. Kanske denna attityd är en del av de
svenske tilstander, som norrmännen raljerar över?
Det är ingen som tvingar dig att intressera dig för historia, bäste Snobird, men det verkar som om du bara vill tigga bekräftelse på ditt beslut att
inte intressera dig.
Kanske du kunde studera den alltför tidigt bortgångne
John Chrispinssons bok
Den glömda historien - Om svenska öden och äventyr I öster under tusen år? Jag tror inte att du efter läsningen kommer att ha samma nedlåtande inställning till områdena på andra sidan Östersjön. Börja med de här texterna.
https://www.svensktidskrift.se/histo...da-ostsverige/
https://www.expressen.se/kultur/john...mda-historien/
https://www.vt.se/debatt/vastervik/a...orien/r3n35z2j
Jag återkommer till tråden när jag satt mig vid en bättre dator, men jag vill gärna ta upp vilken insats de estniska och lettiska flyktingarna gjort i Sverige. Några av namnen kommer här nedan.
Citat:
Ursprungligen postat av
Motvillig1.2
Som en liten sidonotering kan nämnas att de svenska kommunisterna - dagens supergoda och flyktingkramande vänsterparti - ville utvisa inte bara de som burit uniform utan även alla civila som flytt sovjetförtrycket.
Exakt, det är ett ämne som är absolut okänt i dag. Det svenska kommunistpartiet (SKP kan även uttydas som Stalins Kuksugar-Pack) var åren 1945-46
Sveriges absolut mest flyktingfientliga parti.
Partiet ville utvisa
alla baltiska flyktingar till Sovjetunionen. Inte bara de estniska och lettiska män som stridit i tysk uniform skulle skickas tillbaka, utan även de över 30.000 civilpersonerna - en 15-årig
Ilon Pääbo, som senare skulle bli känd som
Wikland, en tvåårig byting vid namn
Ilmar Reepalu, och så vidare. De behövdes nämligen nu i sina hemländer för att "bygga upp" sina nya "demokratiska" samhällen (alltså sovjetrepubliker), ansåg de "svenska" kommunisterna.
Här kan man läsa protokollet från debatten i Riksdagens andra kammare, när "baltfrågan" avhandlades den 23 november 1945. Så här uttryckte sig kommunisten
Gustav Johansson, en äkta arbetarklassens förkämpe och stor humanist och humorist, om de tiotusentals "kulturellt främmande" balter som nu störde friden överallt i Sverige. (Herr Håstad, som Johansson går i polemik mot, är högerriksdagsmannen
Elis Håstad.)
De [de baltiska flyktingarna] utgöra en konspirationshärd, som söker skapa konflikt med en stormakt. --- De trivas, som sagt, icke i ett av folket regerat land. De se ingen annan utväg för ett återupprättande av de fascistiska regimerna, som tidigare styrde Baltikum, än krig mellan västmakterna och Sovjetunionen. De äro klara spekulanter i detta krig. Ha vi någon anledning att särskilt slå vakt örn en sådan farlig härd i Sverige? Ha vi icke nog med våra egna quislingar? Måste vi därutöver importera sådana utifrån? Kommunisterna ha redan på ett tidigt stadium --- varnat för den politik, som inleddes, när den baltiska emigrationen delvis organiserades från Sverige med hjälp av svenska flottans olja och utsända generalstabsofficerare. Vi förutsade att det skulle bli ett synnerligen kvistigt och farligt problem för Sveriges reglering, och så har det också blivit. Det kommer icke att bli bättre i fortsättningen.
/----/
Det kan icke vara ett svenskt intresse att med oss assimilera 33 000 balter, vilka utgöra för oss främmande element. Herr Håstad har försökt blåsa upp en opinion, men det finns en annan opinion i Sverige i dag, nämligen på arbetarsidan, och den omfattar flera än de här framträdande opponenterna. Från arbetare i Borås, Norrköping och andra städer, där man haft dessa flyktingar på arbetsplatserna, får man höra, att man är trött på balterna och vill ha bort dem. Det går ingen dag utan resolutioner med detta krav. Man har nämligen upptäckt att de tongivande äro fascister, som gynnats med stora förmåner i Sverige, men vilka man räknar med som strejkbrytarelement i kommande konflikter. De ha i början vägrat att gå in i fackföreningarna, men nu fått andra direktiv av sina ledare och. slagit om. Fackföreningarna ha emellertid i sina stadgar infört förbud mot intagning av fascister. Sådana element skola icke få äventyra utrikespolitiskt viktiga avgöranden för Sverige.
Hur skulle man i dag reagera, om man fick höra att några svenskar, på en arbetsplats någonstans i Sverige, på eget initiativ hade antagit en
resolution om att utvisa syriska, afghanska och somaliska flyktingar? Flyktingar, som av de styrande
gynnats med stora förmåner, men som enligt resolutionens undertecknare i
kommande konflikter kan väntas ta motståndarens parti? Hur skulle sån "aktivism" kommenteras i kolumner och TV-soffor?
Citat:
Ursprungligen postat av
VoldemortZelenskyj
Vet inte om dessa "länder" har något existensberättigande. Det är svenska kolonier som övertogs av Ryssland och sedermera blev "självständiga" när Moskva kollapsade. Livland, Tavastien med flera borde återgå i svensk ägo.
Vad är Tavastien för nånting, bäste rysstroll?

Om du syftar på Tavastland, så är det ett landskap i Finland.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Tavastland
https://www.uppslagsverket.fi/sv/view-170045-Tavastland