Min kompis blev av med sina barn till socialtjänsten.

År 2023 fördes 25 800 barn bort av socialtjänsten, som ansågs komma i faro med sina föräldrar. Hur många av dessa föräldrar sattes i fängelse för att ha begått brott mot sina barn?

Nu har vi ju skolplikt, så det är din polares ansvar att barnen kommer till skolan. Vill de inte? Ja, vilken jävla unge vill det? Ingen.

Det går liksom inte att komma runt det.

Ett hett tips;
Jävlas aldrig med Socialtjänsten. Jag vet att de i många fall är totalt jävla stendumma i huvudet, men de har en enormt mkt makt i Sverige, så här är det läge att slicka uppåt om man blir tillbedd om det…

Ja, självklart. Men kommunen äger väldigt sällan HVB, staten äger SiS och familjehem ersätts och stöttas oftast av privata företag. Så för kommunen är det bara en utgift. Desto fler placerade barn, desto större hål i kommunens budget.

Om du hade varit det hade du rent praktiskt, oavsett hur teoretiskt novis du är, insett att det helt enkelt inte stämmer.




Fel. År 2023 fick ca 15 300 barn och unga heldygnsinsatser enligt SoL och ca 10 500 blev placerade enligt LVU dvs tvångsvård beslutades när frivillig vård inte ansågs tillräcklig eller för att samtycke inte gick att inhämta. Det innebär alltså ca 10 500 placeringar i tex kortvarigt jourhemsboende, längre placering i familjehem, HVB eller hos släktingar. Det kan alltså handla om en helg, en vecka, två månader hos en moster eller annat. Ca 50% av placeringarna gällde +15 år.

LVU har heller inget med straffrättsliga påföljder att göra, det kan ha det men det behöver inte vara så. Det är inte kriminaliserat att vara en dålig förälder. LVU-placeringar sker på grund av andra faktorer än direkt våld eller övergrepp. Det kan bero på att våld finns i hemmet, det kan bero på föräldrars missbruk, psykisk ohälsa, kriminalitet, heder och andra brister i omsorgen. Det kan bero på problematiska syskon och de kan bero på barnets egna problem.

Det är alltså 25 800 bortförda barn

Det spelar ingen roll. Statistiken talar sitt tydliga språk. Socialtjänsten vinner i princip varenda förhandling i domstol. Jag vet inte vem du försöker lura, för du ljuger lika bra som socialsekreterarna.

Vad snackar du om. socialtjänstens journaler granskas inte de. De måste föräldrarna själva begära ut och granska. men oftast har de väldigt kort tid på sig att hinna gå igenom allt material. Soc ligger redan flera steg före hela tiden informationsmässigt och kan hävda sekretess på viktig bevismaterial som gör att föräldrarna hamnar i en separat överklagningsprocess för att hinna få ut allmänna handlingar vilket kan ta flera månader.




Det är lätt att få intrycket att LVU-processen är rättssäker när man beskriver den rent formellt: socialtjänsten utreder, ansöker om vård hos förvaltningsrätten, båda parter får offentliga biträden, domstolen hör vittnen, och det finns möjlighet till överklagan. Men att nöja sig med att återge hur processen är tänkt att fungera enligt lagen, utan att nämna hur den fungerar i praktiken, är missvisande – och riskerar att lura människor att tro att rättssäkerheten faktiskt upprätthålls. Det gör den inte alltid.

För det första sitter socialtjänsten på ett omfattande informationsövertag. De producerar inte bara själva ansökan om LVU, utan också det mesta av det skriftliga underlaget som ligger till grund för domstolens beslut. I många fall är deras dokumentation ensidig, vinklad eller direkt felaktig – men eftersom socialtjänsten av domstolen ofta betraktas som en opartisk expert, ifrågasätts den sällan. Föräldrarnas invändningar hamnar långt ner i högen, och får sällan samma tyngd.

För det andra är själva domstolsprövningen ofta mycket begränsad. Förvaltningsrätten är inte en brottmålsdomstol. I praktiken handlar det om korta, snabba förhandlingar – ibland bara på 30 till 60 minuter – där det mesta bygger på skriftlig bevisning. Föräldrar och barn får sällan en verklig chans att bemöta de påståenden som riktas mot dem, och det är inte ovanligt att domstolen fattar beslut om fortsatt omhändertagande utan att något enda vittne hörts eller att bevis prövats på djupet.

Och även om föräldrar och barn tilldelas offentliga biträden, fungerar det inte alltid som ett skydd. Det är domstolen som utser biträdet, och i praktiken är det långt ifrån alla som har erfarenhet av LVU-mål eller arbetar aktivt för att utmana socialtjänstens uppgifter. I många fall blir det bara en formell närvaro snarare än ett verkligt rättsligt ombud som driver klientens sak.

Till detta kommer problemet med det så kallade interimistiska omhändertagandet enligt 6 § LVU. Det innebär att socialtjänsten kan ta ett barn med omedelbar verkan, alltså utan att domstol först hunnit pröva ärendet. Beslutet kan därefter fastställas av domstolen på mycket kort varsel, där föräldrarna knappt hinner sätta sig in i ärendet eller samla motbevisning.

Möjligheten att överklaga vidare till kammarrätten är i praktiken ytterst liten. Kammarrätten gör sällan någon djupare omprövning, utan hänvisar ofta till vad förvaltningsrätten redan har kommit fram till. Och att få prövningstillstånd i Högsta förvaltningsdomstolen är så ovanligt att det för de flesta inte är ett realistiskt alternativ.

Att bara beskriva hur processen ska gå till, utan att erkänna hur den faktiskt fungerar i verkligheten, döljer det faktum att många föräldrar aldrig får en rättvis prövning. En verkligt rättssäker process kräver mer än bara ett juridiskt ramverk, det kräver reell möjlighet att försvara sig, objektiv bevisprövning och balans mellan parterna. De kraven uppfylls inte alltid i LVU-mål i dag.

Problemet är att alla föräldrar har inte möjlighet att ta in vittnen och utan vittnen i domstol är möjligheterna små att vinna mot socialtjänsten när ord står mot ord.

Som jag tidigare nämnt: Socialtjänstens utredning faktagranskas inte i egentlig mening av domstolen. Föräldrar måste själva känna till sina juridiska rättigheter för att ens ha en rimlig chans att försvara sig, men dessa rättigheter är sällan något deras juridiska ombud informerar dem om.

När det väl är dags för förhandling finns ofta bara tid att snabbt gå igenom själva LVU-ansökan och dess påståenden. Socialtjänstens journalanteckningar, som skulle kunna visa på motsägelser eller brister i utredningen, hinns inte med. Det innebär att föräldrar i praktiken kämpar i blindo, . medan socialtjänsten sitter på hela materialet, som de fritt kan körsbärsplocka ur för att bygga sitt narrativ.

Jag vet inte vem du försöker övertyga, men statistiken talar sitt tydliga språk: Socialtjänsten vinner
nästan varje LVU-förhandling i domstol. Inte nödvändigtvis för att de har rätt utan för att systemet är riggat. Det är ett system där maktbalansen är gravt snedvriden till socialtjänstens fördel, och där både föräldrar och barn hamnar i underläge redan från start.

Jag undrar vad för andra problem din kompis har

Helt riktigt.

Nu orkar jag inte läsa igenom hela tråden, med TS infantila svar under den första sidan eller så att döma, så är det inte heller nödvändigt.

Sådana här trådstarter är alltid roliga på så vis att TS aldrig har med hela sanningen, och att den ofta kommer fram under trådens gång. "Min polare blev av medd sitt lägenhet, HELT UTAN ANLEDDNING!"... 35 sidor senare inser man att TS polare injicerar krokodil i ögongloben och bajsar på parkettgolvet medan ett lik ligger och ruttnar i badkaret.

Det slår liksom aldrig fel.

Trådar som denna är fascinerande. Åh ena sidan vill man tro att det är ett relativt sofistikerat troll, men åh andra sidan vet man vilka tomtar det finns ute i landet. Men kan dessa tomtar använda Internet och posta på forum.

Men om man tar tråden som den är, och givet vad TS skriver och svarar så blir man riktigt glad för att 1) Socialtjänsten finns och 2) den verkar göra ett bra jobb.

Stackars barn säger jag.

Kan lova dig att det inte är den enda anledningen. Problembilden är garanterat djupare än så. Du nämner dessutom att det gäller flera barn ur samma familj. Gick ingen till skolan eller?

Många barn blir hemmasittare pga orimlig läroplan sedan 2011 osv, men inte fan tar socialen dem alla och buntar ihop på HVB…

Tvångsomhändertagande är det sista som tillgrips när frivilliga insatser prövats och inte räcker.

Vad ljuger jag om?




Var har jag påstått att socialtjänstens journaler granskas? Jag har inte skrivit det och jag har ej heller insinuerat det. Jag skrev om något helt annat, att vi flera gånger om redan konstaterat att du har bristande läsförståelse behöver jag knappast påminna dig om.





Processen fungerar exakt som jag skrivit och som du i det fetstilta återger + att bägge parter har möjlighet att kalla vittnen och få respektive vittnen korsförhörda.






Igen - om socialtjänsten tar in underlag från lärare, rektor, skolkurator, familjebehandlare, polis, BUP (läkare/psykolog/beteendevetare osv) och skriver ihop en utredning från detta underlag - så prövas detta underlag i rätten i samband med att underlagsproducenterna vittnar. Du har hittills aldrig fattat vad detta innebär i praktiken så jag har inga större förhoppningar om att du ska fatta nu, men tänk så här:
Du är skolkurator, din kollega är skolpsykolog. Ni har av socialtjänsten ombetts inkomma med underlag gällande lille Ahmed. Ni skriver underlagen och skickar dem till socialsekreteraren som tillsammans med andra underlag sätter ihop sin utredning (det du kallar "klipper/klistrar"). Du och din kollega kallas till rätten för att tillsammans med andra professioner vittna och styrka era redogörelser. Dina påståenden kan inte annat än översättas till att du och övriga professionsvittnen håller käft och inte korrigerar om era redogörelser återgetts på felaktigt sätt? Du inbillar dig också att felaktiga tolkningar av era redogörelser, som ligger som bilagor i det material rätten begärt in, också nonchaleras av ombuden, rätten och parterna?

Om du deltagit på någon sorts förhandling övht så vet du att den sortens felaktigheter korrigeras och dokumenteras under förhandling.



Fel. Föräldrar och barn har rätt att begära vittnen samt komma till tals. De har rätt att motsätta sig det professionerna framför. Det har de i regel även haft under utredningen.



Det är för att det är ett akut omhändertagande. Det är inte meningen att föräldrarna ska hinna få information och komma med synpunkter - eller hinna skrämma barnet till tystnad - eller hinna föra ut barnet ur Sverige. Är det "falskt larm" så återkommer dessa barn relativt snart till sin familj, med eller utan fortsatta insatser.



Fel. Igen. LVU, LVM, LPT och LRV behöver aldrig prövningstillstånd. Överklagan tas alltid upp för prövning i Kammarrätten.



Fel. De "hänvisar inte bara". De gör en omprövning av det underlag som Förvaltningsrätten hade att fatta beslut på. Det görs alltså en skriftlig förhandling. Vid behov kan det även genomföras en muntlig förhandling. Kammarrätten gör en överprövning dit parterna har rätt att inkomma med kompletterande material utifrån vad de anser missades i förhandlingen vid Förvaltningsrätten.




Nu är det ju som så att det är jag, inte du, som har praktisk och teoretisk erfarenhet av rättsliga förhandlingar och parterna har definitivt reell möjlighet att försvara sig. Den objektiva bevisföringen säkras med vittnen.



Fel. De uppfylls definitivt.





Det är precis vad de gör. Det enda du kan landa i är att inse att socialtjänsten vid en förhandling är en liten part, och du behöver anse att professionsvittnena i form av psykologer, polis, lärare, beteendevetare, BUP, sjukvård, eventuellt även grannar, familj och vänner - alla är i maskopi med socialtjänsten och att de försett socialtjänsten med falska uppgifter och underlag.




Vad menar du att jag försöker övertyga om? Jag vet att socialtjänsten, med stöd av underlagsprofessionerna, vinner de allra flesta LVU-ärenden. Jag vet varför, och det hade vilken normal funtad människa som helst fattat om det hade deltagit på några förhandlingar. Troligen inte du, men många andra.

Du glömmer en sak. När kommunen visar underskott går staten in och täcker upp. Kommunen får då pengar av staten för att täcka dessa hål som socialtjänsten hade orsakat. Men socialtjänsten har redan tjänat på detta genom att vara fullt sysselsatta med att ta pengar från kommunens budget genom att ta barn för att de måste skyddas.