Folk får "sparken" lättare idag?

Har de själva valt att bo där? Och händer detta verkligen varje dag? Hur blev TS 4 minuter förresten 2 minuter?

Nu låter precis som de 50+kärringarna som själva kommer typ insläpande 30 min senare är arbetstiden startar och går hem tidigare för de "ska jobba hemmifrån" fredagar vilket i praktiken betyder att se svarar på ett mail med och sedan åker boxen fram. Jag vet inget om dessa 4min försenad men det var ett exempel.

Tror om man för statestik av medarbetare blir kallade till HR och kvinnor 45-55 är inblandade att de blev kallade är väldigt hög om man jämför av andra. Normalfördelningskurva är något du känner till?

Nej, komma i tid till jobbet är det enda jag känner till.

Tror att det är OSA (Organisatorisk och social arbetsmiljö) som är orsaken. Arbetsgivaren är skyldig att ha en god sådan. Personer med samarbetssvårigheter har en tendens att skapa dålig arbetsmiljö runt om kring sig. Förståelsen från fackligt håll har ökat också för att dessa rötägg ska rensas bort.

Men varför inte låtar personen som faktiskt har förklarat orsaken till försening jobba 4 min längre? Ser man det som problem som chef så är det mobbing. Står inte OSA för offentlig skyddad anställning?

Vad vet du mer om det fetstilta? Har fackets ställning till arbetsgivaren stärkts gentemot arbetstagaren? Fastän det är den sistnämnda som betalar dess existensberättigande.

Jag vet inte. Du kanske är chef och vill svara på den saken?

Eller så kanske du är en kollega som inte vill att en annan kollega ständigt kommer 4 minuter för sent? För de 4 minuterna äter upp kollegans tid. Det är väldigt respektlöst att inte respektera andras tid.

I vissa yrken ger det inget.

T.ex. mitt yrke så händer som mest kl 08:00 när jag börjar och så är det relativt mycket fram till och strax efter lunch. Sen dör det av. Nu brukar jag vara i tid på morgonen, men om jag hade varit sen med säg 10 min, så hade det inte gett något att jag jobbade 10 min längre för det ger ingen nytta i slutet av dagen.

För ca 30 år sedan på 90-talet, så var arbetskraften fortfarande väldigt homogen i Sverige. Man hade gemensamma levnadsvanor och seder, likartat tankesätt och likartade dialekter ute i detta långa land. Ärlighet var fortfarande en viktig egenskap, och falsk ryktesspridning ansågs fult.

Idag så är spänningarna mellan könen och etniciteterna stora ute på arbetsplatserna. Vanligt är att kvinnor stör sig på män med utländskt utseende ELLER på svenska män som talar klarspråk och har starka personligheter. Cheferna kommer lindrigare undan av att behålla kvinnorna, så därför får männen sparken istället.

För en vuxen man i medelåldern lönar det sig att starta eget idag, då han oftast är den måltavla som drabbas av PK-utrensningarna inom den kommunala och statliga sektorn.

Tänker väl att de roller som är lätt att fylla på nytt har man säkerligen blivit mer hård, med all rätt. Man ska komma i tid och inte sjuka sig stup i kvarten.

Sen vid mera specialiserade roller där det är svårt att hitta ersättare kommer man nog naturligt lättare undan. Det är mer värt att hålla kvar personen än att sparka. Samma sak med någon som drar in stora pengar. Har man en säljare som alltid kommer sent, som är högljudd och störande för medarbetare så kommer chefen inte göra något om att du klagar på det om den säljaren drar in mycket pengar. Tycker väl det alltid varit så. Är väl botten roller enbart som börjat känna de är utbytbara och inte kan leka runt

Jag har själv fått varningar flera gånger, men aldrig blivit av med jobbet. OK, varningarna har varit lite utspridda under tid då. T.ex. för 15 år sedan så slog jag ner en kollega för att han hade försökt våldta min nuvarande fru på en fest. Jag blev kallad till HR för det, men nekade allt och det blev inget av det.

Långt senare fick jag varning för att jag "lät full" på ett zoom möte. Anledningen var att jag hade fått medicin utskrivet för sömnproblem och den jävla medicinen var katastrofal, man blev helt groggy, alltså påverkad och nästan full även 8 timmar efter intag. Slutade att använda den då den var hemsk.

Sen blev jag varnad för att jag kritiserat företaget efter att det blivit uppköpt av ett annat företag. Tyckte att allt blev sämre och det är ju ingen lögn, men jag var väl lite för frispråkig om saken och det gillades inte av det nya företaget.

Är kvar än idag, men man blir ju mer och mer rädd för att säga vad man tycker, ju större företaget blir desto mindre rätt verkar man ha att säga vad man tycker.

Är du säker på att dessa personer haft fasta anställningar, då? För det är ju det som skiljer mot förr: förr var fasta anställningar det normala, och vikariat var undantag som bara tilläts av vissa angivna anledningar, då det var en viss bestämd person vikarien ersatte. T.ex. på grund av sjukskrivning eller föräldraledighet. Eller semestervikarier på sommaren.

Idag är det mer regel än undantag att folk inte fastanställs. Det är lösa, odefinierade vikariat, timvikariat, projektanställningar och frilansuppdrag. Inom den kommunala vården och omsorgen t.ex., är det jättevanligt att man håller de fast anställda till ett minimum, och i stället ringer in personer från vikariatlistan varje dag. Många arbetsgivare har idag t.o.m. en app där de annonserar ut arbetspassen, och sedan får personer (som står i deras system efter godkännande) hugga på dessa pass, när de publiceras.

Anställningstryggheten är noll, eftersom det bara är för arbetsgivaren att inte förlänga vikariatet, stryka personen från timvikarielistan, ta bort honom eller henne från appen där arbetspass annonseras ut... Facket kan inte göra något, och de är inte ens skyldiga personen själv en förklaring. Jag vet många som har råkat ut för detta: väninnor och numera även väninnors vuxna barn.

Dessa går på timmar inom vård, skola, omsorg, bibliotek m.fl. kommunjobb i många år, plötsligt kommer det en ny enhetschef eller rektor eller bibliotekschef som inte gillar dem av någon anledning - och då upphör bara telefonsamtalen eller e-mailen. Utan att de ens kan få en förklaring. Och de fortsätter att gå upp och göra sig i ordning tidigt på mornarna, och väntar på en kallelse som inte kommer - kanske i veckor, innan de fattar att de inte kommer att bli kallade mer. Och de sitter med sina räkningar som de inte kan betala och fattar ingenting... Detta borde ju aldrig ha blivit tillåtet, vad GÖR facket egentligen..?

Men som sagt - FAST ANSTÄLLDA har fortfarande sina rättigheter, LAS gäller fortfarande, även om den lagen har försämrats ur arbetstagarsynpunkt - på gott och ont såklart. Förr var det ju omöjligt att bli av med folk hur olämpliga, slöa o.s.v. de än var.