Citat:
Ursprungligen postat av
IdunLo
Vilken extremt självupptagen, narcissistisk människa. Hon beter sig helt ansvarslöst och tycker sedan synd om sig själv och förväntar sig att andra ska ställa upp när allt skiter sig.
Hon säger att hon tänker på sin dotter men det gör hon inte alls. Allt handlar om hur hon vill leva. Dotterns roll är att springa efter och filma mamma när hon förverkligar sig själv.
Hon ser sig säkert som en självständig och stark kvinna men sedan ska gubbarna ändå komma och gratisjobba. ”Jag har klarat mig själv i alla år.” snörvlar hon när gubbe nummer två tröttnar på att serva henne. Nej, det har hon inte.
Avslutningen är ett enda långt hyllningstal till mamma. Undrar om det är hon själv som har skrivit det…
Håller med till 100 procent! Vilken oerhört provocerande dokumentär om en mamma som bryr sig så lite om alla i sin närhet. Allt sker på hennes villkor och alla andra inklusive dottern får bara hänga med. Slutet var det värsta med dotterns ord till mamman, att ta med det var höjden av narcissism. Dokumentären ver helt utan nyanser eller reflektion, den handlade endast om Rebeckas (filmarens) kärlek till sig själv vilket skapar tre timmar av sorglig tv där vi får följa en oerhört självupptagen person som har noll insikt om sig själv eller sin omvärld. Det är nog få som kan göra ett tre timmar långt hyllningstal till sig själv i tv men Rebecca verkar göra det med lätthet.
