Varför diskuteras inte grundorsaken till att barnafödandet kollapsar?

Men varför skriver du det?

Det är som om du inte alls hänger med i diskussionen.

Problemet som ältades var att kvinnor inte vill föda barn. Varvid jag pekar på en lösning på det. Där beroendet av kvinnor elimineras. Hur kan det vara svårt att förstå?

På vad sätt har du tänkt, för du har väl tänkt, att eliminering av män i processen skulle göra kvinnor mer benägna att föda barn?

Jag hoppas att du kan redogöra för det. (Och även berätta varför du inte gjorde det redan i inlägget jag citerar).

Nåja, de som sitter på våldskapital i vårt samhälle är polisen och militären och de rånar inte andra på mat.

De du pratar om; våldsamma rånarmän är ett hot mot både omgivningen och mot avkomman. Inte fan ska du tro att familjer till gängkriminella lever ett liv i trygghet, tvärtom.

Jag har hela diskussionen sagt att inte heller män verkar vilja ha fler barn. Och inte tror jag deras benägenhet blir större om barnen ska odlas fram i syntetiska livmödrar och mannen sedan ensam ska ta hand om dem.
I fallet med inga män och där kvinnor inseminerar sig med spermier skulle jag tro att utfallet blir ungefär som idag, dvs att kvinnan skaffar det antal barn hon vill.

Jag vet inte om det finns forskning på detta men jag tvivlar verkligen på att kvinnor skaffar det antal barn de vill ha idag. I alla fall om du frågar henne i tonåren så tror jag ytterst få säger att de vill ha ett barn. Noll, två eller tre skulle jag tro är de vanligaste svaren.

När tonårstjejen växt upp och utbildat sig och hunnit få ett barn och sedan skilt sig så är det för sent att fråga henne för då har hon accepterat att det antagligen inte blir fler barn och är ok med det, således svarar han att hon inte vill ha fler barn och har skaffat de antal barn hon vill ha.

Många känner väl att ett barn är vad de pallar.

Män då, hur många barn vill de ha?

Det tror jag inte alls, jag tror däremot att många känner att ett barn är vad de hinner med, eftersom första barnet kommer så sent. Genomsnittsåldern på förstföderskor har stigit med fem år. En kvinna har ungefär 20 fertila år, om en fjärdedel av de åren inte längre utnyttjas så är det inte konstigt att födelsetalen sjunker.

Hur många barn män vill ha är nästintill irrelevant för den här frågan, men jag gissar att de svara ungefär likadant som kvinnorna om man frågar dem i tonåren.

Det är dock inga problem att hinna med två barn mellan 30 och 35 för de flesta.

Varför är mäns vilja irrelevant? Oftast är man väl två om beslutet att skaffa barn?

Det säger väl sig självt att man hinner med fler barn på 20 år än 15 år? Man mäter genomsnitt, det spelar ingen roll om de flesta hinner med två barn mellan 30 och 35.

Mannens vilja är kanske inte totalt irrelevant men på det stora hela gör det nog ingen skillnad som ens är värd att mäta. Det är kvinnan som skaffar barn, mannen bara befruktar henne. En 25-årig kvinna som vet att hon vill bli mamma stannar inte hos en man som absolut inte vill bli pappa. Och efter första barnet så är det kvinnan som bestämmer, har mannen väl tagit steget att skaffa barn med en kvinna så säger han inte nej till andra eller tredje barnet om hon vill, det är i alla fall mitt intryck.

Alla studier och artiklar jag sett behandlar det här som en kvinnofråga, det har inte med män att göra. Du verkar ju hålla med mig, som du skriver här, även om män rent tekniskt inte hade med saken att göra så skulle det inte bli fler barn:

Ja jo men att skaffa barn handlar ju inte bara om att hinna klämma in så många graviditeter som möjligt under sitt fertila liv utan mycket mer om att ta hand om alla barn. Jag ser liksom inte incitamenten för vare sig män eller kvinnor att vilja det.

Angående att jag tror det skulle bli färre barn om kvinnor inte behövdes är det baserat på att jag tror att få män vill ta hand om barn ensamma, medan många kvinnor har lekt med den tanken och kommit fram till att de skulle klara det om något skulle hända partnern eller relationen.

Inte så många som möjligt men så många man vill förutsatt att man hinner med. Det finns en differens mellan hur många barn unga kvinnor säger sig vilja ha och hur många barn de sedan skaffar (tror jag i alla fall, eftersom jag aldrig hört en ung tjej säga att hon vill ha ett barn och inte fler).

De tror att allt kommer lösa sig enligt plan i livet med hus, jobb och rätt man på plats innan 30 i en relation som inte går åt helvete och hon kommer ha tid på sig att skaffa de barn hon vill ha, men för många går det inte till så.

Förr så parbildade man och gifte sig tidigare, och ännu längre tillbaka hade vi tonårsgraviditeter och misstag gick inte att lösa med abort.

Du verkar ändå hålla med om att männens betydelse för de sjunkande födelsetalen är försumbar. Kvinnor ändå skaffar det antal barn som de vill ha, om de hinner med det. Ensamma män skaffar inte barn för det är onaturligt och creepy. Alltså är nativitet en kvinnofråga.

Inte när Bimbodeluxe bestämmer.

Mannen har inget att säga till om.

Jag tror inte att vi behöver producera barn så mycket längre av det enkla skälet att människor inte längre kommer att dö.
Det kommer ju givetvis att kräva teknologi som sannolikt inte existerar än. Min gissning är att folk födda efter år 2000 inte kommer att behöva dö. Åtminstone inte om de har turen att bo i ett rikt land.