2006-08-28, 04:56
#1
Substans: Copelandia cyanescens, Alkohol.
Dos: ca. 1.5 g torkad svamp, öl samt drinkar
Ålder: 21
Kön: Man
Vikt: 73 kg
Tid: Ca. 8 timmar
Jag har trippat ett flertal gånger och den här var nog den värsta snetrippen jag varit med om, därför jag beslöt mig att dela med mig från denna helvetes tripp.
Det hela började med att det skulle va festival i stan jag bor och jag och 3 vänner beslöt oss för att ta svamp på förfesten hemma hos mig. Så vi drar igång ganska tidigt så vi kan gå ut på stan i lagom tid, så vi tog svampen vid 17.00. Vi skulle testa göra te för första gången och kokade upp vatten och slängde i svampen i en varsin kopp därefter hälde vi det varma vattnet i kopparna, vi väntade ca; 15 min sedan drack vi upp vattnet, det smakade inte hallon precis om man säger så.
Ca; 20 minuter senare så börjar vi alla känna hur det kryper på oss, samt kommer illamåendet, den ena kompis går och spyr på toaletten men jag sitter dock kvar i soffan och väntar på att det ska gå över.
Nu är klockan ca; 18.00 och svampen var igång, tapeterna rör sig samt vägarna andas, men inte mycket mer hallisar. Vi har på spongle samt tittar på animalplanet på tven.
Just nu så är allt bra och underbart. Vi sitter och kommenterar vår syn på världen och universum, det sköna var än hur sjukt det lät så höll alla med och tyckte det var klockrent och så sant.
Runt 19.00 så började det bli jobbigt för mig, jag började bli tystare och började gå in i mig själv. Nu börjar dom andra gå runt i lägenheten och titta på saker men jag ligger kvar i soffan själv. Det börjar bli mer och mer jobbigt, jag tittar på klockan den är vid 19.15 jag kryper ihop och blundar, jag tänker för mig själv vad jag egentligen hade tagit för att må såhär knas, jag var ruggigt skev nu och förstod inget. Jag tror att alla mår som jag och att alla bara går runt utan att fatta något, jag får för mig att vi teleporteras från rum till rum, för jag "vaknar" upp i olika rum utan att komma ihåg hur jag kom dit.
Nu så började jag tänka att det skulle gå åt helvete, det ända jag tänkte på att jag var tvungen att andas så jag inte skulle glömma bort det.
Nu så går jag in till vardagsrummet igen och kryper ihop i soffan. När jag sätter mig upp igen så är kl. runt 20.00 och nu började det hända saker.
Vägarna började röra sig och och rummet blev mindre och mindre.
Jag kände mig som att jag var uppbyggd av kuber och mina händer kändes vara fyrkantiga och mitt huvud likaså, när jag drog mina fingrar igenom mitt hår så kände jag varje hårstrå, det var som dockhår.
Nu så blev det för mycket och jag gick ut från vardagsrummet för att gå på toaletten, jag satte mig på toaletten var att jag var för skev för att stå upp kändes det som.
Jag tittar ner så ser det ut som det rinner blod och att mina inälvor rinner ut.
Nu började jag få panik men tänkte för mig själv att det inte bara var sant och tog på min byxorna, jag stannade kvar på toaletten ca; 30 minuter tills min kompis låste upp dörren från utsidan för denna var tvungen att gå på toaletten själv. Så jag går in på mitt rum och lägger mig i sängen, nu började det jobbiga. Jag började tänkte på mitt liv hade varit och mitt ex.
Jag började bli mer och mer deprimerad, fast jag borde inte bli deprimerad för jag haft ett ganska så stabilt liv. Samtidigt spelades en låt från ett annat rum som jag tolkade på mitt eget sätt, jag fick för mig att antligen skulle ja bli knäpp för livet eller så skulle jag dö, för att om jag inte pratade "rätt" från hur jag är som person, tex; positiv, att jag skulle säga poistiva saker, om jag skulle svara fel ord till mina kompisar så skulle jag ha sagt emot hela mig själv hur jag är som person och därav bli knäpp för livet eller att dö. Jag började se min egen gravsten och när mina kompisar frågade mig något så vågade jag inte svara, jag höll för öronen och började hålla mig undan för att inte göra något fel för att inte bli knäpp.
Nu är klockan runt 21.00, mina kompisar börjar tjata om att vi ska gå ner till stan. Jag vill inte gå någon stans men beslutar mig att det nog är bäst att gå med och verka positiv för att inte föråda min egen personlighet(!). Vi tar på oss kläderna och går ner mot stan, halvvägs så vänder vi hem för vi kommer på att vi inte är oss själva och går hem till mig igen. Vi sätter oss i soffan och pratar, jag kryper ihop i fosterställning under en filt och tänker på hur jag ska undkomma att bli knäpp.
Efter ca; 20-30 minuter så får jag panik för jag känner att döden börjar närma sig, jag säger att jag snart kommer igen och springer ut, i strumplästen så springer jag runt i mitt kvarter förtvivlad och tänkade hur jag ska undgå att dö. Nu så handla det inte mycket om att bli knäpp utan att inte dö, när jag springer så känner jag att det är något som åker efter mig.
Det är som ett starkt ljus som följer mig och det känns som att det ända som fungerar i min kropp är min hjärna, min kropp var död och hjärnan började långsamt tyna bort den också.
Efter en timma ungefär så börjar jag acceptera att jag ska dö, jag slutar springa och börjar gå. Jag börjar gå hem till lägenheten igen samlad och är redo att dö, jag bestämde mig för att ringa alla jag kände och säga hur mycket jag älskade dom men att min tur hade kommit.
Jag går upp för trappuppgången, nu så började dom intensivaste hallisarna jag haft. tappstegen försvinner och det blir som en lång rulltrappa.
Väggarna andas mer är tidgare och det blidas olika ansikten från mönsterna på väggarna. Jag går in i lägenheten, och precis när jag kliver in så står min kompis och bara tittar på mig och frågar vad jag haft för mig.
Hans anikte började vridas som i filmen "The ring" Jag säger att jag måste berätta en tråkig sak som kommer att hända mig. Vi går in i vardagsrummet och jag tar en öl, jag berättar lugnt att jag kommer att dö snart. Alla bara tittar på mig och en börjar nästan skratta, medans en annan förklarar att jag har haft en snetripp och inget av det är sant, jag själv borde förstå det men det kändes så jävla sant och självklart att jag skulle dö, jag var fortfarande övertygad om att jag skulle dö den här natten.
Nu så blev rummet kritvitt och alla färger försvann och det började bli mörkare och mörkare runt mig, jag började frysa och började se svartvitt. Det kändes som att min kropp löstes upp i atomer och jag bara försvann. I det läget blundade jag och var redo att dö, när jag öppnade ögonen igen så va allt vitt och rummet jag var i började väggarna röra sig, som att dom "gunga" nu trodde jag att jag var i himmlen. Jag tittade runt mig och såg mina vänner igen. Nu så började jag förstå att det var en snetripp och började näst intill skämas över mitt betende. Vi säger att vi ska glömma det som hänt och gå ner och ha roligt på krogen istället.
Kl är ca; 23.00 nu och det intensivaste har börjar lägga sig men jag ser fortfarande mycket hallisar, vi går ner till ett stort diskotek som vi beslutar oss för att gå in på. Det här var maxat, allt bara flöt och jag kände mig som en gud. Jag satte mig ner vid ett bord med kompisarna och tog en drink och beundrade allt. Efter ca; 1 timma så började det lägga sig, nu började jag bli trött och osocial, jag tänker tillbaka på det som hade hänt och tänkte om någon hade sätt mig springa runt utan skor i regnet på kvällen. Jag dricker några öl och drinkar till, sen går jag hem till lägenheten och sover.
Nu i efterhand så tänker jag på om jag egentligen ska ta mer av psykadeliska ämnen, dom tripparna jag haft har jag bara haft 1 bra, resten har varit att jag nästan sneat eller sneat som denna kväll. Men visst är en snetripp en tripp i sig, men om jag nästan snear varje gång kanske jag inte har psyket för det eller är det andra faktorer som spelar in? Inte en aning men antar att jag kommer va lika skev inom en snar framtid igen.
Dos: ca. 1.5 g torkad svamp, öl samt drinkar
Ålder: 21
Kön: Man
Vikt: 73 kg
Tid: Ca. 8 timmar
Jag har trippat ett flertal gånger och den här var nog den värsta snetrippen jag varit med om, därför jag beslöt mig att dela med mig från denna helvetes tripp.
Det hela började med att det skulle va festival i stan jag bor och jag och 3 vänner beslöt oss för att ta svamp på förfesten hemma hos mig. Så vi drar igång ganska tidigt så vi kan gå ut på stan i lagom tid, så vi tog svampen vid 17.00. Vi skulle testa göra te för första gången och kokade upp vatten och slängde i svampen i en varsin kopp därefter hälde vi det varma vattnet i kopparna, vi väntade ca; 15 min sedan drack vi upp vattnet, det smakade inte hallon precis om man säger så.
Ca; 20 minuter senare så börjar vi alla känna hur det kryper på oss, samt kommer illamåendet, den ena kompis går och spyr på toaletten men jag sitter dock kvar i soffan och väntar på att det ska gå över.
Nu är klockan ca; 18.00 och svampen var igång, tapeterna rör sig samt vägarna andas, men inte mycket mer hallisar. Vi har på spongle samt tittar på animalplanet på tven.
Just nu så är allt bra och underbart. Vi sitter och kommenterar vår syn på världen och universum, det sköna var än hur sjukt det lät så höll alla med och tyckte det var klockrent och så sant.
Runt 19.00 så började det bli jobbigt för mig, jag började bli tystare och började gå in i mig själv. Nu börjar dom andra gå runt i lägenheten och titta på saker men jag ligger kvar i soffan själv. Det börjar bli mer och mer jobbigt, jag tittar på klockan den är vid 19.15 jag kryper ihop och blundar, jag tänker för mig själv vad jag egentligen hade tagit för att må såhär knas, jag var ruggigt skev nu och förstod inget. Jag tror att alla mår som jag och att alla bara går runt utan att fatta något, jag får för mig att vi teleporteras från rum till rum, för jag "vaknar" upp i olika rum utan att komma ihåg hur jag kom dit.
Nu så började jag tänka att det skulle gå åt helvete, det ända jag tänkte på att jag var tvungen att andas så jag inte skulle glömma bort det.
Nu så går jag in till vardagsrummet igen och kryper ihop i soffan. När jag sätter mig upp igen så är kl. runt 20.00 och nu började det hända saker.
Vägarna började röra sig och och rummet blev mindre och mindre.
Jag kände mig som att jag var uppbyggd av kuber och mina händer kändes vara fyrkantiga och mitt huvud likaså, när jag drog mina fingrar igenom mitt hår så kände jag varje hårstrå, det var som dockhår.
Nu så blev det för mycket och jag gick ut från vardagsrummet för att gå på toaletten, jag satte mig på toaletten var att jag var för skev för att stå upp kändes det som.
Jag tittar ner så ser det ut som det rinner blod och att mina inälvor rinner ut.
Nu började jag få panik men tänkte för mig själv att det inte bara var sant och tog på min byxorna, jag stannade kvar på toaletten ca; 30 minuter tills min kompis låste upp dörren från utsidan för denna var tvungen att gå på toaletten själv. Så jag går in på mitt rum och lägger mig i sängen, nu började det jobbiga. Jag började tänkte på mitt liv hade varit och mitt ex.
Jag började bli mer och mer deprimerad, fast jag borde inte bli deprimerad för jag haft ett ganska så stabilt liv. Samtidigt spelades en låt från ett annat rum som jag tolkade på mitt eget sätt, jag fick för mig att antligen skulle ja bli knäpp för livet eller så skulle jag dö, för att om jag inte pratade "rätt" från hur jag är som person, tex; positiv, att jag skulle säga poistiva saker, om jag skulle svara fel ord till mina kompisar så skulle jag ha sagt emot hela mig själv hur jag är som person och därav bli knäpp för livet eller att dö. Jag började se min egen gravsten och när mina kompisar frågade mig något så vågade jag inte svara, jag höll för öronen och började hålla mig undan för att inte göra något fel för att inte bli knäpp.
Nu är klockan runt 21.00, mina kompisar börjar tjata om att vi ska gå ner till stan. Jag vill inte gå någon stans men beslutar mig att det nog är bäst att gå med och verka positiv för att inte föråda min egen personlighet(!). Vi tar på oss kläderna och går ner mot stan, halvvägs så vänder vi hem för vi kommer på att vi inte är oss själva och går hem till mig igen. Vi sätter oss i soffan och pratar, jag kryper ihop i fosterställning under en filt och tänker på hur jag ska undkomma att bli knäpp.
Efter ca; 20-30 minuter så får jag panik för jag känner att döden börjar närma sig, jag säger att jag snart kommer igen och springer ut, i strumplästen så springer jag runt i mitt kvarter förtvivlad och tänkade hur jag ska undgå att dö. Nu så handla det inte mycket om att bli knäpp utan att inte dö, när jag springer så känner jag att det är något som åker efter mig.
Det är som ett starkt ljus som följer mig och det känns som att det ända som fungerar i min kropp är min hjärna, min kropp var död och hjärnan började långsamt tyna bort den också.
Efter en timma ungefär så börjar jag acceptera att jag ska dö, jag slutar springa och börjar gå. Jag börjar gå hem till lägenheten igen samlad och är redo att dö, jag bestämde mig för att ringa alla jag kände och säga hur mycket jag älskade dom men att min tur hade kommit.
Jag går upp för trappuppgången, nu så började dom intensivaste hallisarna jag haft. tappstegen försvinner och det blir som en lång rulltrappa.
Väggarna andas mer är tidgare och det blidas olika ansikten från mönsterna på väggarna. Jag går in i lägenheten, och precis när jag kliver in så står min kompis och bara tittar på mig och frågar vad jag haft för mig.
Hans anikte började vridas som i filmen "The ring" Jag säger att jag måste berätta en tråkig sak som kommer att hända mig. Vi går in i vardagsrummet och jag tar en öl, jag berättar lugnt att jag kommer att dö snart. Alla bara tittar på mig och en börjar nästan skratta, medans en annan förklarar att jag har haft en snetripp och inget av det är sant, jag själv borde förstå det men det kändes så jävla sant och självklart att jag skulle dö, jag var fortfarande övertygad om att jag skulle dö den här natten.
Nu så blev rummet kritvitt och alla färger försvann och det började bli mörkare och mörkare runt mig, jag började frysa och började se svartvitt. Det kändes som att min kropp löstes upp i atomer och jag bara försvann. I det läget blundade jag och var redo att dö, när jag öppnade ögonen igen så va allt vitt och rummet jag var i började väggarna röra sig, som att dom "gunga" nu trodde jag att jag var i himmlen. Jag tittade runt mig och såg mina vänner igen. Nu så började jag förstå att det var en snetripp och började näst intill skämas över mitt betende. Vi säger att vi ska glömma det som hänt och gå ner och ha roligt på krogen istället.
Kl är ca; 23.00 nu och det intensivaste har börjar lägga sig men jag ser fortfarande mycket hallisar, vi går ner till ett stort diskotek som vi beslutar oss för att gå in på. Det här var maxat, allt bara flöt och jag kände mig som en gud. Jag satte mig ner vid ett bord med kompisarna och tog en drink och beundrade allt. Efter ca; 1 timma så började det lägga sig, nu började jag bli trött och osocial, jag tänker tillbaka på det som hade hänt och tänkte om någon hade sätt mig springa runt utan skor i regnet på kvällen. Jag dricker några öl och drinkar till, sen går jag hem till lägenheten och sover.
Nu i efterhand så tänker jag på om jag egentligen ska ta mer av psykadeliska ämnen, dom tripparna jag haft har jag bara haft 1 bra, resten har varit att jag nästan sneat eller sneat som denna kväll. Men visst är en snetripp en tripp i sig, men om jag nästan snear varje gång kanske jag inte har psyket för det eller är det andra faktorer som spelar in? Inte en aning men antar att jag kommer va lika skev inom en snar framtid igen.
4.5/5!
