Vart är de äkta socialisterna?

Jag har märkt att många profiler på sociala medier, särskilt de som kallar sig vänster eller socialister, som exempelvis The Young Turks, ofta verkar tävla om vem som mest högljutt kan kritisera Donald Trump. Det är som om deras legitimitet som "riktiga" socialister mäts i hur mycket skit de slängt på sina motståndare, snarare än i vilka visioner eller samhällsmodeller de faktiskt förespråkar. Det är ett slags "virtue-signaling" som folk kallar det, där man demonstrerar sin lojalitet till ett team, snarare än att tänka självständigt eller djupare.

Problemet är att denna typ av följarskara de byggt upp inte är en gemenskap, det är en tribal publik. En skara människor som följer en viss person så länge den personen säger exakt det de vill höra. Så fort någon uttrycker något som avviker från den rådande trenden, eller nyanserar ett ämne, blir det ett svek. Då vänder publiken snabbt och då försvinner också intäkterna för dessa vänsterinfluensers.

Det här beteendet är i grunden en produkt av det kapitalistiska systemet. Följare blir konsumenter. Profilen blir ett varumärke. Varumärket måste sälja rätt signaler för att överleva. Och när det som säljer är aggression, grupptillhörighet och förenklade narrativ, så formas innehållet därefter. Det blir ett självförstärkande spektakel där människor inte längre vågar säga vad de egentligen tänker. Det verkar vara så den här liberala tyrannin fungerar i det sociala livet.

Det är mobb-driven individualism, eller mer exakt: kapitalistisk tribalism.

I ett samhälle där individen ständigt måste marknadsföra sig själv, där varje tanke och varje inlägg bedöms av tusentals andra i realtid, formas beteendet inte av gemenskap, utan av rädsla att kastas ut ur den ytliga online-gemenskapen.

Därför verkar dessa "vänster"-influensers bara vara grindvakter för det kapitalistiska samhället. De försvarar status quo.

Men frågan är, vart hittar vi de genuina äkta socialisterna i detta vidriga liberala samhälle?

Har du hört talas om vänsterpartiet?

TYT är vänster-liberaler, ideologiskt är de närmare centerpartiet än socialismen. Men framför allt är TYT ett vinstdrivande mediebolag som tjänar pengar på politiskt tjäbbel.

I USA handlar "politik" till stor del om att snacka skit om motståndarna. Detta är en djupt rotad amerikansk tradition.

I Sverige däremot så snackar vi aldrig skit om dem som tycker olika. Skönt att vi är så förträffliga och fria från hyckleri.

Jag har hört talas om Vänsterpartiet, och brukar nästan alltid prata politik med deras lokalpolitiker på torget när det är val. Jag upplever att det är just vänsterpolitiker jag klickar bäst med här lokalt. De är de som delar mina värderingar och min samhällssyn mest.

Socialdemokratiska och moderata politiker däremot verkar förakta folk som närmar sig deras valstugor. De vill inte diskutera politik eller ta emot kritiska frågor, även om man inte är där för att debattera, utan bara prata. De vill bara ha röster. En ganska så anti-social moderat politiker gick till och med fram till mig och min vän och sa:
"Vi är inte intresserade av att ni ska komma hit och prata om ideologi och politik som inte rör det här valet. Ni har stått här i 10 minuter nu! Vi vill lägga vår tid på de opolitiska väljarna, de som vi kan övertyga."
Otroligt osocial och korkad, men han var åtminstone ärlig och bekräftade just det jag kände av.

Sverigedemokraternas politiker var lite vänligare, men innehållsmässigt väldigt tomma när man väl diskuterade samhällsbygge, ideologi och ekonomi med dem. Jag upplevde att de hade en tydlig taktik: att låtsas hålla med alla som kom fram, för att signalera öppenhet och vänlighet, i hopp om att förändra den bild människor har av dem som kalla och hårda fascistiska rasister som hatar allt och alla. Ironiskt nog utstrålade Socialdemokraterna och Moderaterna det där kalla och hårda mycket mer eftersom de fullständigt föraktar människor.

Så ja, jag upplever att Vänsterpartiets politiker oftare är genuint intresserade av folk, diskussion, ideologi och samhällsbygge, därför klickar jag bäst med dem tror jag. De har fortfarande lite mänsklighet kvar, många av dem.

Men tyvärr är de besmittade av woke och identitetspolitik. De dekorerade sin valstuga med Prideflaggan sist jag var där och verkar faktiskt gått på den kritik som nationalister länge riktat mot dem, att de är "kulturmarxister" även om de själva kanske inte använder det begreppet. De verkar tro att Karl Marx klassanalys (rika förtrycker fattiga) idag ska vidareutvecklas till nya dimensioner som kön, sexualitet, ras och religion, det man kallar intersektionalitet som du också tror på Binary. Det är den där liberala "American dream" individualistiska rat-race ideologin som woke egentligen är, att individer ska försöka göra karriär och bli en CEO i det kapitalistiska samhället utan att någon fördomsfull vit man i karriärsstegen ska hindra dem ifrån det. Att bli någon barnlös chef på ett företag som tillverkar kuddfodral etc är liksom det som samhället ser som "lyckat". Då har man lyckats.

Det gör mig uppgiven. Att så många vänsterpolitiker köpt den här amerikanska liberala skiten. Det är inte socialism eller marxism i huvudtaget. Men vänsterpartiet fungerar väl som grindvakt för att fånga upp alla systemkritiker och få dem att fokusera på att tro att de ska vara individer som ska "förverkliga sig själva" genom att ha möjligheter att göra karriär i det kapitalistiska samhället. Usch.

Det är samma problem i alla partier, dvs att dom som tar sig uppåt i partiet ofta är självcentrerade ögontjänare, samma sak i fackföreningarna.
När dom väl fått lite makt och pengar vill dom ha mer oavsett i vilket parti dom är med i, med möjligt undantag av KPML(r).

Jag festade en gång med ett antal ganska unga killar från Socialdemokraternas vänsterflygel och upptäckte snabbt att dom i många frågor var mer vänster än vad V själva är.
Tyvärr domineras S idag av högerfalangen.

Har själv varit med i V och KPML(r) när jag var yngre och den lokala ordföranden ville att jag skulle bli nämndeman, jag tackade nej då jag inte ville vara med och döma personer jag känner.

Jag brukar inte prata politik längre direkt men det här var en intressant frågeställning.

Jag har tidigare stått på den andra sidan så att säga även om jag känner mig tämligen opolitisk idag.

Socialdemokratin kan du glömma direkt. Svenska arbetare har det på det stora hela för bra idag kontra då partiet bildades, folkhemmet grundades osv så deras politik har av naturliga skäl glidit mer högerut för att vara mer relevanta inom politiken och S en fortsatt politisk maktfaktor.

Vänsterpartiet gick ju ifrån kommunismen (åtminstone utåt) när DDR, Sovjet osv brakade ihop på ett ungefär och här hittar vi också mycket sk identitetsploitik idag snarare än traditionell klasspolitik även om jag tycker att åtminstone Noshi Dadgostar har varit rätt så intressant som partiledare i vissa avseenden om vi pratar mer arbetarklassfrågor.

Det finns ju garanterat flera mindre renodlade kommunistiska partier kvar som förespråkar renodlad kommunistisk och socialistisk politik i allmänhet men de är inte stora och tämligen irrelevanta sedan Sovjets krasch och tom VPK bytte ju namn till V och började med åren mer intressera sig för identitetspolitik odyl istället för arbetarklassfrågor och traditionell vänsterpolitik om vi pratar socialistisk fördelningspolitik nu utan andra saker blev viktigare tydligen.

Idag finns det väl inget större parti som driver just ren arbetarklass och socialistisk politik öht.

Socialdemokraterna ska tydligen ha lokalavdelningar som kallar sig för reformisterna på olika platser i landet som vill gå tillbaka till ursprunget dvs västerut och driva en mer socialistisk politik men de är tydligen rätt så få till antalet än.

Vänsterpartiet skulle troligtvis också gå ännu bättre om de satsade mer på renodlad socialistisk politik istället för mycket annat de pysslar med nu och intressera sig mer för klassfrågor igen och speciellt den delen av arbetarklassen som har det sämre ställt och inte röstar på socialdemokraterna eller tycker att socialdemokraterna har gått för långt högerut.

Din analys av SD var också kul. Du får jävligt olika svar om du pratar med en person med SD sympatier kontra en företrädare för partiet och företrädare för partiet kan också vara jävligt svävande på målet då minsta felsägning resulterar i uteslutning ur partiet utan att passera gå men det är en fråga för en annan tråd.

SD hade faktiskt väldigt mycket klassisk vänsterpolitik i programmet liknande gamla V för väldigt länge sedan om vi pratar ren socialistisk fördelningspolitik osv men gullar idag med svenskt näringsliv och sitter som stödhjul åt en borgerlig regering vilket troligtvis hade fått partiets grundare att spy men det är också en fråga för en annan tråd.

Asch det där beteendet finns i alla politiska fraktioner och är än mer signifikant för höger.
Äkta socialister? Finns ju överallt!
Du menar inte kommunister?

Det här är faktiskt en intressant spaning, och jag håller med. För mig ÄR socialism politik på riktigt, och konservatism är ungefär raka motsatsen till politik: De vill sluta prata politik och i stället utgå från tradition och makt. Liberalism är också delvis att undvika politik, att snarare utgå från premissen "själv är bäste dräng" och att staten inte ska "lägga sig i" vad människor gör. Högern vill ha mindre politik, vänstern vill ha mer politik.
Jag tycker att du drar lite för snabba slutsatser från hur några människor är som personer. Man bör utgå från partiernas partiprogram, inte hur vissa personer är. Det finns bra och dåliga personer i alla partier delvis p.g.a. vanligt förekommande mänskliga syndrom som narcissism. Narcissister har en förmåga att söka sig till sociala sammanhang där de kan var narcissister, t.ex. föreningar och partier. Detta är ett problem som alla partier måste handskas med. Gruppen narcissister innefattar också vissa sk "woke"-människor som överdriver den "ideologin" för att väcka anstöt och därmed få uppmärksamhet kring sig själva. Dessa fåtalet och ibland extrema individer syns och hörs mycket mer än vanliga gråsossar och det är förmodligen denna lilla grupp som du triggas av och som du låter smutsa ner "vänstern". När du i stället bör betrakta dem som avvikande narcissister.
Att utöka klassanalysen till fler dimensioner som ras och kön är en naturlig, oundviklig, intellektuell utveckling av politiken. Du ligger några år efter men du når säkert fram förr eller senare. Detta kan ju delvis förklaras med att arbetarklassen, p.g.a. vänsterpolitiska reformer, har fått det mycket bättre och behöver inte längre leva i allvarlig fattigdom och under förtryck. Därför skiftas helt naturligt fokus till andra grupper än arbetarna, till de som faktiskt drabbas av förtryck i dag och som därför helt rättmätigt bör prioriteras upp inom politiken. Om du inte ser detta som en naturlig utveckling då är du inte socialist.

Håller med.


Jag har träffat lokalpolitikerna vid flera olika tillfällen, inte bara en gång. Narcissister är nog många av dem, med all säkerhet.



Okej Binary. Nu reder vi ut det här en gång för alla så att du aldrig mer kan gömma dig bakom illusionen du kallar socialism.

1. Vad är kapitalism? Kapitalism är ett system där:

• Du inte äger det du producerar.
• Du måste sälja din arbetskraft för att överleva.
• Någon annan tar vinsten av ditt arbete, oavsett hur hårt du sliter..
• Allt blir till en vara: bostad, vård, utbildning. Även du själv.

Detta är det förtryck som fortfarande gäller, varje dag, för miljontals människor. Det är klassförhållandet, mellan de som äger och de som tvingas arbeta, som socialismen vill avskaffa.

Du säger att arbetarklassen inte längre är förtryckt. Det är nonsens. De flesta människor i väst är fortfarande:

• Löneslavar.
• Skuldsatta.
• Utbytbara.

Att de har fler prylar än förr betyder inte att de är fria. De är fortfarande alienerade, kontrollerade och exploaterade.

Vi lever i ett ekonomiskt systemet just nu där ett fåtal äger allt, och resten arbetar för att överleva.

2. Vad är socialism?
Vi kan börja med vad det inte är:

Socialism är inte:

• Liberala välfärdsprogram.
• Statlig byråkrati.
• Offentlig sektor inom ett kapitalistiskt ramverk.
• Representation av kön, hudfärg eller sexuell läggning i en kapitalistisk struktur.

Att fler icke-vita eller kvinnor får bli chefer i ett företag gör inte företaget socialistiskt.
Att en arbetare styrs av en svart lesbisk chef istället för en vit manlig chef är exakt samma förhållande.
Arbetaren säljer fortfarande sin arbetskraft för att överleva. Det är inte frihet. Det är förklädd underkastelse.

Socialism är inte att ”ge makt” till fler grupper inom kapitalismen.
Det handlar om att avskaffa hela systemet där några ens kan ha makt över andra.

Det handlar inte om att fler ska få plats i eliten. För det första så är systemet riggat så ingen kan göra någon form av "klassresa" till att tillhöra kapitalistklassen på toppen. Den enda "klassresa" du kan göra är klättra i olika positioner, men du säljer fortfarande din tid och ditt arbete till någon själlös uppgift som tjänar kapitalistklassen i toppen av samhällspyramiden. Det är realiteten.

Socialism å andra sidan handlar antingen om att eliten ska försvinna eller eventuellt tämjas och tvingas jobba för folkets intressen, vilket skedde under NSDAPs politik. De tillät kapitalet att fortsätta existera, men på villkoret att all vinst de ackumulerade gick till kollektiva intressen för folket och nationen, inte till en liten klick privata aktörer på toppen av samhällspyramiden som inte har någon lojalitet till nationen eller folket. Detta betyder inte att kapitalismen räddades. Den tvingades in i bojor, underordnades ett högre syfte.

För idag är det tvärtom:
Idag står kapitalet över staten.
Oavsett om det är socialdemokraterna eller moderaterna vid makten, så är deras politik underordnad kapitalets intressen.

3. Varför är din identitetspolitik inte socialism?
Identitetspolitik handlar om:

• Vem som får synas.
• Vem som är ”inkluderad”.
• Vem som kan göra karriär.

Men karriärism inom kapitalismen är inte frihet. Det är att klättra i ett fängelse. Att byta ut en vit chef mot en svart lesbisk chef ändrar inte att arbetarna under henne fortfarande är löneslavar.

Du pratar om att fokusera på andra grupper ”som förtrycks idag”. Men det ekonomiska förtrycket är grunden som allt annat står på. Och det är kvar. Arbetare av alla färger är fortfarande ägarlösa, skuldsatta och utbytbara. Det är där du måste börja om du vill kalla dig socialist.

Det du förespråkar är kosmetiska förändringar i ett sjukt system. Du målar om fängelseväggarna och kallar det frihet.

4. Varför är din hållning liberal, inte socialistisk?
Liberalismen säger: ”Alla ska ha samma chans att konkurrera.” Socialismen säger: ”Ingen ska behöva konkurrera.”

Du pratar som om frihet är att alla hamstrar ska få "samma chans" att springa i ett hamsterhjul.
Men socialism handlar inte om att inkludera in fler hamstrar. Det handlar om att kliva ur hjulet.

Du försvarar att individer från olika grupper ska få delta i samma kapitalistiska spel. Men det är just spelet som är problemet. Det är en rat race-ideologi du och övriga woke står för. Exakt det Bob Marley sjöng om i låten "Rat Race" från albumet Rastaman Vibration.

Tänk att en påtänd rastaman från 70-talet hann kritisera woke, innan woke ens hade ett namn.

Bob Marley såg redan då vad många missar idag, att problemet inte är vilka som springer i loppet, utan att hela racet är riggat och meningslöst.

5. Och till sist, varför är du inte socialist?
Du vill inte avskaffa kapitalismen. Du vill inte ta produktionsmedlen från ägarna. Du vill inte avskaffa lönearbetet. Du vill inte organisera arbetarklassen till makt.

Du är liberal.

Du bestämmer inte vad socialism är.
Socialismen är under ständig utveckling och vi tillsammans bestämmer hur socialismen tas vidare.
Det är så det är och det är så det måste vara. Det kan inte vara på något annat sätt. Det spelar ingen roll vad du tycker eller vilka etiketter du väljer att sätta på andra. Det leder ingenstans och du framstår bara som en skitstövel.

I Sverige och i Europa har socialismen förändrats av många olika anledningar. Den följer inte en strikt mall för hur allt ska vara. Det är naturligt och oundvikligt i ett samhälle att opinioner och prioriteringar förändras över tid. Det finns ingen klassisk socialistisk filosof som på något sätt har emotsatt sig detta dynamiska och realistiska förhållningssätt vad jag vet.

Jag tror inte på att avskaffa kapitalismen genom revolution. Det vore ju uppenbarligen inte rättfärdigt att försöka göra det i dag när mindre än 10% av svenskarna säger sig vara socialister.

Jag tror på reformistisk politik, att förändra samhället med politik. Om vi ska ha socialism då måste till att börja med minst 30%, helst över 50%, rösta på ett socialistiskt parti, sannolikt är det partiet vänsterpartiet.

Om vänsterpartiet skulle få majoritet kommer mer socialism att införas successivt. Exakt vilka reformer det blir, vet inte jag i dag. Det återstår i så fall att se vilka reformer som är mest prioriterade och vilka reformer som kommer få gehör och en majoritet bakom sig. Det är inte rimligt att jag allena ska bestämma hur det samhället ska se ut i alla detaljer. Jag kanske inte ens lever då. Varför är du motståndare till en sådan här organisk, naturlig och demokratisk framflyttning och evolution av socialismen? Jag kan inte se att någonting annat är realistiskt. Denna dynamik och oundvikliga förändring över tid, inkluderar bl.a. att vänstern i dag pratar mer om att underlätta för andra grupper än bara arbetarklassen som inte längre är längst ner i pyramiden, på grund av socialismen. Man kan eventuellt se det som att socialisterna först var tvungna att rädda sig själva innan de kunde börja hjälpa alla andra. Nu är vi där, att vi kan börja hjälpa alla andra. Därför gör vi det nu. Du behöver inte vara med om du inte vill. Du kan förresten gärna stå utanför faktiskt eftersom du är ganska jobbig och otrevlig. Vi behöver inte dig i vårt arbete.

Istället för att gå in i kärnan som är ägandeförhållanden, produktionsmedel och klass, så svarade du med känsloargument, ad hominem och ideologisk relativism. Du säger att jag är otrevlig trots att du aldrig träffat mig. Du påstår att socialismen är 'något vi hittar på tillsammans', och att det som känns rimligt för dig väger tyngre än vad socialism faktiskt innebär.

Det jag gjorde var att definiera begreppen konkret, sakligt och i linje med klassisk klassanalys. Du vägrade bemöta det.

Din idé om 'vidareutvecklad socialism' handlar i praktiken om att fler grupper ska få vara med och administrera kapitalismen. Du byter ut chefer. Du ändrar representation. Men du ifrågasätter aldrig pyramiden. Varför gör du inte det? Varför vill du ha kvar kapitalismen och kalla det socialism?

Varför ska jag gå in på det som är rena självklarheter angående ägandeförhållandena? Du kanske även tyckte att jag glömde skriva att viktigast av allt är ändå syre och vatten? Du är helt off-side i din iver att mästra.
Du är otrevligt när du försöker säga åt mig vem jag är och vad jag tycker (utan att du har träffat mig).
Nej, det skrev jag inte. Nu är du otrevlig igen.
Som jag skrev, socialismen är en långsiktig process och just nu går det väldigt långsamt. Om socialismen växer sig större och starkare i framtiden kommer framtidens människor och inte jag definiera vad de vill ha i sin socialism. Jag tycker också att vårt nuvarande samhälle fungerar relativt bra, speciellt i en internationell jämförelse. Därför ser jag ingen anledning att chocka samhället med en revolution i nästa vecka, det behövs inte och är antagligen en dålig idé.

En socialistisk, eller kommunistisk revolution, går ju inte alltid helt enligt plan som vi har sett i bl.a. Sovjetunionen. Det är inte enkelt eller problemfritt att omkullkasta och omorganisera en hel stat, det går inte att göra över en natt, det måste ske på lång sikt med reformer, precis så som moderna socialister arbetar i dag.

Som sagt, om socialister skulle bli i majoritet då kommer garanterat ägandet att förändras, kraftigt. Exakt hur kan ingen svara på i dag. Det är för tidigt att säga. En stor faktor i detta är den tekniska utvecklingen och AI som mycket väl kan leda till en enorm brist på arbeten som i sig leder till basinkomst, mer statligt ägande, och mer socialism, av sig självt och okontroversiellt. Utan att man behöver övertyga alla om att 100% statligt ägande är den enda tänkbara lösningen. Detta är också en form av strategi för att komma framåt.

Din strategi, vad är den egentligen? Det ser nästan ut som den är att hitta människor på Flashback som du ska sätta en dumstrut på? Går det bra hittills? Har du övertygat någon om någonting?