Citat:
Ja, detta är ju lättare att ta till sig. De pengar som riksbanken skapar, är s.a.s. de enda "riktiga pengar" som existerar och utgör typ 5% av den totala mängden pengar. Resten, alla bankkonto-innehav, utgör endast löften på de "riktiga" centralbankspengarna. "Pengar på banken" är bankers skulder till allmänheten, och skapas precis som du skriver i utbyte mot att "lån"-tagaren försätter sig skuld till banken med samma belopp. Många tror att banker "lånar ut pengar som de först lånar in av någon annan" men det är en felaktig beskrivning av vad som händer. T.o.m. nobelpristagare i ekonomi (Krugman) har ju avslöjat sig vara okunniga om detta. Jag frågar mig ibland om detta "bedrägeri" (du är långt ifrån den första att beskriva bankverksamhet som en mildare form av bedrägeri) skulle fungera om den breda allmänheten vore insatt i hur det fungerar. Det är ett förtroendespel och allt bygger på att vi fortsätter le mot varandra och bekräftar varandras tro på att det fungerar; att pengarna har ett värde och att bostadspriserna kommer fortsätta uppåt, att bankerna kan fortsätta pumpa ut krediter i det oändliga. Jag menar att det finns ett etablissemang inom banksektorn, politiken mm där du belönas och befodras om du "spelar med i spelet", hjälper till att upprätthålla illusionen, att du i ord och handling visar att du "köper lögnen" med ett leende och hjälper till att upprätthålla den. T.om. nobelpriset i ekonomi kan sägas vara en del i detta.
Nu är nobelpriset i ekonomi inget riktigt nobelpris, utan det delas ut av riksbanken och åker "snålskjuts" på Alfred Nobels namn. Men vetenskapsakademin har varit notoriska i att utse pristagare som "upprätthåller fasaden", som med kirurgisk precision undviker att säga något intressant om hur penningsystemet egentligen fungerar. Tex. Paul Krugman, Kenneth Rogoff vs Steve Keen och andra.
