Har jag borderline eller antisocial personlighetsstörning?

Är diagnostiserad med borderline och ADHD. En läkare har dock skrivit ”antisocial personlighetsstörning?” i en anteckning efter läkarbesöket.

Jag saknar empati
Jag har aldrig dåligt samvete
Ointresserad av andra människor
Manipulerar alltid fast jag inte ens tänker på att jag gör det

Å andra sidan

Jag älskar mina föräldrar
Jag älskade mina hästar
Jag älskar familjens hund

Ja, det verkar inte bättre

Antisocial personlighetsstörning innefattar din diagnos empatilös och respektlös beteende mot andra, manipulation tex

Empati är grundläggande för viktiga djupa och meningsfulla kopplingar för att kunna sätta oss in i andras perspektiv,
Sympatin går ju hand i hand att kunna känna någons känslor och trösta !

Medkänslan är när du bakom tanten i kön betalar de sista pengarna hon saknar till mjölken hon ska betala!
Att du inte upplever det, är för
Att inget är värt ditt intresse, du klarar dej ändå! Du är medveten och kan till hundra procent koppla på det när det är rätt för dej!

Och ointresset ger dej ofta ett försprång att ta in andras information och där har man ofta avgjort om det där är äkta, eller bara helt ointressant!
Där kickar manipulationen in och man vänder på folks dumheter!
Man står sej själv närmst!
Gör det dej olycklig?
Mår du dåligt?

Om inte, lev som
Du vet!
Älska dina djur och det är nog!
Du behöver inte mer!

Det kan förändras över en dag när och om
Intresset väcks i dej!

Empatibrist, frånvaro av dåligt samvete, bryr dig inte om andra människor, manipulativ stämmer bättre överens med antisocial personlighetsstörning än med borderline. De är i samma "kluster" av personlighetsstörningar (kluster-B) så man kan säga att de är besläktade.

Sen är det så här med personlighetsstörning och relaterade personlighetsdrag, man kan ha mer eller mindre av det. Det är bara i ytterlighetsfall man klassas som "personlighetsstörning" P.S. Du kan ha lite, eller t.o.m. ganska mycket av de dragen utan att kvalificera dig för P.S. Men även om du inte har PS så kan det fortfarande ställa till med problem för dig själv, för människor omkring dig, och dina relationer. Även om du älskar dina djur & föräldrar så kan du ju ha lite av de här dragen och detta kan ställa till med problem i relationer mm.

Gränserna mellan personlighetsstörningarna är inte skarpa, utan det är vanligt att man tex. har antisociala drag men bitvis är mer utvecklad och därmed passar mest in i diagnosen borderline, eller narcissistisk personlighetsstörning.
Antisocial personlighetsstörning är den tidigaste störningen, där har personlighetsutvecklingen skadats ohjälpligt redan under det första levnadsåret. Narcissistisk personlighetsstörning innebär att man lyckats utvecklas något mer än den som är antisocial, och borderline sedan innebär att man i varierande grad (med högre eller lägre grad av primitiva drag som antisocialitet och narcissism) klarat att utveckla sin personlighet en liten bit till men fastnar på en psykologisk mognadsnivå som hos en två-treåring. Det som definierar dessa personlighetsstörningar är alltså en psykologisk funktionsnivå som hos små eller mycket små barn, dvs. exempelvis omnipotens, egocentricitet och svag eller outvecklad empati.

Det du skriver om att du "älskar dina föräldrar" upplever jag mer vanligt hos antisociala än borderlinepersoner. Den något mer utvecklade borderlinepersonen har ofta en viss medvetenhet om föräldrarnas roll i ens egen störning, vilket inte sällan leder till en evig ilska, besvikelse och hämndlystnad gentemot föräldrarna, komplicerat av en lika evig parallell önskan om och suktan efter samt periodvisa försök att få allt det man inte fått (trygghet, kärlek, stabilitet, omvårdnad).

Hos antisociala finns däremot sällan någon insikt om föräldrarnas roll i ens störning, och när man inte heller har förmågan att känna några besvärande känslor och därmed inte bryr sig ett skvatt om föräldrarna är goda eller onda eller whatthefuck, så idealiseras föräldrarna gärna, ofta modern i synnerhet. Det är inte kärlek i egentlig mening, men uppfattas säkert så av den antisociale själv. Snarast är det en romantisering och idealisering, där den antisociale tex. kan ringa sin lilla mamsis tio gånger om dagen, är utstuderat undergiven gentemot mamman/föräldrarna, tatuerar in mammas namn på bröstet och är ivrig som ett småbarn inför att visa upp sig och sina färdigheter för mamma. Samtidigt kan den antisociale dock mycket väl samvetslöst utsätta föräldrarna för våld, bisarra påhitt och straff av olika slag om andan faller på, eftersom "kärleken" är mer en konstruktion än något som vilar på empatisk grund.

Att älska (eller "älska") djur är inte ovanligt för vare sig antisociala eller borderlinepersoner. Precis som riktiga småbarn roas och tilltalas man ofta av djurs beteende och fason.

Borderlinepersoner kan ha nästan överväldigande intensiva känslor inför djur- man kan älska dem så mycket att man nästan inte kan hantera det, samtidigt som man ofta brister i omsorg om djur och har samma svårigheter i den typen av relation som i relation till människor.

Antisociala dras gärna till hästar och hundar, gärna tuffa och svåra sådana, och är ofta bra på att hantera den sortens djur och kan även vara framgångsrika i träning och tävling. Neutraliteten som finns hos den känslobefriade antisociale, att man inte blandar in något känslopjunk utan kan vara strikt och rak, lär vara en del av förklaringen.

Ja, det var några reflektioner från mig. Är det något som slår an hos dig, ts?

Tänk så här: Eftersom du är manipulativ, saknar empati och aldrig har dåligt samvete för vad du gör mot dina medmänniskor så kommer det få konsekvenser för dig.

Alltså, ingen kommer att finnas för dig när det behövs för många kommer tycka att du inte förtjänar stöd, hjälp och omtanke då du anses självisk och en negatativ person. Normala människor blir fientligt inställda till en egoist som manipulerar och utnyttjar andra utan att känna skuld. Eran hund och dina hästar kommer inte kunna hjälpa dig om du drabbas av en katastrof i framtiden..

Nu förstår jag att du har diagnoser och inte rår över ditt beteende, men om du vill vill skaffa fördelar åt dig själv långsiktigt borde du försöka anstränga dig själv att bete dig på ett sätt som anses vara en bra människa även om det känns ologiskt för dig.
Det kommer andra och inte minst du själv tjäna på.

Hoppas att du förstår vad jag menar och lycka till i framtiden.

Skulle du kunna gå och skära halsen av en hund nu utan vidare eller känna skuldkänslor ?
Eller en häst ?
Plåga ihjäl ett djur?
Och sen gå äta sova utan att fundera vidare ?