Citat:
Ursprungligen postat av
MikaelTyson
Hej nu har jag legat vaken två timmar vänt och vridit mig för jag kan inte släppa tvångstanken över hur kort livet är. Vi får bara en chans på jorden. En chans att leva vårt liv på det första och sista sett. En chans att göra allt vi vill göra. Sen blir vi bortglömda av allt och alla. Det går inte en dag som jag inte saknar att vara 18 år igen. Hela livet framför sig och allt var nytt. Men yngre blir man inte. Med tiden är mer av livet bakom en och man ångrar allt man borde och inte borde gjort. Efter en viss ålder går många av ens drömmar upp i rök. Man förlorar fler och fler man älskar. Livet blir sällan bättre med åldern om man nu inte värdesätter materiella saker? 90% av tiden mår jag bra men bara när jag distraherar mig med roliga saker. Varje natt är det samma visa med tvångstankar som håller mig vaken. Jag är bara så rädd för att leva ett liv jag senare kommer ångra.
Snälla någon som kan hjälpa mig kommer över denna tanke? Det är inte den enda tvångstanken jag har men en av dom.
God morgon!
Precis som en annan användare skrev ovan så kan nyckeln till frihet vara att leva i nuet. Att älta det förflutna eller oroa sig inför framtiden kan hålla vem som helst vaken om nätterna, för det är nämligen något vår hjärna är duktig på om man låter den fortsätta. Det så kallade standardnätverket ('default mode network') kör igång när vi inte är fokuserade på någon specifik uppgift och vi glider då gärna in i just ältan, oro eller fantasi. Det leder sällan till någon konstruktivt.
Men det finns ett botemedel! Med hjälp av träning i mindfulness (meditation) kan du tysta den inre monologen och få frid om nätterna. Lösningen på ditt problem blir då inte en lösning på dina tankeknutor utan istället att tänka mindre (och bättre).
Sedan kan du gärna bekanta sig med stoisk filosofi! Det kan vara ett sätt att se världen som du nog mått bra av att få lyssna till
"Där du är, är inte döden. Där döden är, är inte du.”