Skelögdhet, handikapp eller superkraft?

Hej, hej.
Har funderat lite på skelögdhet eftersom jag träffat på några ordentligt skelögda personer genom åren och även i dagsläget ibland har kontakt med en individ med denna egenskap.

För det första så kan jag inte påminna mig om att någonsin ha stött på en uppenbart skelögd kvinna utan enbart män. Är det en defekt som endast män kan ha eller finns det skelögda kvinnor?

Min andra undran är hur skelögda ser egentligen. När jag har talat med en skelögd person så går det egentligen inte att se vad eller vem de tittar på, extra problematiskt är det ju om man är några stycken som står och pratar med den skelögda.

Hur ser ni skelögda alltså? Har ni liksom panoramasyn eller kan ni fokusera på två saker samtidigt med blicken? Är det ett handikapp eller en superkraft?

Bra trådstart, jag hoppas någon kan svara på frågorna för jag undrar också.
Ang. om även kvinnor är skelögda så är svaret ja. Men jag gissar att de oftare opererar sig än män gör kanske. Mer noga med utseendet möjligen.

Jag känner en kvinna som skelar rätt så kraftigt faktiskt och det är en sån variant där ena ökat tittar utåt och snett uppåt. Rejält.
Det andra ögat är inte heller opåverkat men betydligt mindre och riktar sig hyfsat rakt framåt men liiiite mer nedåt istället.

Hur som helst så är det svårt att hålla ögonkontakt med henne för jag vet inte vilket av hennes ögon jag ska fokusera på när vi pratar. Ser hon mig med båda ögonen eller bara ett (?) brukar jag tänka..
Och märker hon att jag flackar med min blick för att jag inte vet vilket av hennes ögon jag ska följa?

Exakt så där är det för mig också, jag blir liksom lite förvirrad.

Jag har olika syn på båda ögonen, det ena är jag närsynt med och det andra är jag långsynt med. Fixerar jag dig på nära håll så sticker det andra ögat iväg och tittar ut i tomma intet.

Själv är jag van och skiter i det, men märkt det kan göra vissa andra obekväma. Visst är det ett form av handikapp, men inget jag tänker på direkt, annat än jag extremt rädd om mina båda ögon., skulle ett gå åt helvete så är jag klart handikappad! Avståndsbedömning är dålig när man bara ser med ett öga i taget vilket jag märker i trafiken, men har fortfarande kvar mina bokstäver på kortet.

Så det är egentligen mer ett handikapp för mig än vad det är för dig?
Alltså, du har inga problem med att titta på mig när vi pratar, men jag får problem av att prata med dig som skelar för att jag inte vet vart jag ska titta (om vi hypotetiskt kände varandra)?

Jag har den eminenta egenskapen att jag är skelögd. Det innebar enligt historisk folklore att det medför otur för den som beblandar sig med en skelögd. Jag upplever det ej som att mitt synfält är begränsat eller jag märker av att mitt synfält är begränsat. I realiteten har jag något begränsat synfält åt vänstra hållet, normalpersonen ser alltså världen ur ett vidare panoramafält än mig. Självklart är det lättare för någon att suckerpuncha mig från vänster sida, där mitt synfält är något begränsat.

Jag och vi som skelar saknar genuint 3D-seende, vilket betyder att hjärnan kompenserar för den bristande funktionen vilket sker automatiskt hos normalpersonen. Vi skelögda får istället den funktionen i hjärnan som en kompensation, vilket inte fungerar lika bra som naturen tänkt. Det är att storleken och avstånd till föremål på visuell sikt kan en normal person uppskatta mera intuitivt medan vi får låta vår hjärna automatiskt räkna ut den saken. Vilket i praktiken medför att det tar mera på hjärnans resurser att göra det, i förlängningen kan det vara tröttande.

Visst är det så att om det står två personer framför mig och jag pratar med person X. Då kan jag ju såklart person Y som står bredvid, uppleva hur jag konstant stirrar på den personen utan att jag säger något till den. Det blir härliga sociala missförstånd runt varför jag stirrar på folk hela tiden under längre perioder utan egentlig orsak, sådär lagom socialt obekvämt, haha.

Personligen skiter jag ganska stort i det, men förstår att det kan upplevas som ett stigmatiserande drag, jag tror det är så iaf. Medan vissa kan uppfatta det som ett karaktärsskapande drag till personligheten. Det är bara att acceptera, ute i världen finns det barn som svälter, ja ni vet.

Det händer ibland men inte ofta att folk försöker vara provocerande och säger med drygt uttal "Hallå!! Vilket öga tittar du med? Jag brukar skratta och fråga tillbaka: Spelar det någon roll?

Njea.. Kan kännas som ett handikapp när din blick flackar och försöker fixera ögat som tittar ut i rymden. Men har vant mig, så egentligen inget problem där.

Enda egentliga handikapp är att avståndsbedömningen är helt kass, jag var ingen bra bollspelare i skolan om man säger så..

Okej tack, ska jag försöka titta på det ögat som skelar minst så att säga? Alltså för att inte flacka med blicken som även du uppfattar då.

Skulle det kännas okej att man frågar (utan drygt tonfall) vilket öga man ska fokusera sin blick på när man pratar med någon som skelar?
Jag skulle vilja fråga men vågar inte för att jag inte vill framstå som just dryg/otrevlig.

Dom flesta som är skelögda är dominant på ett av ögonen.
När ni står och pratar är det ju bara kolla vilket öga som tittar på dig. DET ögat tittar på dig, så koncentrera dig på det.
Man märker ganska fort när någon blir lite förvirrad över vilket öga man har dominant för tillfället och då brukar jag själv klia mig lite i ögat som är "sekundärt" medan jag fortsätter att prata och titta med andra ögat. Efter det brukar det klarna för den andra.

Många säger/skriver att det är svårt att veta vilket öga man tittar med, men ni blandar ihop det med att ni inte än har förstått att personen de facto skelar. När ni har insett det är det bara att fokusera på att hålla blicken på ögat som tittar på er (som sagt...)

Ni får tänka på att många som skelar har blivit mobbade för detta i yngre år och det kan vara känsligt att prata om. Men man kan alltid fråga...

Personligen skelar jag lite på ena ögat. Vissa säger att det inte syns, men jag vet ju att det är bullshit (eftersom jag fick höra det när jag var yngre).
Jag kan välja vilket öga som ska vara dominant för stunden. Det andra ögat hänger liksom bara med.
Har som någon nämnde lite svårt med avståndsbedömning. Speciellt när jag för ett föremål längre bort, mot ett annat. Där kan det vara svårt att avgöra när jag är precis intill utan att nudda varandra.
Eftersom jag vet detta är jag försiktig och har hittills aldrig haft sönder något pga. detta. Men att backa bil och släp mot en vägg, genom att bara titta i backspeglarna kan ta lite tid när jag kommer närmare. Här hjälps jag av att titta på ljusbilden från bakljusen, vilka tar en mindre och mindre yta på väggen ju närmare man kommer.

Jag har i övrigt fullgod syn (1,0) på båda ögonen och är lite rädd att fucka upp synen om jag skulle försöka få skelningen opererad. Inte värt det.

Och nej... vi ser inte dubbelt.

Varför opererar du dig inte?

Många bra svar i tråden, tack för det!
Synd bara att det tyvärr ändå var mer av ett lite besvärligt synfel, det hade ju varit häftigare om det inneburit att man hade haft så att säga dubbelt så bra koll på omgivningen så att man t ex hade varit en suverän livvakt om man varit skelögd!