Citat:
Ursprungligen postat av
rammakaren
Människan har en allvarlig plikt att söka Gud, att känna Honom och tillbe Honom, men det är inget tvång.
Gud har i människan lagt ner en legitim längtan efter sanningen. Samtidigt står det i vår makt att att motsätta oss Guds frälsningsplan.
I själen på var och en av oss har Han lagt en gnista av sitt oändliga förnuft, en böjelse gentemot det goda, en längtan efter varaktig frid. Och Han får att förstå att vi uppnår sanningen, lyckan och friheten när vi ser till att detta det eviga livets frö gror inom oss. Vi kan dock fortfarande säga "nej" till Gud och därigenom förkasta denna källa till ny och ständig lycka.
Men frågan är: Är det moraliskt rätt att avvisa Gud?
Med tanke på att man alltid är välkommen tillbaka till gud, han förlåter dom flesta synder, annars skulle aldrig vikingarna kunna konvertera till kristendomen, dvs det spelar ingen roll hur många vikingarna slagit ihjäl med yxa så förlåter gud dom i slutändan bara man bestämt sig, ungefär som jesus förlät rövaren bredvid han på uppspikade korset, även rövaren blev förlåten, likt vikingarna som hade en annan tro.
Eller som i krig, bägge ber till sin gud om lycka på slagfältet, spelar ingen roll om bägge sidor tror på samma gud o religion.