Hej Flashback. Jag har hamnat i en enormt knepig situation. Har haft ett förhållande med min kille sedan ca 1 år tillbaka. Vi bor ihop i en lägenhet sen i somras och trivs bra med varandra för det mesta. Ändå känner jag mig inte lycklig. Min kille är en väldigt komplicerad person. Han har starka åsikter, är väldigt känslokall och obenägen att prata om problem. Han tar inget på allvar. Detta ställer till det i relationen och jag känner att det ständigt är jag som måste ändra på mig och kompromissa för att han ska må bra. Men det känns aldrig som att han kan göra detsamma för mig. En stor orsak till att jag känner såhär är att han ogillar min familj väldigt mycket, såpass att han vägrar följa med på middagar osv. Han påstår att min familj har en dålig energi och att de är ”svaga”. Sen säger han att de inte vill mig väl och att han kan se det. Jag vet inte exakt vad han baserar det på, men allt började i påskas när vi var på middag där och min kille uttryckte ganska starka åsikter kring invandrare. Efter det slutade min familj att tycka bra om honom, och sen dess har det blivit en infekterad situation där ingen av de går ihop. Jag har försökt att prata med min kille men han vägrar att ändra på sig och står fast vid att han inte tänker lösa situationen, inte ens för min skull. Varje gång jag tar upp något så vägrar han se det från mitt perspektiv. Är jag ledsen ska jag bara ”rycka upp mig”. Samtidigt har vi väldigt roligt ihop då och då, och relationen har sina fina stunder. Men det är just hans väldigt konservativa åsikter som gör att jag oroar mig för ifall vårt liv ihop kommer att bli bra. Han tycker till exempel att kvinnan ska vara hemma och ta hand om barnen, medan mannen ska tjäna pengar. Han tycker kvinnan ska lyssna på sin man och inte säga emot osv. Han är emot vaccin och mediciner, och kan aldrig festa till det utan fokuserar bara på att tjäna pengar och sitta vid datorn. Han är inte speciellt intresserad av mitt liv heller, utan om jag berättar om något jag är intresserad av att göra så säger han ”gör du det om du vill”. Kan rada upp flera exempel som gör att jag tvivlar på relationen. Samtidigt vet jag inte om jag överdriver och övertänker? Han kanske är en jättebra man och det kanske är jag som behöver ändra på mig. Vad tycker ni?