2025-01-12, 19:38
  #1
Medlem
Ördögs avatar
Dags att berika Flashback med en tråd om ett av de stora och tragiska mysterierna i nordisk sjöfartshistoria, det danska skolskeppet Københavns öde. Den femmastade barken med stålskrov, en tid världens största segelfartyg, försvann i slutet av december 1928 på väg från Buenos Aires i Argentina till Adelaide i Australien. Man har aldrig hittat några säkra spår efter skeppet och de omkring 60 (uppgifterna varierar) besättningsmännen, de flesta av dem sjöelever i tonåren eller tjugoårsåldern.

København tillhörde handels- och rederikoncernen ØK eller Østasiatiske Compagni (även förkortat EAC). Hon började byggas 1913 av Ramage & Ferguson i Leith i Skottland, och skrovet stod klart två år senare. Första världskriget gjorde ändå att skeppet inte byggdes färdigt, utan bogserades till Gibraltar och fungerade som kollager.

När kriget tagit slut återupptogs arbetena enligt nya ritningar, och skeppet sjösattes den 24 mars 1921. København var då världens största segelfartyg och Danmarks stolthet. Hennes längd var 131 meter, bredden nästan 15 meter, och vikten knappt 4.000 ton. Masterna nådde nästan 60 meters höjd och de 43 seglens sammanlagda yta var över 4.600 kvadratmeter. Hon var försedd med en dieselmotor och trådlös telegraf, och galjonsbilden föreställde den krigiske 1100-talsbiskopen Absalon, Köpenhamns grundare.

Mellan 1921 och 1928 gjorde København nio resor, seglade runt jorden två gånger, och besökte de flesta kontinenter. De svåraste missödena inträffade i oktober 1925, då hon fattade eld i Engelska kanalen och måste gå in till Plymouth för reparation, samt den 3 mars 1927, då en man (fjärde styrman Poul Thorsøe Jacobsen) spolades överbord strax efter avresan från Thevenard i Australien. Det var den enda dödsolyckan som drabbade fartyget före hennes slutliga undergång.

Den 21 september 1928 inledde København vad som skulle bli hennes sista resa, från Nørresundby utanför Aalborg. Befälhavare var kapten Hans Ferdinand Andersen, och besättningen omfattade, beroende på källan, 59 eller 60 man, varav 45 elever. Lasten utgjordes av cement och krita. Efter 43 dagar anlöpte femmastaren Santos i Brasilien, låg där en vecka, fortsatte sedan till Buenos Aires och var framme den 17 november. Planen var att ta ombord en last av linfrö och majs till Europa. Men nu kom order från ØK att i stället sätta kurs utan last mot Adelaide, för att där få lastrummet fyllt med vete.

Först den 14 december kunde København avsegla. En av eleverna hade skrivit hem och berättat att tre man saknades, två låg på sjukhus och en hade rymt. Den 21 december hade skeppet radiokontakt med den norska ångaren s/s William Blumer, och uppgav då att det var stiltje. Följande dag vid 10-tiden på kvällen rapporterade telegrafisten på København att det nu hade blåst upp, och att farten var cirka 11 knop. Hon befann sig då cirka 400 sjömil öster om Montevideo. De båda männen kom överens om att talas vid nästa kväll. Men då kom inget svar från København.

I mitten av februari 1929, då skeppet inte nått Australien och inga radiomeddelanden avsänts, började ØK oroa sig. Kompaniets agenter frågade andra fartyg, som färdats samma rutt som København, om väderförhållandena. Det var då mitt i sommaren på södra halvklotet, och isberg som lossnat från Antarktis hade siktats även ganska långt norrut. ØK kontaktade brittiska amiralitetet i London, och order om att hålla utkik efter skolskeppet gick ut till andra fartyg.

Först den 4 mars underrättade ØK, via Ritzaus nyhetsbyrå, att København inte hade kommit fram till sin destination. Oron och förstämningen spred sig i hela Danmark, mest förstås bland besättningsmännens anhöriga. Efter åtskilliga möten, förklaringar och löften fann ØK det bäst att sända ett annat av sina fartyg, motortankfartyget Mexico, som då låg i Rio de Janeiro, att spana efter det försvunna skeppet.

I slutet av maj kom en rapport från en missionär på vulkanön Tristan da Cunha i Sydatlanten. Han och många andra hade den 21 januari sett ett stort segelfartyg med fyra eller fem master utanför ön, och fartyget hade verkat vara i sjönöd. Således bedrevs det under juni, juli och augusti intensiva spaningar i vattnen mellan Tristan da Cunha och Sydafrika, en bra bit vid sidan av den rutt som København skulle ha tagit.

Men trots att man i Danmark försökte hålla hoppet uppe, ströks København den 20 juni från Lloyd's lista. Engelska tidningar återgav uttalanden från ØK, där det hette att København måste ha förlist, antingen i en storm eller efter kollision med ett isberg, men att man av hänsyn till familjerna väntade med att offentliggöra beskedet. Så kom den 5 september ett meddelande från rederiet Hugo Lindquist i Mariehamn, att dess fyrmastade bark Ponape den 21 januari hade passerat Tristan da Cunha. Det var Ponape som missionären och de andra hade sett, de båda fartygen liknade varandra mycket. När budet delgavs ØK:s chef Hans Niels Andersen sägs han ha brustit i gråt - han hade aldrig förr setts gråta.

Den 6 september fick de förtvivlade anhöriga till I]Københavns [/i]besättning beskedet att sökandet skulle ställas in, en dag senare blev beslutet offentliggjort, och listan på de saknade publicerades i pressen.
Et søforhør blev berammet til den 15. oktober og hermed blev der sat et juridisk punktum for historien om ØK’s skoleskib »København«. Men for de efterladte og for samtiden blev der aldrig sat punktum. Årene, der fulgte, blev et uvishedens mareridt for den omkomne besætnings pårørende. Fund af vragdele, udsagn fra kloge mænd og koner, alt var forgæves. Der er aldrig fundet det mindste spor efter den daværende verdens største sejlskib, femmastet bark m/s »København«.
Jag vet själv att jag läste en stor feature-artikel om det försvunna fartyget i Hufvudstadsbladet år 1978, när femtio år gått sedan dess sista seglats. Jag var mycket liten då, och minns just inget av artikelns innehåll. Men historien stannade i bakhuvudet, och jag har länge funderat på en FB-diskussion om mysteriet ...

Det finns en hel del länkar om historien, här är ett antal:

Femmastet bark m/s »København« - Årbog for Handels- og søfartsmuseet på Kronborg, 1988
https://slaegtsbibliotek.dk/923773.pdf (Sidan 113 ff)

https://vragwiki.dk/wiki/K%C3%B8benh...28_Sydatlanten
https://threadinburgh.scot/2023/01/2...be-seen-again/
http://waratahrevisited.blogspot.com...n-mystery.html
https://laststandonzombieisland.com/...nhavn-mystery/
https://ipaper.ipapercms.dk/Maskinme...-2011/?Page=42
https://www.snesejler.dk/bill92.htm
https://lex.dk/K%C3%B8benhavn_-_skoleskib
https://jyllands-posten.dk/kultur/EC...3%A5-Sydhavet/
https://www.bt.dk/historie/da-verden...-slettede-alle
http://seilskuteklubben.no/index.php...=82&Itemid=213
https://www.soefart.dk/article/view/..._december_1928

https://www.academicbooks.dk/da/cont...k%C3%B8benhavn

Into Thin Air: The Kobenhavn Mystery
https://www.youtube.com/watch?v=N_A99hH3IRA&t=169s

SV "København". The mystery of a Danish training sailing barque that disappeared without a trace
https://www.youtube.com/watch?v=905JIRSRaXA

Fortsättning följer så småningom.
__________________
Senast redigerad av Ördög 2025-01-12 kl. 20:11.
Citera
2025-01-12, 19:54
  #2
Medlem
landbandys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av eatmypoo
Det är en tysk ubåt som ligger bakom. Men danskarna vågade inte konfrontera Tyskland.

Fy tusan ,vad trist .

Hur var det med Ponape ? Var den i sjönöd ? Kom den fram eller försvann den också ?
Citera
2025-01-12, 20:04
  #3
Medlem
Ördögs avatar
Citat:
Ursprungligen postat av landbandy
Fy tusan ,vad trist .

Hur var det med Ponape ? Var den i sjönöd ? Kom den fram eller försvann den också ?

Hon kom fram, och såldes senare samma år (1929) till den legendariske segelfartygsredaren Gustaf Erikson. Fartyget var i trafik ända till 1936, då hon höggs upp i Lettland.

https://en.wikipedia.org/wiki/Ponape_(barque)

På Ålands sjöfartsmuseum finns en modell av Ponape, som sjömannen Runar Husell byggde under andra världskriget, då han satt internerad på Isle of Man.

https://update.museot.fi/utstallning...ttely_id=36574
https://ponape.ax/
https://www.hbl.fi/2017-09-15/fangla...iniatyrfartyg/
__________________
Senast redigerad av Ördög 2025-01-12 kl. 20:14.
Citera
2025-01-12, 20:17
  #4
Moderator
GreffueAnthoniuss avatar
Mycket märkligt att ett skepp i trä försvinner utan att det spolas upp någon vrakdel på en strand någonstans. Visst är det glest befolkat i den delen av världen. , men efter så lång tid har väl alla stränder på alla otillgängliga öar i sydatlanten besökts av människor någon gång i alla fall. Och visst kan trä flyta runt jorden flera gånger om men nån gång fastnar det på en strand någonstas. Till och aluminiumdelar från det malajiska flygplanet gjorde det (fast det var i Indiska).
__________________
Senast redigerad av GreffueAnthonius 2025-01-12 kl. 20:25.
Citera
2025-01-12, 20:56
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av GreffueAnthonius
Mycket märkligt att ett skepp i trä försvinner utan att det spolas upp någon vrakdel på en strand någonstans. Visst är det glest befolkat i den delen av världen. , men efter så lång tid har väl alla stränder på alla otillgängliga öar i sydatlanten besökts av människor någon gång i alla fall. Och visst kan trä flyta runt jorden flera gånger om men nån gång fastnar det på en strand någonstas. Till och aluminiumdelar från det malajiska flygplanet gjorde det (fast det var i Indiska).

Skrovet och även mycket av riggen var av stål, men det fanns en hel del av trä också t.ex. däck, övre delar av master och övre rår. Frågan är hur mycket av trädelarna som på något sätt var märkta. sen kan delar mycket väl ha flutit iland och den som hittade delarna tänkte "Nämen, vad bra! Det behöver jag till..."

Själv har jag en sjömanskista som är köpt på en vrakauktion i början på 1900-talet, ganska normalt på den tiden. Nu försvann Köpenhamn klart senare men om något drev iland på Namibias kust eller så kan det vara att ingen där ens hade hört talas om skeppet.
Citera
2025-01-12, 21:51
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av GreffueAnthonius
Mycket märkligt att ett skepp i trä försvinner utan att det spolas upp någon vrakdel på en strand någonstans. Visst är det glest befolkat i den delen av världen. , men efter så lång tid har väl alla stränder på alla otillgängliga öar i sydatlanten besökts av människor någon gång i alla fall. Och visst kan trä flyta runt jorden flera gånger om men nån gång fastnar det på en strand någonstas. Till och aluminiumdelar från det malajiska flygplanet gjorde det (fast det var i Indiska).

Det är väl inte ett dugg märkligt.
Hur mycket vrakdelar flöt iland efter Vasaskeppets förlisning?
Där visste man ändå var skeppet sjönk men ändå föll det i glömska.

Räcker med att båten gick på grund o fastnade någonstans. Havet är stort o vissa ställen får väldigt sällan besök.
Låg någon tysk soldat uppe i svenska fjällen i typ 60-70 år innan någon hittade kroppen. Jämför det med havets yta.
Kanske någon hittar båten om 200 år.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in