Citat:
Ursprungligen postat av
Clavicles-Vile
Jag vill nog påstå att det finns lika många incels som försöker anamma klassiskt maskulina ideal som de som inte gör det. Se till exempel Andrew Tate, Looks-maxxing osv.
Jag kan tycka att det finns ganska tydliga paralleller mellan en genomsnittlig incel och en tvättäkta feminist, trots dessa gruppers avsky för varandra. Någon slags ovilja eller oförmåga att leva upp till de förväntingar som samhället lägger på deras kön: Familjepelaren, macho-mannen och casanovan kontra hemmafrun, prinsessan och sexdockan liksom.
Men om man då ska tro på någon slags symbios mellan könen, och kvinnor lyckats slänga ifrån sig dessa ideal och vinna en självständighet såväl personligt som ekonomiskt — vart lämnar det männen, vars roll och värde ofta har definierats av deras relation till kvinnan? Behöver även männen slå sig fria och återuppfinna sig själva då, och vad fan händer om båda könen börjar skita i varandra? Eller ska man återgå till hur det varit innan, och är det ens möjligt vid det här laget?
Jag tycker det här är sjukt intressant alltså. Det faktum att vi har det här problemet i dagens Sverige, som har setts som en av, om inte det mest jämställda landet i världen gällande könsroller. Har vi glömt något längs vägen eller varför blev detta ett problem nu?
Tycker Nikola Tesla är inne på något intressant i ämnet
1924 fick Nikola Tesla frågan varför han aldrig gifte sig?
Hans svar var detta:
"Jag hade alltid tänkt på att kvinnan hade de känsliga egenskaperna i sinnet och själen som gjorde henne i hennes avseenden vida överlägsen mannen. Jag hade satt henne på en hög piedestal, bildligt talat, och rankade henne i vissa viktiga egenskaper betydligt högre än mannen. Jag tillbad vid varelsens fötter som jag hade höjt till denna höjd, och som varje sann tillbedjare kände jag mig ovärdig att vara föremål för min dyrkan.
Men allt detta var i det förflutna. Nu har den mjuka, milda kvinnan i min vördnadsfulla dyrkan nästan försvunnit. I hennes ställe har kvinnan kommit som tror att hennes främsta framgång i livet ligger i att göra sig själv så mycket som möjligt lik mannen - i klädsel, röst och handlingar, i sport och prestationer av alla slag. Världen har upplevt många tragedier, men enligt mig är den största tragedin av allt det nuvarande ekonomiska tillståndet där kvinnor strävar mot män, och i många fall faktiskt lyckas tillskansa sig sin plats i yrken och i industrin. Denna växande tendens hos kvinnor att överskugga det maskulina är ett tecken på en försämrad civilisation.
Praktiskt taget alla stora prestationer av mannen fram till nu har inspirerats av hans kärlek och hängivenhet till kvinnan. Människan har strävat efter stora saker därför att någon kvinna trodde på honom, därför att hon ville befalla hennes beundran och respekt. Av dessa skäl har han kämpat för henne och riskerat sitt liv och allt för henne gång på gång.
Kanske är mannen i samhället värdelös. Jag är uppriktig att erkänna att jag inte vet. Om kvinnor börjar känna så här – och det finns slående bevis för att de gör det – så går vi in i den grymmaste perioden i världens historia.
Vår civilisation kommer att sjunka till ett tillstånd som det som finns bland bin, myror och andra insekter - ett tillstånd där hanen hänsynslöst avlivas. I detta matriarkala imperium som kommer att etableras, regerar det kvinnliga. Eftersom honan dominerar är hanarna på hennes nåd. Hanen anses endast viktig som en faktor i det allmänna schemat för livets kontinuitet.
Kvinnors tendens att tränga undan mannen och ersätta den gamla samarbetsandan med honom i alla livets angelägenheter är en stor besvikelse för mig.”