Hur vända på dotters dåliga betyg?

Jag har en bonusdotter som är 13 år och går i sjuan. Hennes mor är barnskötare och jag studerar och arbetar extra.

Min bonusdotter är i någon form av tonårstrots och går som en zombie och ljuger mycket.

För några dagar sedan berättade hon stolt att hon visserligen blev underkänd på matematiken (F) men att läraren berättat att hon var en av de bästa i klassen!'

Jag och min sambo försökte förklara för henne att det där är inget att vara stolt över men då blev hon mest irriterad och sa att "ni förstår inte".

Hon får i stort sett F på alla ämnen förutom de rent praktiska som bild och slöjd.

Hon kom till Sverige för tre-fyra år sedan så att hon är sämre på stavning på svenska är ju förståligt men hon får även dåliga betyg i franska.

Min yngsta biologiska dotter tror jag att jag kan påverka och hoppas att vi ska kunna flytta från orten en dag men hur ska jag göra för att rädda bonusdottern? Hon har stora drömmar och tror att hon ska bli ingenjör men man behöver väl ha bättre betyg än E och F för att bli det?

tror mer att hon kommer få arbeta med något arbetaryrke men har svårt att se att hon skulle klara av någon form av yrkesutbildning senare med.

Sambon blir arg när jag säger att hon kommer aldrig klara av en universitetsutbildning och hoppar på mig för att jag aldrig säger något sådant om min biologiska dotter (som dock är en bebis).

Hur skulle ni göra för att försöka hjälpa bonusdottern?

Att hjälpa henne med läxorna är hon inte så sugen på och jag har svårt att hinna det med.

Positiv förstärkning! Måste vara 100% ärligt dock, de är bs-detectors i den åldern. Hon har bra betyg i några saker, beröm! Berätta för andra att honär duktig på bild, slöjd och vad det var, så hon hör det. Ta ine upp F-en. Så fort hon gör något bra, säger något smart, visar lite ambition - uppmärksamma det!

Det fungerar, jag lovar.

Det har jag redan gjort men tycker skolan inte verkar bry sig. Det är emst bortföarklaringar. Hon kommer ju inte in på gymnasiet med ett D eller C i bild/slöjd och resten F.

I ditt fall, gör henne oberoende av dig snabbast möjligt. När hon fyller 18 skall hon , i sinnet redan vara utflyttad och inte komma på ens tanken att be dig om nåt.

Visa henne grundläggande saker hur de görs så hon kan klara det själv som du inte existerade. Gör det inför henne första gången, andra gången låt henne göra det men under din översyn. Sen följande gånger kan hon det utantill, saker som hålla budgeten välbalanserad, skötsel av hemmet osv.

Kanske stärka självkänslan på andra sätt? Eller få fram hennes kvalitéer och kompetenser i andra forum än skolan? När jag jobbade med öppen ungdomsverksamhet (ej skolan) så hade vi många som inte klarade skolan, och dom var helt ointresserade av mattestugor, läxläsning och annat hittepå som vuxenvärlden tyckte var jättebra. Vi fokuserade istället på att låta dom prova saker som dom tyckte var roligt eller hade ett intresse av men där dom också utvecklades personligt exempelvis lärde sig ta ansvar eller samarbeta med andra. Sen var det vårat jobb att berätta när vi såg att dom lärt sig något eller utvecklat något i positiv riktning.

T.ex någon som var sjukt duktig på att laga mat eller någon som var duktig på en idrott och bidrog till att andra hade kul eller lärde sig saker. Eller att vi lät dom prova saker dom aldrig testat förut så att dom upptäckte att dom gillade/var bra på saker dom aldrig ens tänkt på själva. Det låter säkert löjligt men många fick aha-upplevelser som sen la grund för vad dom ville läsa på gymnasiet, eller ATT dom ens ville gå gymnasiet, eller att dom började tänka "aha, kan man jobba med sånt här sen?" och först då började fokusera lite mer på skolan och betyg. Positiv förstärkning kommer man långt med, och barn/unga som är dåliga i skolan VET nästan alltid att dom är dåliga i skolan, dom vet innerst inne att betyg är viktigt. Då kan det vara smart att låta dom växa i andra sammanhang och få lite bättre självkänsla och inte fokusera på att skolan inte fungerar. Den informationen får dom ju från skolan dagligdags.

Ge dom möjlighet att drömma lite och göra dom lite sugna på livet. Sånt skapar motivation.

Hon är knappast den enda som misslyckas i plugget. Är inte gymnasiets anpassade program typ störst? Samhället kommer att göra allt för att baxa igenom henne. Hon kommer inte lära sig något, men hon kommer att få papper på att hon (typ) tagit sig igenom någon form av "utbildning".

Det är bara ditt ansvar upp till en viss nivå. Kanske behöver hon misslyckas för att kunna lyckas senare?
Det finns komvux. Det finns folkhögskolor. Att gå en omväg och förlora ett, två eller tre år spelar faktiskt inte så stor roll i det långa loppet.
Det trista är ju om det sätter sig på hennes självkänsla (att hon integrerar känslan av misslyckande i sin självbild) men då får hon/ni jobba med det.

1. Börja med att anta att du INTE förstår, precis som hon säger, och bestäm dig för att att just detta är en större prioritering än hennes betyg.

2. Betygen är mindre viktiga än hur bra relation ni har, du och hon, du har makt att förstöra hela hennes liv. Inte för att du är en dålig person, tvärtom, du låter som en helylle genomgod människa som bryr sig att ens fråga hur du ska hjälpa din bonusdotter. Men för att du inte är hennes riktiga mamma, och du har inte en plats som är naturlig i en familj. Man kan argumentera att det är viktigt för dig och flickans pappa att vara lyckliga och att få vara tillsammans, men i fickan värld ÄR faktiskt inte det lika viktigt, för henne är HON viktigast, och hennes relation med sim pappa som du har trängt in i. Så blir det oftast i bonusfanmiljer. Hennes reaktion, dåliga betyg osv är helt normal för ett barn som utsätts för ett ostabilt familjeliv, där mamma och pappa inte längre är tillsammans och en ny mamma eller pappa ska introduceras. Alltså blir det allra viktigaste att du och hon skapa en bra relation, där hon vet att HON är viktigare för dig än betygen är.

3. Ska en bättre relation med henne genom att göra något tillsammans bara du och hon, en gång i veckan åtminstone. Något som hon vill göra. ÄVEN om du inte vill...det är du som är den vuxna inte hon, det är du som har ansvar för att hon mår bra.

4. Självklart ska hon bli ingenjör om hon vill de. Det är bara att stödja henne, och att uppmuntra henne. Säg till henne att hon har allt som krävs för att klara av detta och att du tror på henne, att hon fixar detta. Det finns inget som känns bättre än när någon TROR på en.

Lycka till, du klara detta!

Sparka ut henne.

Gör klart för henne att det kostar dig pengar varje månad, varje vecka och varje dag att betala för hennes husrum, kläder och mat. Och att det inte är en mänslig rättighet att leva som en parasit på sina föräldrar.

Hon har en enda uppgift, och det är att klara av skolan och att få så bra betyg att hon kan komma in på en bra utbildning i gymansiet. Ställer hon inte upp på det kontraktet så är det bara att ta ifrån henne nyckeln och skicka ut henne i trapphuset. Så får hon känna på att klara sig själv, som hon tydligen så hett efterlängtar.

Låter som att du dresserar en hund men givetvis fungerar barn och hundar på samma sätt, man förstärker saker när de gör något bra och låter de försöka igen när det blivit sämre. 😀

Bra tips tycker ialalfall jag och hoppas att TS får ordning på bonusdottern vilket inte gör saken lättare. Är enklare om det är ens eget barn då man har lite friare tyglar.

Sambon blir nog bara arg för att sanningen svider och hon känner kanske lite skuld oxå.

Om proven görs skriftligt så kan det vara en anledning att inte klara den då skriften är utformat på ett sätt som hon kanske inte riktigt förstår samt tappar fokus? Och att hon är bäst i klassen för att läraren förklarar på ett bra sätt med uppgiften/uppgifterna?

Det finns teoretiker och praktiker. Det låter som att din bonusdotter är en praktiker.

Svarade du på fel inlägg?

Har du importerat fru och barn från Thailand?