Jag satt på bussen en gång när en tonårskille berättade för sina kompisar om en spektakulär våldtäkt, som en tjej han kände i en annan stad, råkat ut för en gång. Han hade varit på rättegången.
Allt i hans berättelse var så tydligt och detaljerat. Det kändes verkligen som att det var sant. Som att han visste vad han talade om.
Men jag visste att det inte alls var så. Det han berättade var in i minsta detalj från ett avsnitt av en amerikansk serie som gått på TV några veckor innan. Han hade tagit hela manuset och satt in en påhittad kompis i det hela.
Han använde den berättelsen i en diskussion kring våldtäkter i Sverige.
Uppenbarligen hade ingen annan kompis sett serien. För ingen protesterade. Eller så kunde de inte se kopplingen när berättelsen utspelade sig i vårt land och inte USA.
Varför han gjorde det? Förmodligen för att ha nåt att tillföra i diskussionen. Som tonåring har man ju inte alltid så mycket erfarenhet.