Hade ni kunnat dejta en ensamstående pappa?

Så vad säger ni kvinnor? Hade ni kunnat dejta en ensamstående pappa? Som vi alla vet, så är majoriteten av dagens män väldigt ansvarslösa och bara en börda för en. Så vilken ensamstående pappa skulle ni känner er trygga med att dejta ?

Ansvarslösa och en börda?
Var träffar du dessa? På lan, AF eller lajv konvent? Gen z?

Jag tycker att det är bättre att du blir singel hela livet istället. Det känns som att du har helt fel inställning måste jag nog säga.
Det känns som att det är bättre att du tittar på Lyxfällan och Hem till gården eller Farmen.
Försök att inte för öka denna typ av ras kan vara bra. Hur kan man ens fråga en sån sak på Flashback liksom.
Helvete ute och kolla efter en riktig Karl med eller utan barn.
Du kan ju inte förutsätta att alla är dåliga. Då kan du vända på steken och säga att massa menlösa kvinnor finns också till förfogande.

Något en del av kvinnorna sällan tänker på är vad ni själva har för brister samt vad ni inte tillgodoser i förhållandet.
Ni har en förmåga att snurra er in i eran vision av hur livet, saker och ting ska vara.

Ni borde lyssna på manen och hans logiska tänkesätt lite oftare.

Han kan ha problematik eller vara ett svin, men lika gärna hamnat i ett ovannämnt förhållande som aldrig håller om han inte gillar att bli överkörd av en kvinna vill säga.

Kvinnor är fantastiska så missförstå mig rätt.

Ja, det gör jag, och har ju själv barn sen tidigare. Jag tyckte det kändes bättre av flera skäl att träffa någon i samma livssituation.

Har dejtat män utan barn tidigare och det fungerade inte så bra då de, läpparnas bekännelse till trots, inte riktigt förstod det där med att ansvaret för barnen kommer först och kräver vissa anpassningar. Då har jag ändå lugna och skötsamma barn som är hos sin pappa varannan vecka, men det var ändå idéer om utlandsresor på tider när jag skulle ha barnen eller tankar på att jag kunde flytta någonstans som var långt ifrån barnens skola o dyl.

Man har också bara mer gemensamt och att prata om när man är på samma ställe i livet. Sen är det ju oerhört viktigt för mig att mannen jag träffar är en BRA pappa, vilket han är och verkligen får mig att älska honom så mycket mer. En snubbe som hade barn som han inte hade på (minst) halvtid eller på annat sätt inte verkade ta vidare bra hand om hade ju gått fetbort. Å andra sidan drog jag mig också delvis undan från en snubbe som hade sitt barn på 100% heltid plus att barnet sov i samma säng som honom. (Fanns väl några andra skäl med)Nog för att allt det här jag skrev om att ha saker gemensamt osv är viktigt men jag var faktiskt ute efter att få knulla någon gång också när jag dejtade.

Nu är ju inte jag kvinna, men jag tror ju inte att en ensamstående pappa ger det så att säga rätta pirret i firren. Men för all del, har kvinnan också barn så kanske inte det är det primära.

Ser att folk kommenterar att TS skulle vara feminist. Men tro det eller ej, feminister är även kvinnor och träffar de bara på en karl som faller de i smaken så är i regel alla tokiga ideologier som bortblåsta.

Det låter som att du har hittat dig en bra man och pappa. Så glad för din skull!

Det är ju inte långt från realitet att kvinnor förlorar mycket mer vid att vara i en relation idag än att vara singel. Man kommer hem från jobbet, och ska ta hand om hemmet, barnet och den stora mansbebisen. Inte så konstigt att många kvinnor får utmattningssyndrom.

Och till alla ni små drängar som kommer med det enna påhopp efter det andra; stick och brinn. Om ni var så mycket bättre som män så hade ni inte svarat så respektlöst.

Du kan inte känna dig trygg med någon man. Håller helt med dig. Män borde inte finnas. Och sperman köper man i Köpenhamn eller på Olga-kliniken i StP om man är 50+. Katter i närmaste djuraffär. Husläkaren fixar ssri. Och drycken fixar pappa staten i de lördagsöppna systembolagen. Veteran- och Ungdomskraft fixar de tunga lyften. Du behöver ingen man.

Nu överdriver du din extremist.

Tråden verkar mest vilja skapa bråk men:

Självklart skulle jag det, män i intressant ålder för mig har med stor sannolikhet barn.

Sen finns risken att det skulle medföra vissa praktiska besvär, dejtandet blir inte lika fritt. Man får kompromissa.

Gör jag? "Kill all men" och "only ten percent men" håller helt med mig. Och ute på dejtingscenen är 70-80% kvinnor villiga att dela på de 5-10% av männen som kvinnor känner sig attraherade av.

Beror på situation men tror inte jag skulle klara av att dejta någon med småbarn. Har däremot bott några år med ett ex och hans tonåring vilket funkade.