Skulle ni acceptera en stor lönesänkning för ett meningsfullt jobb?

Satt och kollade på en dokumentär om brandmän som röjde upp på Ground Zero efter 9/11 attackerna och försökte hitta överlevande under allt bråte. Där kan man snacka meningsfullt värv - och jag påmindes om hur totalt POÄNGLÖSA de flesta av mina jobb varit.

Nu är inte direkt min högsta dröm att vara brandman och kriga mig igenom allehanda helveten varje dag, men jag saknar verkligen något att kämpa för. Det har varit ett av mitt livs största besvikelser, faktiskt - att se hur arbetsmarknaden är... och nu är man luttrad. Har tagit mig an alla möjliga sorters jobb, och de allra flesta, de så kallade Svensson-jobben, är totalt meningslösa som man inte kommer skänka en endaste tanke på vid dödsbädden. Man glider runt där och låtsasjobbar på något kontor, och ens kontorsråttor till kollegor gör samma sak.

Nu är jag arbetslös i skrivande stund (ska dock börja jobba nästa vecka) men hade lätt tagit en paycut på 30-40% om jag fått byta till något jobb som gav mening ifall jag fortfarande satt fast på den där typen av jobb som jag snackar om - och ni bör veta, eftersom de flesta jobb i det här landet definitivt kan placeras i den kategorin (där alla går runt som zombies och väntar på att dagen ska ta slut, och på sikt väntar på att få dö.)

Nej.

Fast hela livet är egentligen meningslöst, vi flyger omkring på en liten sten i rymden i några år innan vi dör.

Bästa är väl att hitta ett jobb som är stressfritt och lätt med sköna kollegor man trivs med eller inga kollegor alls om man är introvert.

Nej, när jag säljer min tid vill jag givetvis ha så bra betalt som möjligt. Sedan kan jag givetvis acceptera en viss lägre lön om andra villkor kompenserar.

Det kostar köpa kvinnor med så man vill ju ha bra betalt och extra kontanter

Så du går hellre runt och låtsasjobbar på något själlöst kontor 8 timmar per dag, tittar i mobilen en gång var femte minut, och räknar ner varje minut än att syssla med något stimulerande som ger lite lägre lön?

Förstår mig inte på er människor. Det är som att ni vill vara miserabla med vilje.

Ja men skulle du frågat mig 5 år sen skulle jag ha svarat som du

Man förändras med tiden jag har uppnått allt i livet

Varför tror du att såna jobb är själlösa för alla andra? Alla tänker inte som du

Livet i sig själv är meningslöst. Så att du upplever att dina arbetsuppgifter har varit meningslösa är inte förvånande.

Det har jag gjort och jag ångrar mig inte. Har dessutom fått mer frihet i hur jag lägger mitt schema. Slipper även en mängd andra saker som jag haft på tidigare jobb där jag var i ledarskapsposition dvs gnäll från folk under mig, vara kontaktbar på ledig tid, tråkig admin, måste-uppgifter som läggs på hög osv. Det var dåligt för hälsan att jobba så och jag trivdes inte. Tjänar mindre pengar idag men har mycket bättre hälsa.

Jobbar i ett kontaktyrke idag och visst finns det dagar som är tunga där också men 99 av 100 flyger förbi på ett annat sätt än när jag satt på ett kontor 8 timmar om dagen. Det kan även vara stressigt, men stressigt på ett annat sätt, t.ex att jag är i en jobbig situation kopplad till dom jag jobbar med som är stressfylld en väldigt kort stund, typ max en halvtimme, men sen när det är över så är det över. Man pratar igenom det med kollegorna och så släpper man det när man går ut genom dörren. Gillar också att jobba med människor för man vet aldrig riktigt vad som ska hända, arbetsdagarna varierar mycket. På tidigare jobb var det näst intill ctrl-C varje dag.

Tillägg: Jobbet är inte allt i livet. Att trivas med livet i stort och se till att ha en rik lagom fylld fritid kan göra att man lättare tar sig igenom oinspirerande arbetsdagar.

De där brandmännen som städade upp efter amerikanarna sprängde sina egna byggnader?
Många av dem dog och ännu fler fick problem med luftvägarna efter att ha andas in allt jävla damm från raset.
Leva som en invalido resten av livet och tvingas sälja huset för att du inte kan arbeta längre.
Meningsfullt liv?

Hitta ett arbete som du kan tolerera och som ger så mycket pengar som möjligt.
Någon skrev att livet sker efter arbetstid och nog är det så.

På vilket sätt menar du att man måste välja det ena eller det andra? Varför detta svart- och vittänkande? När man säljer sin tid vill man ha betalt för detta och jag har aldrig tagit ett jobb som jag ansett kommer vara innehållslöst eller där jag kommer "låtsasjobba". Om man "låtsasjobbar" finns väl även all tid i världen att utveckla sig själv?

Jag har ingen eftergymnasial utbildning och tjänar idag 32 800 kronor efter skatt. För den som orkar och vill finns det alltid extrajobb att ta, så med några extra nattskift jag kan utan större problem dra upp inkomsten till 40 000.

Min arbetsdag går i princip ut på att transportera stenar från punkt A till punkt B.

Är jobbet bekvämt? Absolut.
Känns jobbet roligt, givande eller meningsfullt? Absolut inte.
Är jag trött på det? Mer än ni kan ana.

Jag skulle utan tvekan kunna acceptera runt 20 000 i månaden, om jag bara hade ett jobb som faktiskt kändes meningsfullt eller rent av roligt att gå till. Men det är där skon klämmer: sådana jobb verkar inte existera i min värld, iaf inte utan att studera, och det vägrar jag.