Vilka musikartisters dödsdagar firar ni?

Jag bölar varje år åt Avicii, Michael Jackson, Freddie Mercury..
Men speciellt iom att Aviciis hejdå-konsert finns på youtube blir d extra mycket.
Har ni nån sån artist, ni saknar varje år?
Säger du David Bowie är du bög!

Kurt Cobain, Chris Cornell, Layne Staley.

De är visserligen alltid med mig, men det är möjligt att jag höjer ett glas för dem på deras dödsdagar och spisar några goa låtar.

Tillämpar den sunda principen att inte personligen bry mig mer om kändisar än vad kändisarna bryr sig om mig. Såvitt jag vet är jag helt okänd för alla kända musiker och bryr mig alltså för egen del inte det minsta om dem som personer. Skulle aldrig få för mig att lajva sorg över något sånt.

Eftersom du faktiskt skrev "firar" i rubriken så får jag dock erkänna att jag ibland myser lite när populära artister jag inte tycker om dör. T ex Michael Jackson. Riktigt roligt har jag åt folk som tar sina popidoler på allvar och bölar som tonårstjejer när någon av dem dör. Där firar jag på insidan genom att njuta av nedlåtande skadeglädje.

Intressant. Jag firar inte någon musikers dödsdag. Men jag var på god väg att skriva att man borde fira Michael Jacksons just eftersom han är en genom tidernas mest talangfulla musiker.

Man tycker verkligen olika.

Ingen. Jag har haft några sångare som betytt mycket för mig, och som är borta nu, men de har gått bort av naturliga orsaker och oftast i hög ålder, d.v.s. flera eller rentav många år efter att de drog sig tillbaka ifrån offentligheten. Därför har dödsbudet aldrig kommit som en chock, och jag har aldrig lagt deras dödsdagar på minnet. Det har också hänt flera gånger att jag upptäckt stora sångare först EFTER att de gått bort (ibland många år efter), och då känns det lätt sent att börja sörja dem... Men man kan ju sörja att man aldrig hann se dem live.

Exempel på en fantastisk sångare som jag upptäckte först efter hans död, så synd - Peter Hofmann:

https://www.youtube.com/watch?v=v31N...gnerTetralogie

Ja, när Michael Jackson dog tänkte jag att det var lika bra. Han var en så sjuk och osund person, han var farlig för andra (speciellt småpojkar) och ett dåligt föredöme, och han var nog inte lycklig i sig själv heller. Det var lika bra, som sagt, att han försvann.

...men har du verkligen aldrig, inte ens som ung, utvecklat känslor för någon du bara sett på TV/film/datorskärmen/scenen? Hur undgår man det?

Inte exakt dödsdag men någon sort firande kör de haft.

På lokala hprdrocksbaren i Linz Österrike hade de inramat artikel om att Falco spelat sin sista konsert.

Hän är främst känd för tjatig syntpophit Rock me Amadeus.

https://youtu.be/kVNPwmFkf-Q?si=wfMxksaU6BFd4FbS

Ingen, men jag skänker då och då en tanke till David Bowie.

Pieter van Bogaert (MC Raise)
Typ en månad sen nu, men tungt som Sören.

Firar är kanske lite för mycket sagt om man med det menar att det är återkommamde år efter år.

Men när det kommer till själva dödsdagen så var det en glädjens dag gällande Freddie Mercury, Michael Jackson och Elvis Presley.

De andra håller jag med om eftersom de var perversa och dåliga föredömen, men varför Elvis..?

Ja och sen växte man upp till att bli vuxen och insåg att vad artisten/skådespelaren hade byggt upp är en karaktär inte artisten.

Varför är det så svårt att skilja på det?
Fantasi och verklighet.