"Reklamer"

Jag ska inte säga att detta stör mig så värst mycket, men som reklamman tillika moderator i Reklam och marknadsföring så noterar jag att folk ofta skriver "reklamer", vilket naturligtvis är helt fel.

"Jag gillar ICAs reklamer" eller "varför tror de att någon vill köpa något efter att ha sett deras reklamer" är vanliga typer av formuleringar, även om just dessa två bara är exempel.

Det heter reklam. "Jag gillar ICAs reklam" och "varför tror de att någon vill köpa något efter att ha sett deras reklam" är de korrekta formuleringarna. Den enda böjningen av reklam jag känner till av reklam är i bestämd form singular då det går bra att säga reklamen. "Jag gillar faktiskt just den reklamen."

Vad beror detta på, tror ni? Självklart är "reklamer" ett försök att göra plural av ordet "reklam", som saknar en tydlig och logisk pluralform, men varför tror dessa människor att just "reklamer" skulle vara rätt? Det låter ju inte ens rätt. Och inte är det en anglocism heller.

/Undrande

Det vanliga är att n-genus har pluralformer i svenskan. Ologiskt snarare att den inte har det, men det låter ju helt fel i detta fall precis som du påpekar. Ofta är "reklam" en underförstådd förkortning av ett längre ord som t.ex. reklamfilm, så en lösning är att i dylika fall skriva ut hela ordet i plural. Om den nya icke-accepterade pluralformen används tillräckligt kommer den nog förr eller senare låta rätt. Är lite kluven i vad jag tycker om detta, å ena sidan tycker jag det är tråkigt med få böjningsformer, å andra sidan är jag mycket konservativ.

Men å andra sidan gav du ett helt jävla klockrent svar på min fråga. Tack. Självklart beror det på att folk utelämnar halva ordet (reklamfilm, radioreklam och därför får problem att böja ordet. Hoppas dock att "reklamer" aldrig blir vedertaget. Det låter förjävligt och ser inte snyggt ut.

Ja reklam är lite som orden vatten, godis, chocklad etc. Fungerar bäst ihoppsatta med något annat ord i plural. När jag tänker efter så förstår jag inte varför reklam överhuvudtaget skall användas ensamt.

Åja, kan danskarna säga reklamer så kan väl vi?

SAOL 12 skriver: "reklam [-a´m] s. -en -er" och SAOB skriver "reklam r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er". Suffixet -er återfinns t.o.m. i sjunde tryckningen av SAOL som utkom 1959, så det torde inte råda något tvivel om att böjningen redan är vedertagen.

Jag skulle gissa att ordet först på senare dagar har fått en vidgad betydelse och därvid har bildat kollektiv.