Min kamp mot lyrica och Subutex

Tack för att du förstår vad detta handlar om. Jag har haft en önskan att sluta använda i 10 år nu men aldrig haft förmågan att sluta sista åren. Men har sökt hjälp för 2 veckor sen på soc så nu är utredningen om ifall jag ska bli godkänd 12stegsbehandling med avgiftning under obs. Men vill ha ner nivåerna så mkt som möjligt innan det sker för jag har fått massa krampanfall när jag lagt ner suben cold Turkey och börjat igen. Jag har slutat både cold turkey och med nedtrapp,positiva med CT är väl att det går över snabbare men är extremt kraftig. Nedtrapp blir mer långdraget lidande för det är ingen lek att göra det heller. För längesen så trappade jag ner till extrem låga doser typ 150mg morgon, 150 kväll. Jag hade fortfarande ångest, jobbiga panikattacker i början av nedtrappningen men så stannade jag på 150/150, hoppade efter ett tag hoppade jag över en dag och började ta varannan dag, sen till 2 mellandagar,3 och efter jag stått ut till 4 dagen 150 kväll och efter 2 gånger med 4 dygn så gjorde jag CT och jag lovar er att det blev 100 gånger hanterbar avtändning. Och jag tar sub var 3 dag nu med enbart 1 mg men ska utöka när lyrican är färdig.
Det svåra för mig är inte att bli ren. Det svåra är att att hålla mig ren och jag vill bli totalt clean med allt sinnesförvirrande. Jag lider av beroendesjukdomen och kan verkligen bli beroende av allt som är dopsminhöjande. Den är obotlig, men behandlingsbar men vi som har den kommer alltid får kämpa med den oavsett behandlad eller obehandlad.
Detta är en av dom värsta sjukdomarna jag vet med ett väldigt långt lidande där man förstör både kropp och själ och skövlar extremt många liv varje dag.

Tack för dina ord,kunskap och tid

Idag är det 6 dygn sen jag tog sista suben och då var det ca 6 mg. 5 dagen utan lyrica och röka. Just nu förstår jag inte riktigt hur jag ska klara detta. Konstant rysningar i hela kroppen, spyor och verkligen minimalt med sömn. Och nu sitter man och gnäller att man inte tog ned trappen på allvar. Denna veckan har varit den tuffaste i mitt liv och det kommer fortsätta så här. Jag har aldrig haft så här lång tid drogfri så jag vill inte ge upp.
Gör det inte ont så hade ingen klarat det.
Läkemedel gör mer skada än nytta.
Kämpa på mina bröder, det hör livet är inte värt att leva.

Riktigt starkt! Kom ihåg att det inte varar för evigt, snart vänder det! Försök intala dig själv att du åkt på någon fruktansvärd exotisk influensa som du nu inte kan göra annat än att vänta ut.

Riktigt starkt broder. Men var inställd på att det kommer vara tufft ett tag, men nu är du iaf inne i det.

Ja jag har tänkt samma faktiskt. Man har ju klarat massvis med influensor och annat genom åren och dom går ju över. Det som är jobbigt med en avtändning är att man vet att man kan få bort den på ett knäpp genom att ta drogen. Jag kan bli frisk direkt. Svettningar och spyor kan försvinna på 10 min. Så man måste fightas med den tanken. Jag har inte drogsug. Men jag har ett extremt sug att bli frisk.
Jag säger till mig själv varje dag att det är inget liv värt att leva och det finns ingen utväg igenom detta. Det finns inga kryphål. Jag har sovit ca 4 timmar på 6 dagar. Jag måste klara detta. Get clean or die tryin.
Tack för ditt stöd det uppskattas.

Tack min fucking broder. Jag behöver allt stöd jag kan få. Klarar jag det här så ska jag va så jävla stolt för jag har aldrig hört någon tända cold turkey från dagligt bruk av lyrica och sub. Gjorde UP igår jag var faktiskt ren från både suben och lyr och detta var mitt första delmål. Enbart Thc kvar. Nu ska kroppen bara vänja sig från giftet.

Jag glömde berätta detta sist men i måndags så la jag mig in på avgiftning på psyk. Jag tog mina sista lyrica i måndags enbart för att palla ta mig in till psyk. Fick komma in direkt och jag måste faktiskt säga att jag mår faktiskt pytte pytte lite bättre än vad jag gjorde på 3 dagen. Då var jag så extremt illamående konstant och en extrem sur magsyra och kunde inte kontrollera det alls. Kunde inte äta alls. Kräkes så mycket dom första dagarna så jag fick frätskador i gommen/halsen. Nu har jag iafall börjat kunna äta ungefär ett mål mat om dagen. Det jobbigaste helt klart är dom konstanta rysningarna och fryser. Kan frysa 10 sek under täcket och sen börjar jag svettas. Det känns som varenda por öppnar sig. Och med det så blir det extremt svårt att sova. Jag har haft tur som klarat mig undan myrkrypen iafall. Jag fick levodopa utskrivet på avgiftningen och fick ett recept. Så man får se det lilla positiva.
Någon här som vet hur länge detta ska hålla på? Just nu vill jag få bort frossan och svettningarna och undrar lite när den dagen kommer. Imorgon är det 7e dagen.

Och det bästa av allt. Jag har sökt en tolvstegsbehandling och Gud vakar över mig för igår så fick jag den godkänd av bistånd. 6 månader. Det är första natten just nu men avtändningen försvinner inte bara för att jag fick en behandling. Det finns inga genvägar och ibland vil jag bara ge upp ändå. Jag hoppas det vänder snart. Iafall det här med frossa och svettningar vill jag fan ha bort så det ser jag mest fram emot. Och sömn!
Ska försöka ta mig orken att uppdatera lite bättre hur det går. Finns det några tips? Är det någon annan som gått igenom samma resa och hur lång tid tog det?

Ok men du, känn ingen stress med att sluta med cannabis om det hjälper dig att hålla dig borta från sub och lyr. Gräs hjälpte mig väldigt mycket efter några månaders nykterhet med att få tillbaka motivationen till livet.

Är lite i samma sits som dig , försöker kliva av opiaterna men har inte lyckats än. Men har som du , sovit typ 5 timmar på hela veckan . Får sån ångest och panik på nätterna så det är sjukt. Ska försöka klippa oxyn i veckan innan julen. Dra gärna iväg ett pm om du vill surra

Jag har valt att inte ta något hjälpmedel. Det kanske är dumt men jag är en beroende och jag vet att jag kommer byta det mot ett annat och fastna och tappa motivationen och så sitter jag där igen. Jag tänker så här att jag måste bli riktigt jövla skrämd för att hålla mig borta. Det har ju gått en dag till. Jag hoppas jag nått hälften av processen. Jag ska va oerhört glad för jag har ingen ångest alls. Men usch vad sakta det går och jag avskyr verkligen dom fysiska symtomen.

Ja usch för nätterna. Det är frossan och svettningarna hos mig som gör det typ omöjligt att sova. Jag ska va glad för jag har inte den ångesten som jag trodde jag skulle få men det känns som att jag verkligen bestämt mig som gör att jag får bort den.
Är du stark så trappa ner för detta är inte alls kul. Jag har inte styrkan så jag var tvungen att ta sista dosen för att ha styrkan att åka till psyk. Det ända som håller mig driven nu är att jag vet att det kommer bli bättre. Det livet jag levde är inte värt att leva så gör jag inte detta kan jag lika gärna skjuta skallen av mig.
Tack min vän jag håller på dig. Idag är det 7 dagen för mig

Uppdatering från dygn nr 7 utan sub. 6 utan lyrica. Inatt fick jag kanske 2 timmars sömn men somnade inte förens 7 tiden. Frossan och svettningarna gör det extremt svårt att sova. Sover en kvart och vaknar, somnar igen 15 min och höll på så. Jag måste se dom små framstegen som idag har jag enbart kräkt 1 gång. Annars är det alltid 3. Det går väldigt sakta och många av symtomen känns oförändrade. Kroppen skriker efter medicin. Jag vet förr så har jag börjat se större skillnad på tionde dagen av lyrican iafall och det är faktiskt inte långt kvar så det får bli mitt nya delmål. Suben där emot brukar ta lite längre men mår man som jag gör så kommer jag bli extremt glad när svettningarna och frossan försvinner. Vi går mot dygn nummer 8 nu.
Till alla mina opiat-bröder kämpa på. Man klarar inget ensam och tveka inte att skriva till mig om nån vill snacka. Att prata med liksasinnade som vill lika som mig ger mig faktiskt enormt mycket så jag måste tacka alla som höra av sig.

”Dela för att hela”