Tjej 16 år. ska sluta ta droger! min dagbok

Okej, för ca 1 vecka sedan nådde jag värkligen sista droppen!¨
SKA FAN SLUTA TA DROGER!
bakrund: jag har i ca 2 år haft ett blandmissbruk, tar allt jag kommer åt (har mest tagit meth och benzo), alkohol, droger och mediciner. hamnat på sjukhus några gånger på grund av överdos, har haft abstinens och skurit mig själv. jag har även kunnat sälja min kropp för droger och utsatit mig själv för andra faror för att få tag på droger.
1 vecka sedan:
jag märkte efter några dagar efter jag vaknat upp på sjukhuset helt utan minne, jätte förvirrad, extrema smärtor och märken på kroppen. när jag fått min dator och kollar snapchat har jag fått bilder skickade till mig på mig i underkläder man ser att någon ritat på min kropp. killen jag va hos hade skickat dem till mig, jag hade då skrivit till honom och frågat vad som hade hänt, han berättar hur han släpat runt mig i hans lägenhet när jag legat medvetslös, att "en kniv va inblandad" och att han kunde ge mig benzo som förlåt för han "varit elak mot mig". mycket mer förklarar han inte.
efter jag vaknar på sjukhuset, allt jag ser när jag blundar är droger, allt jag kan tänka på är droger, allt jag vill ha är droger. då kommer ångesten, extrem ångest, har ju inte droger så vill skära mig själv efter varit ca 2 månader ifrån självskadan.

då märkte jag att jag klarar inte mer! jag vill inte leva detta liv mer. jag har så jävla låg självrespekt och det måste jag göra något åt, inte för andras skull utan för min egen skull. jag måste sluta ta droger, sluta skära mig själv och sluta utsätta mig själv.

Idag 24/11/05 är dag 1 i min dagbok!
igår kom jag hem från sjukhuset, gick direkt till killen jag va hos för att hämta mina glasögon, sedan lämnade jag. jag lämnade in alla tabletter och rakblad jag hade till personal på mitt HVB (Jag bor på
HVB). och senare under kvällen rökte jag hasch med en vän.
idag har jag inte tagit något, och planerar inte heller att ta något. blir bara lite triggad för min jacka luktar fortfarnde hasch från igår. uppdaterar imorgon!

om nu denna trådstart är sann, sett till dess innehåll så måste den ändå besvaras utifall, men ett starkt råd är att söka hjälp hos soc eller liknande, det kommer underlätta

Det finns andra sidor för dig iom din ålder.
Googla, finn och lycka till!
Bra att du vill bryta ditt destruktiva levende.
Välkommen tillbaka drigfri om två år.

ja jag har försökt säga att jag vill ha någon sorts behandling mot mitt missbruk men blir inget av det, soc tänker att det är tillräkligt med behandlingen jag har (har samtal med Wonsa i göteborg).
Satt på SIS för ca 6 månader sedan, fick ingen hjälp där, satt i "Vård i enskildhet" ja men saken den va ju att det inte va nån vård, så kallar det bara isoleringen.
det är som dem vuxna omkring mig lägger allt ansvar på mig utan att jag får nån hjälp, och så fort något händer snackar dem om att låsa in mig på SIS.
Helt sjukt, och tycker inte ens jag är redo för Trauma behandling med Wonsa om jag har ett pågående missbruk. vill ha hjälp med missbruket först. jag har snackat med ungdoms psykeatrin om att börja KBT, någon som gått KBT och vet om det hjälper??

KBT hjälper dig med trauman, det kan fungera väldigt bra, men har du ett pågående missbruk så kommer inte KBT funka alls tyvärr, det kan jag lova dig, är det göteborg du bor i så kan flera kyrkor vara hjälpsamma (om du inte vill ha med myndigheterna att göra)
ett stort problem med missbruk är att när alla ens vänner har samma laster så är det svårt att lägga av, sedan är det också något med missbrukare att de älskar att försöka få in sina vänner på samma missbruk o dela sina sorger,

Innan du blir avstängd så tycker jag du ska be om psykodynamisk terapi innan KBT. Innan man kan börja arbeta med sina problem mer praktiskt (som i KBT) måste man vara medveten om dem. Då kan det hjälpa oerhört att få sätta ord på sina tankar och känslor. Lycka till, kör hårt.

Flyttar

Övriga droger --> Drogrehabilitering
/Moderator

Lider med dig.

Bara genom att läsa detta så förstår man att du har haft en rejält svår barndom med många vuxna runtomkring dig som har svikit.

Som tidigare har skrivits: försök söka den hjälp du kan få. Allting pekar på att du behöver trygghet, lugn och stabilitet runtomkring dig.

Det kommer också bli enklare att sluta om du hittar umgänge där droger inte förekommer. Och har du anhöriga som du är på god fot med, långt bort från staden, så är det sannolikt ett lyft för dig.

En annan idé är att lämna sociala medier, snap och liknande. Och bryt för allt i världen med killen, han är farlig och dålig för dig.

Observera att trådstarten som sådan inte bryter mot våra regler./mod

Ta chansen medan du har den.
Fortsätter du ta droger kommer du vara 30 och inse att du inte har en krona eller något värt att leva för just förutom drogerna. Om du ens hinner bli 30... De flesta dör vid 25 snåret.

Önskar dig verkligen det bästa och se för fan till att du tar tag i detta, du är ung och du har enormt mycket kvar att leva för, och du har inte gjort några permanenta skador hittills. Ta hand om dig snälla.

1 Varie drog du inte tar är en vinst. Varje minut du är drogfri är en fucking bedrift.

2 Gör upp en långsiktig plan att hålla dig till oavsett om du är drogfri eller inte.
Ta gymnasieexamen, folkhögskola är bra. Att senare kunna plugga vidare är guld värt och om du gör ditt absolut bästa så kommer du (nästan) alltid kunna fall tillbaka på dina betyg.
Leta dig in på arbetsmarknaden snarast. Skaffa erfarenhet. Hur jobbar man? Hur skriver man CV? Hur beter man sig på jobb? Hur ska man bete sig på en intervju för att få ett jobb?

3. Sikta på att bli fri från soc, skaffa eget, bli självständig, var VÄLDIGT försiktig med vilka du omger dig med.

4. Skaffa dig något annat än drogerna att göra vid sidan om allt annat i livet. Konst, idrott, hantverk. Det ger dig ytterligare något att falla tillbaka på, om inte ekonomiskt så känslomässigt/hälsomässigt. Vet inte var jag hade varit idag om jag inte hade träningen.

6 Håll dig borta från män, ni tjejer i den världen är extremt utsatta. Brukar han och även om har han brukat droger. UNDVIK. (återfallsrisk mm, aldrig värt)


Roten till att vi är som vi är, är bristande känsloreglering/emotional regulation, googla!
Din hjärna är mycket plastisk i cirka 9 år till. Allt du kognitivt/mentalt/känslomässigt som manifesteras i ditt inre under dessa åren kommer i varierande grad finnas med dig resten av livet. Känn inte press över detta! Se det som en ofantlig möjlighet! Du har så ofantligt mycket utrymme att läka.

Du är en hjältinna varje dag du kämpar. Lycka till.