Kris på Ekot – ”Journalistiken håller på att självdö”

En kritisk producent har blivit utköpt och en profilerad medarbetare städade ur sitt rum och lämnade Radiohuset efter ett stormöte. Omorganisationen på Ekot har lett till ökad stress, sjukskrivningar och en förtroendekris. Det uppger ett tiotal medarbetare på Ekot för Journalisten. Ledningen anklagas för att inte kunna ta kritik.

För en dryg vecka sedan gjorde Mia Odabas sin sista arbetsdag som producent på Studio Ett, efter att hon och Sveriges Radio nått en överenskommelse om anställningens avslutande.

– Vi var överens om att vi inte var överens och träffade därför en överenskommelse om att jag skulle sluta, säger Mia Odabas.

Vad var ni inte överens om?

– Hur omorganisationen på Ekot har genomförts och hur vi ska arbeta. Jag vände mig inte emot själva neddragningen, utan mot hur den gjordes.

Flera medarbetare på Ekot uppger för Journalisten att de uppfattat det som att Sveriges Radio ville bli av med en kritiker och därför köpt ut henne. Mia Odabas och flera andra medarbetare på Ekot har riktat offentlig kritik mot omorganisationen, bland annat i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Han bekräftar att han ska lämna Sveriges Radio.

– Jag har älskat radion och mitt jobb, men allting har ett slut, säger Kristian Åström.

Under avtackningen av Mia Odabas tog Ekochefen Klas Wolf-Watz upp händelsen under morgonmötet och uppmanade medarbetarna att tänka på tonläget under möten.

– Han vred om kniven i Kristians rygg inför hela redaktionen

https://www.journalisten.se/nyheter/...a-att-sjalvdo/

Vad händer på Ekot?

Det om något ÄR ett hot mot demokratin. Klart att dom ska tåla kritik.

Följande mening i artikeln kan ju ge en ledtråd till Ekots problem:

"Medarbetare har uppfattat det som att ledningen anser att den som vill diskutera ett specifikt inslag bör prata med sin närmaste chef innan man tar upp frågan på ett möte, för att få något slags godkännande."

Det är väl liksom själva definitionen av en de facto-censur? I den typen av samtalsklimat dör allt kreativt. SR och Svt är i stora delar helt undermåliga produkter som vanligt folk inte är intresserade av längre. I längden blir det ohållbart att ta ut skattepengar för en så oattraktiv produkt. "Public Service" bör krympas till en miniminivå samt dessa institutioners förmåga att vara riket behjälpligt i tider av kris/ krig bör noga ses över. I nuläget är de så vänstervridna och okunniga att de snarast är ett sänke för landet gentemot vissa främmande makters försök till påverkan. Inte bra.

PS produkter kan ju vara hur som helst. Skattepengar kommer ju in oavsett...
Det är ju inte så att de behöver producera vad marknaden är beredd att köpa.

Om det är ett möte där man bjudit in för att de anställda ska få komma med synpunkter på omorganisationen är det såklart konstigt men jag kan tänka mig att dessa människor tar upp saker i tid och otid vilket bara leder till att man inte hinner med det som är tänkt. Det finns en tid och en plats för sånt och att ta upp frågor med chefen först borde vara ett självklart första - steg.

Svårt att veta om detta är av vikt eller inte eftersom så många journalister förväntar sig att bli behandlade som prinsessor.

Att få ett okej från sin närmaste chef innan man startar ett projekt låter ju inte som något jätteunderligt. Gör ju snarare att man börjar fundera på hur det funkat på Ekot tidigare.

Har de som lämnar något mer gemensamt? Någon speciell inriktning eller expertis eller dylikt?

Att Ekot förlorar ekonomireportern Christian Åström är ett mycket hårt slag för Ekoredaktionen. En av få reportrar det gick att lyssna på. Och tro på.

En person som dröjt sig kvar så pass lönge på ett sinnessjukhus kan knappast vara värd att lyssna på bara för att hans tal är någorlunda begripligt i förhållande till de övriga dårarna som fortfarande är bältade...

Jag lyssnar på Ekot till och från, bland annat ganska ofta morgonsändningen 06.00 och ibland lunchekot. Jag måste nog säga att kvaliteten har dalat något. Inte bara för alla reportrar som knappt kan svenska, utan för själva innehållet som enligt min mening blivit både mindre intressant och mindre genomarbetat.

Jag får blandade signaler av sådana möten. Jag kan förstå att mellanchefer vill hålla nere kontorsskvaller eller helst hålla sig i loopen om hur snacket går. Yrkeskritik som ska användas kreativt ska helst kunna användas av beslutsfattare.

Eller så är det diktatorfasoner från chefer som försöker hota sig till lydnad genom att viss kommunikation MÅSTE gå via småpåvarna. Inte bara kritik utan minsta lilla åsikt måste filtreras - då kan jag av egen erfarenhet säga att man har ordentliga förtroendeproblem.

Jag har själv varit i kontakt med PK-media och kan bekräfta att journalister påstått att vissa saker kan de helt enkelt inte sända på sina kanaler även om "du förstås får tycka vad du vill". Det verkade alltså inte som om journalisten själv såg några problem med mina ståndpunkter, men att hen insåg att det inte skulle passera censuren.

Är rätt mediokra reportrar SR har numera. Men har reagerat på att Mia Odabas har framstår som ovanligt skicklig när jag på sista tiden hört henne rapportera om/från Mellanöstern.