Folk som brinner för anställningar

Aldrig förstått folk som brinner för sina jobb.

Det tar upp all er tid och snart är ni döda.. Ofta tjänar dessa inte ens "bra" d.v.s under 55k månaden brutto.

Även om man tjänar låt säga 70k, så blir det mesta skatt.

Varje månad får man en liten "handout" d.v.s lön, att likna vid soppkök nästan, där man då amorterar villan och köper saker för att överleva.

Varför brinner folk för det här.

Jag förstår 100 % småföretagare och liknande som bygger upp en business, och även om det går knackigt i början så har de mål och vetskap om att dom kan dra in riktigt fina pengar i framtiden och skatta MYCKET MINDRE, samt att handla grejor på företaget och med andra ord kringå extrema Sveriges socialism.

Men som ANSTÄLLD? VA? Vad är det man brinner för?

De flesta som brinner för sina jobb brukar oftast vara på arbetsplatsen konstant, vilket omöjliggör att skaffa ett husdjur exempelvis med mera och annan frihet.

Optimala är väl att brinna för något så man tycker det är kul. Man behöver ju inte arbeta mer än 8h.
Bättre det än att ha tråkigt 8h om dagen.

Tjaa..alternativet? Fått intrycket att de som lever utan jobb och inte heller prioriterar det,här på Flashback, antingen knarkar,spelar extremt mycket dataspel,har övervikt eller psykisk ohälsa. Eller t o m en kombo av detta.

Jag håller med din tes. Jag brukar säga att vi inte lever för att jobba utan att vi jobbar för att leva (livet utanför jobbet).

Själv har jag arbetat som vuxenlärare för mycket mindre än 55 kkr/mån, men jobbet var mycket lugnare, jag hade bra kollegor och var uppskattad som lärare. Det var också ett jobb som jag mådde bra av, kom hem och kunde slappna av och syssla med mina fritidsintressen.

Efter att ha jobbat som högstadielärare i flera år kände jag att jag antingen skulle dö på arbetsplatsen eller fullständigt skita i jobbet. Jag tycker att det är kul att undervisa och få eleverna utvecklas, men om man inte blir uppskattad utan tom kränkt eller mobbad av eleverna så är det inte värt att vara där utan att få betalt. När det gäller tjänster som högstadielärare så säger jag på anställningsintervjuer att jag vill ha minst 55 kkr/mån (om jag ska tänka på att börja jobba som högstadielärare igen över huvud taget). Även det är är för lågt tycker jag med tanke på vad man får stå ut med.

Så, hur tänker då arbetsgivare, i mitt fall skolor, - vill de ha personal som engagerar sig i arbetsuppgifterna eller är där för att ha någon sysselsättning utan att bry sig så mycket om?

PS På ett sätt förstår jag varför många lärare ger upp och inte bryr sig, men ska jag inte bry mig om mina elever utveckling så har jag ingen mening med lärarjobbet.

En del är att vilja klättra på de osynligas stegarnas hierarki för att bli förman eller mellanchefer. Andra har så usla liv och dåligt mående där hemma att jobben då blir avlastning oavsett. Ahmed macht frei.
Att inte känna sig ensam eller komma bort från familjens ansvar. Sen alla små sociala förmågor som vill missbruka arbeten för att mingla och socialisera. Att bli någon. Att känna sig värdefull. Att prestera.

Det handlar om säkerhet, speciellt när du har familj. Majoritet av bolagen går omkull inom 5 år, ytterst få som klarar att ens ta ut en lön upp till brytgränsen trots en handfull anställda.

Hur tycker du själv ditt eget liv är? Som bidragsberoende och fattig. Så är jag hellre en knegare och har det någorlunda iaf.

Slippa människor, hög lön diverse förmåner och slappa sysslor, klart man älskar jobbet då. Nej har inget sådant jobb men hittar jag ett så jävlar tänker jag brinna sönder för det

Jag softar på kontoret med några sköna kollegor med kaffemuggen i handen. Slipper kundkontakt. Allmänt slappt jobb. Kan köra ett par dagar hemifrån. Trygg arbetsgivare. Bor själv och är singel. Barnfri.

Alternativet att bara sitta och jäsa med bidrag i sin ensamhet hade gjort mig galen.

Hade kunnat skriva detta själv, håller med och tänker ofta på kommentarer som ”jag älskar mitt jobb”. Det blir som du nämner inte mindre konstigt när det är personer som har ett dussin jobb och tjänar skräp.

Tycker mig se var och varannan ”IT person” bli konsult (öppna eget) ta ut multum i utdelning och via holdingbolag etc ha företagskonton i Avanza. Dessutom köps all typ av teknik, fordon på företaget.

Egen företagare eller bidragstagare är det som funkar i Sverige, resten i mitten (läs löntagare) trycks ihop varesig de tjänar 50 eller 150 k(Uber högskatt)

Det är ju oftast 1-mans bolag, du har typ samma kunder som när du var fast anställd, Inga direkt risker. Inte så ofta 'IT personer' startar eget och är 20-50 anställda efter 5-10 år.