Är snåljåp en livsstil?

Ibland funderar jag över de ideal som funnits och de man vuxit upp med. Jag är född på 70-talet och det fanns i något sammanhang två fiktiva karaktärer.

"Slösa" som var en riktig slarver.
Motsatsen var "Spara" och det var idealet. Man skulle vara som "spara".

Jag har väl själv levt hyggligt som spara en stor del av livet, men så här i efterhand undrar man ju om det inte varit roligare att levt som slösa.
Tänker ibland på när man ser människor som faller ifrån med skapligt mycket tillgångar. Personer som arbetat och gnetat hela livet, men inte direkt unnat sig något. Snudd på levt asketiskt i takt med att banksaldot och aktieportföljen växt. Hur roligt har det varit?

Varför är idealet att man ska slita och släpa och bygga sig en så stor hög med nötter som vanligt och den som har mest nötter på dödsbädden vinner?

Alla de som sparar så mycket de bara kan. Har de egentligen någon plan på vad pengarna ska användas till, eller är det som jag tror, Att själva "snåljåpandet" i sig är en livsstil?
Varför köra ny dyr bil, när man kan åka runt i en gammal? Varför äta oxfile när man kan äta blodpudding? Varför gå runt och mysa i 22 graders värme inomhus när man kan burra in sig i en kofta i 18 graders värme inomhus? Varför köpa nya kläder när man kan gå runt i de gamla? Varför åka på semester när man kan stanna hemma? Varför äta ute när man kan ha matlåda. Ja. Ni fattar....

Vad känner ni själva kring det här?
Varför finns idealet att vara så himla sparsam/snål mot sig själv? Något som levt kvar sedan missväxtåren på 1800-talet, då folk emigrerade till Amerika?

Oavsett om man sparar eller inte så har jag insett att jag hellre kastar pengar i sjön än spenderar dem på en jävla slyna.

Det är här och nu vi lever, vem vet vad som händer om en timma eller nästa vecka. Min filosofi är att alltid ha en buffert tillgänglig för oförutsedda ändamål, eller om jag skulle bli arbetslös osv. I övrigt sparar jag ingenting alls. Lever inte lyxigt, men tillräckligt bra för att kunna äta gott, resa iväg utomlands 3-4 gånger om året ( räcker med en weekend i PAris också ), bo bra, köpa en ny soffa när jag vill, äta lunch på stan nån gång per vecka och unna mig take-away när jag vill.

Men miljoner på banken, som jag direkt förlorar tillgången till den dag jag dör, nej det har jag inte. Har sett alldeles för många gneta och spara och snåla till pensionen, för då ska vi börja leva, så dör dom när dom är 67.

Och garantipensionen är så pass hög nuförtiden, så den kommer jag också att klara mig på.

Jag hörde en gång någon säga "har man plus på kontot den dagen man dör har man gjort en grov felkalkylering", jag förstod poängen i det och har därefter levt mitt liv som Slösa, well jag gjorde det innan också men det var ett bra ordspråk för mig. Jag saknar inget idag när jag närmar mig ålderspensionen men bor såklart i en hyresrätt, har en lågstatusbil(men som jag är nöjd med, hellre den än en nyare ekonomisk snålbil).

Skulle jag få göra om val i mitt tidiga liv hade det inte varit att leva som Spara, däremot hade jag med dagens vetskap om livet gjort andra livsval som gjort att jag kunnat slösa mer.

Var rätt skönt att pensionera mig vid 55, andra oroade sig över lån, räntor, elpriset bli friställda från jobbet pga. covid osv. Vi ses på andra sidan sa jag sedan gick jag utan att titta tillbaka.

Ids sällan köpa nya prylar innan de gamla går sönder, skiter i modet eller trender, inte så road av att åka utomlands.. vill man se på ny kultur och afrikaner kan man åka till Malmö. Tillbringar "semestern" i sommarstugan i södra Norrland eller i nordiska grannländer, ogillar värme generellt. Går bilen sönder för många gånger/ofta köper jag en ny (begagnad) utan att blinka för ca 100k. Går runt i fritidskläder med funktionalitet året om. Äter sällan eller aldrig på restaurang då det är helt jävla ovärt. Inte så förtjust i snabbmat typ donken/Bk, knappt pizza heller då jag ogärna gynnar araber, muslimer och sånt. Lagar lika gott eller godare käk själv och tiden har jag ju, eller hur? Röker inte, snusar inte, knarkar inte och är relativt måttlig med alkohol även om det blivit lite oftare nu än förr.

Behöver ju inte vara för slösaktig men inte allt för snål heller att det gråtes när behov nr2 görs.. 🤷🏼‍♀️

Hade mer folk haft det här tankesättet hade världen mått bra.

OT: en snåljåp är de värsta av folkslag och jag håller mig undan från dem så mycket jag kan.
Att bara ha pengar i huvudet mår ingen bra utav.

Din liknelse med nötsamlande ekorre glömmer att kapitalet får jobba åt en, med ränta och värdeökning. Kan ångra saker jag köpt (Köpte en gång en teknisk pryl. Hade jag köpt aktier för samma belopp i det företaget då, vilket jag iofs inte hade en tanke på att göra, hade de varit värda nästan 20 miljoner idag, för nåt jag använde ett par år bara, nu ligger den där som en nöt).

Fast den jämförelsen är ju inte helt relevant. Hade jag istället för att köpa en glass köpt köpoptioner i bitcoin hade jag säkert varit jätterik. Men än sen? Så kan man inte leva och även om du hade haft mer pengar. Vad hade du gjort med dem? Skaffat ännu mer pengar?

Låter ju ganska soft. Inget liv i sus och dus direkt, men jag skulle aldrig palla att leva asketiskt för att kunna gå i pension några år tidigare. Det ska komma av sig självt.
Bil för 100 tkr var väl någorlunda okej för 8-10 år sedan. Idag betyder det en bil som är över 10 år gammal.

Tycker du har en sund syn på saker och ting. Förundras faktiskt över gamla människor som fortsätter att spara pengar trots att de är närmare 80 och inte vill byta ut sin gamla skrothög till bil (för det är ju billigare att behålla den gamla). Människor som har åtskilliga miljoner i värdepapper och banktillgodohavanden. Man kan ju ändå inte ta med sig något i graven. Kanske tänker de på efterlevanden?

Instämmer med ovan.