Citat:
Ursprungligen postat av
OliverCromwell
Det sägs att det är främst 3 punkter under valrörelsen som gjorde att Kristersson kunde komma till makten och bli Statsminister.
1. Invandringsfrågan.
2. Kriminaliteten.
3. Energifrågorna.
Vad gäller invandringen så tangerar Kristersson nu Reinfeldts siffror och snittar på 100 000 nya invällare per år.
Vad gäller kriminaliteten finns det gått om presskonferenser, men skjutningarna fortsätter och läget är nu så pass illa att Sveriges kriminalitet nu spiller över till grannländerna. Något som blivit internationella nyheter i anglosaxiska medier där svidande kritik mot Kristerssons hantering av läget framgick.
Och så har vi kanske den viktigaste frågan. Energifrågorna som drabbar alla från individ till företag. Inte nog med att man åter höjde reduktionsplikten. Nu gjorde man en rekordhöjning av elskatten dessutom.
Visst man kan argumentera att Sossarna och vänstern inte är ett dugg bättre. Det argumentet får man höra hela tiden. Men då är min fråga: Vad gör det för skillnad? Vad är det för skillnad på en S-Statsminister och en M-Statsminister. Huruvida Statsministern heter Magdalena Andersson eller Ulf Kristersson verkar uppenbarligen inte spela någon som helst roll.
Men frågan är då också hur många ursäkter är väljarna beredda att ge borgarna innan de till slut överger dem?
Det här finns det ju hur många tagningar som helst på bla att politiker oavsett läger är hycklare som bryr sig mer om sin egen lön osv än om sina väljare men det är inget nytt så här kommer en intressant tagning som har en del med ovanstående att göra men:
Nuvarande regering speciellt Kristersson som statsminister sitter i knät på Jimmie Åkesson.
De hade aldrig kunnat bilda regering öht utan SD och Jimmie hade guldläge och mer eller mindre öppet mål att gå väldigt hårt fram för att få sina politiska mål uppfyllda.
Sitter du på regeringsmakten i ett land (eller i detta fall påverkar den) så kan det visserligen ta tid att genomföra vissa politiska beslut MEN om viljan finns så kan man också förändra mycket hyfsat fort OM man vill.
Jimpas lilla huvudvärk har väl stavats L men skulle L byta sida så kommer ingen någonsin att ta det partiet seriöst igen och de kommer att förinta sig själva och inga stödröster i världen kan rädda dem.
Här blir det väldigt intressant dock då vi kan konstatera att SD också surprise surprise är som vilket annat parti som helst (åtminstone idag) dvs att det sitter människor på ledande positioner där som också mer bryr sig om sin egen lön än politisk förändring.
Sedan så har vi en annan aspekt och det är att åtminstone Jimmie känns väldigt trött nu och tacka fan för det med tanke på hur länge han har pysslat med politik och dessutom varit partiledare för SD i snart 20 år.
Han kommer att sitta av tiden fram till nästa val och inte ställa till alltför mycket mer bråk än nödvändigt och när den andra sidan troligtvis enligt min lilla hypotes kommer att komma tillbaka (och det med besked) dvs Maggan & co så är det inte inget långskott att gissa på att Jimmie drar sig tillbaka och vad vet jag men kanske drar till Thailand och lever schysst på riksdagspensionen eller annat valfritt land som inte befinner sig i samma inrikespolitiska kaos som Sverige där han kan softa, ta det lugnt och avnjuta sin lilla politiska pension ifred.
Att SD kraschar som ett tåg i det läget (om Mattias "Expo" Karlsson också tackar för sig) är inget som jag tror att Jimmie bryr sig om.
Det finns ingen som kan ta över riktigt och driva det där projektet vidare efter deras egen version av de långa knivarnas natt och alla utrensningar där man inte bara har gjort sig av med folk som har varit minst sagt suspekta utan också alla nej sägare som inte har varit 100 % lojala mot Jimmie och av de som finns kvar idag så är det troligtvis ingen som kan driva SD vidare med samma framgång och de har till råga på allt förbrukat sina väljares förtroende när de inte levererade när de hade chansen.