Vad betyder ”ovan” i Äldre Västgötalagens passus om ”Svear äga konung att taga”?

Denna passus i Äldre Västgötalagen är omdiskuterad: ”Sveær egho konong at taka ok sva vrækæ. han skal mæþ gislum ovan fara ok i. östrægötland.”

”Ovan” betydde på fornsvenska ”uppifrån, ovanifrån, upptill, ovanpå, ovanför, bortom” enligt SAOB. Knut Fredrik Söderwalls Ordbok Öfver svenska medeltids‑språket bekräftar det. Vilken betydelse har ovan i denna passus? Jag har alltid tyckt att det vore naivt att tro att det betyder ”uppifrån” i meningen ”norrifrån”, eftersom uppfattningen att ”norr” är ”upp” inte rimligen kan ha funnits på medeltiden. Men jag vet inte; jag har inte forskat i saken.

Känner någon till några språkvetare och historiker som grundligt undersöker denna fråga?

Jag har ingen åsikt om de olika varianterna av Västgötaskolan; jag vill bara förstå texten. Detta ämne kunde ha legat i Historia; hoppas att alla bildade flashbackare hittar hit.

Inte ovan i meningen norrifrån men väl "uppifrån landet". Man visste mycket väl att när svear förflyttade sig ner till götar så kom de "uppifrån landet".

Namnet Uppland tyder på att norr ansågs vara uppåt. Nu finns förvisso inga skriftliga omnämnanden av namnet Uppland förrän 1296, men det namnet och liknande namn kan mycket väl ha varit i bruk redan tidigare, låt säga under den tid då den Äldre Västgötalagen sammanställdes.

Det tidigaste omnämnandet av namnet Uppland finns bevarat från 1296. Namnet Uppland var ursprungligen pluralt: (j) þrim uplandæ folklandum, ("i Upplands tre folkland"). Dess betydelse är 'landen längre upp från kusten' (och 'kusten' innebär i detta fall även Mälarkusten). Ett säkert omnämnande är landskapslagen Upplandslagen som stadfästes av kung Birger Magnusson år 1296.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Uppland

Ren gissning från min sida nu. När kungen skulle rida sin Eriksgata skulle han ju ta med sig gisslan, som det står i texten du citerar. Kanske att "ovan" här syftar på vad denna sortens gisslan skulle komma ifrån, inte rent geografiskt, utan på samhällsstegen. Alltså att gisslan skulle komma från det övre samhällsskiktet. Skulle detta kunna vara rimligt?

Var god ange källor till att ”man” för 800 år sedan hade språkbruket att svear kom ”uppifrån landet” när de for till götar. Utan källor leder ditt svar inte någonstans.

Elof Hellquist skrev att ”grundbetydelsen [av ordet norr] är ’vänster’, dvs. med utgångspunkt från indo‑européens huvudväderstreck öster, den uppgående solen, mot vilken han vände sig vid bön och offer”.

Forntidens människor hade inte kartor med norr uppåt, och hade alltså ingen anledning att säga att norr är uppåt. Svealands huvudbygder ligger minst lika lågt ner, från havet räknat, som Västergötland, inte ”uppåt”.

Wikipedias källa skriver om Uppland: ”Namnet, som ursprungligen har plural form, betyder ’landen längre upp från kusten’ (inkluderande Mälarkusten).” Mälaren blev en sjö istället för en havsvik under tidig medeltid.

Att Uppland var ett inland (uppland) i förhållande till havskusten i söder (som Mälaren var till 1100‑1200‑talet), och sydost och öster (Roslagen) var väl en lokal fråga? Namnet Uppland må ha bildats så, men det säger ju inte att Uppland i resten av det tidiga Sverige ansågs ligga uppåt. Räknat från havsnivå ligger Uppland lågt ner.

Jag kan inte förstå, varför västgötar (sydväst om Mälardalen) skulle ha övertagit en uppfattning om att Uppland låg uppåt på grund av att centrala Uppland lokalt sågs som ett uppland i förhållande till kusten i sydost.

Rent kontextuellt, måste "ovan" syfta på något som inte är Ö-götland (uppenbart). Det borde heller inte syfta på Svealand - för varför skulle svearnas valda kung behöva gisslan för kunna färdas tryggt i Svealand? Eller var delar av Svealand politiskt opålitliga?

Varför skulle kungen enligt V-götalagen resa "ovan" och i Ö-götland, men inte i V-götland??

Det är mycket i den korta texten som satt myror i huvudet på historikerna. Åtminstone sedan Birger Jarl har man försökt skriva den svenska historien så att Stockholm och Uppsala (f.d. Östra Aros) ska framstå som Sveriges naturliga politiska och religiösa högsäte. På medeltiden låg Stockholm ganska centralt i ett rundare rike, vid Östersjön, med Finland, utan Skåneland, så det är väl förståeligt att man ville centrera makten dit. Men huvudstad blev det först långt senare (med Gustav Vasa om jag minns rätt). Birger Jarl satsade mer på diplomati i väst, där västgötar för det mesta fick reda sig själva mot angrepp och i interna angelägenheter, men i öst gällde det att försvara rikets intressen och expansion på och runt Östersjön. Men man måste också komma ihåg att lagman Eskil i Västergötland var Birger Magnussons halvbror, och båda tillhörde en inflytelserik släkt som stod kungamakten mycket nära.

Det står ingenting i Västgötalagen om att svear bodde i Svealand, ett begrepp som först dyker upp på 1500-talet vill jag minnas. Det finns trovärdiga teorier om att svear var ett folkslag, men var de kom ifrån och var de bodde vid den tid Västgötalagen skrevs är osäkert. Uppland finns som tidigare nämnt först belagt med Upplandslagen 1296, och är ett samlingsnamn för det "uppland" i betydelsen hinterland, som skulle försörja ledungen i Roden när de skulle ut och kriga. Enligt Wikipediacitatet ovan var det "de tre uppländska folklanden", d.v.s. Attundaland, Tiundaland och Fjädhundraland - Rodens uppland/hinterland. Uppland och Uppsala är heller inga unika namn för den östra delen, de finns lite här och var. I vissta texter skrivs de dessutom i plural och stavas olika, så det kan inte alltid handla om dessa östliga geografiska platser. Uppland(en) återfinns t.ex. på Kinnekulle, och det finns ett flertal Uppsala bl.a. i Västergötland.

Åter till frågan: jag skulle vilja framkasta en teori om att "ovan" skulle kunna tolkas som motsatsen till "van", d.v.s. någon som var ny i ämbetet. Kom ihåg att en kung måste godkännas vid alla götars ting efter att han ridit genom Östergötland. Det var alltså inte klart förrän västgötarna accepterat den nye kungen, oavsett vad svearna tyckte.

Det står heller ingenting i Västgötalagen om var "Eriksgatan" skulle starta. Kanske gick den bara genom götalandskapen vid denna tid. Den lilla bit som idag är Småland hörde sannolikt till Götaland. Kungarna satt ju länge på Visingsö. När vi väl har belägg för en Eriksgata nämns ju landskapen runt Mälaren också, men det är från senare källor än Västgötalagen. Då är riket Sverige redan ett faktum.

Att svear skulle "taga och vräka" konung kan betyda att sveafolket, var de nu bodde vid denna tid, var en medlande kraft mellan öst- och västgötar. Under tidig medeltid avlöste ju kungar bördiga från respektive sida av Vättern varandra. Att västgötar äger rätten att "döma" en ny kung var väl så uppenbart för en västgötsk lagman att det inte behövde sättas på pränt. Däremot om svear skulle ha en utnämnande roll, var det sannolikt något nytt påfund i det Sverige som just börjat växa fram. Var det kanske rentav en politisk kupp???

Som tidigare påpekats fanns inga kartor och sannolikt diffusa begrepp om väderstreck (förutom solens rörelser på himlavalvet). "Ovan" har dessutom översatts med motsatsen "nedan" av de som vill förhärliga Uppland till, om inte universums, så åtminstone Sveriges medelpunkt! Tala om att få ner fyrkantiga klossar i runda hål...

Jag skrev att "[n]amnet Uppland tyder på att norr ansågs vara uppåt", men efter att ha läst ditt inlägg ovan, samt en del annat, drar jag slutsatsen att det jag skrev knappast kan stämma. I t.ex. Om landskapsnamnet Uppland av Otto von Friesen kan man läsa följande:

Af den anförda — såsom jag tror — för Upplands vidkommande proportionsvis rikhaltiga exempelsamlingen framgår med all önsklig tydlighet, att upp- som första led i uppsvenska ortnamn ej är liktydigt med norr-.

För den rikhaltiga exempelsamlingen m.m., se:

https://runeberg.org/fataburen/1906/0017.html

Angående Uppland drar von Friesen följande slutsats:

Uppland betyder: »det längre upp från sjön, längre in från kusten belägna landet (bygderna)»; namnet är gifvet med utgångspunkt från det uppländska kustområdet, snarast Mälareroden.

Jag reagerade också på det. Det talas om Östergötland två gånger i den korta texten, men ingenstans nämns Västergötland. Man frågar sig varför.

Enligt Schlyter kan ofvan även betyda ofvan, ofvanpå, ofvantill, ofvanför, och står i motsatt förhållanden till nidhan - nedanför. Lagstiftaren syftade förmodligen på landen ovanför skogarna, alltså Tiveden och Kolmården.

Men det förutsätter ju också att du likställer norr med uppåt.