Hur får ni tiden att gå utan att drabbas av tristess?

Jag behöver ett på förhand tydligt specificerat och definierat syfte och realistiskt mål att åstadkomma för att ta mig för något. Det är bara upp till mig att bestämma. Något måste anses viktigt av mig för att därefter utföras/göras.
Men alla ni andra som bara lever, hur får ni tiden att gå utan att drabbas av tristess? Vad sysslar ni med varje dag som håller er sysselsatta och hur motiverar ni er till det?

Vilket var ditt "definierade syfte och realistiska mål " när du skrev denna trådstart?

En berättigad fråga men att bli visare, mer insiktsfull och förstående. Att summera och komprimera allting till en fontän av kunskap och vishet.

Jag tror att problemet för de flesta människor är att de inte riktigt hinner med att göra allt som de vill göra.

För det är så att det finns så mycket man vill och även behöver göra att dagarna är fulla med aktiviteter, speciellt för de som bildar familj.

Man har också ett inre driv. Det är alla småsaker hela tiden som görs. Vardagliga plikter, arbetet, hobby, sport, världsbevakning (läsa nyheter, sociala media) och så vidare. Dygnet känns för kort för väldigt många.

Hur hamnar man då i ett läge där man upplever att man har alldeles för mycket tid och inget att göra?

Jag tror att den frågan är vad som bör diskuteras.

Livet är kort och varje stund på jorden är en gåva. Jag behöver sällan en plan utan det flyter på ändå. Men jag har jobbat med personer som behöver tydliga rutiner och schema på väggen med bilder. Först ska vi borsta tänderna, sen ska vi gå ut på promenad osv. Så det är nog ganska olika det där hur strukturerat det måste vara.

Det kan säkert vara bra att ha en struktur att luta sig mot, tänk munken i klostret som lever ett väldigt inrutat liv, slipper fundera på när man ska äta mat exempelvis och kan fokusera på sin religion. Jag jobbar oregelbundet och tänker att min kompis som jobbar måndag till fredag sju till fyra får en struktur i vardagen som jag kan sakna lite ibland.

Men tristess? Nä, det är sällan. Man behöver inte hålla sig sysselsatt, eller är man sysselsatt när man mediterar t.ex. eller planlöst funderar på boken man läst? Det som motiverar mig är ofta viljan att vara kreativ, t.ex. genom att odla.

Ett normaltillstånd där man ständigt vill vara sysselsatt och få tiden att gå känns inte så sunt.

Vilken sjukdom för jag vet inte vad jag "lider" av förutom att orsaken till det är en stor portion logik. Jag saknar absolut inte empati och kärlek men det inte är effektivt att syssla med.
Vad ska jag göra och vad skulle vara poängen... När jag vet det så finns inga hinder. Jag är för logiskt driven för att agera på känslor.
Man hamnar här jag är pga lång horisont långt tillbaka av orsaken samma logik som nu. Inre driv har jag också men jag dissekerar det med logik om det inte är realistiskt.
Jag skulle säg motsatsen till spontanitet och ADHD.
Visst att läsa följa nyheter osv men jag kan ungefär allt redan, åtminstone av det jag vill eller behöver kunna. Att kolla Dokument Utifrån varje söndag leder liksom ingenstans.

Det flyter förvisso på för mig med, kanske bättre än för de flesta. Men att det gör det beror på effektivitet. Om varje timme, dag och år kan summeras med okej så kanske man får vara nöjd, och å är det i så fall inget annat än livet som jag genomlever.

Och sen? Vad skall du göra med den kunskapen? Ge dig och acceptera att du är ett får som alla andra.

Jag spenderar dagarna med att reflektera och undra, varför människor och generellt västlänningar är så fruktansvärt självhatande och vidriga till den grad att det vulgära och dekadenta uppmuntras.

Nog för att media har matat ut en rejäl sörja av dekadens, men jag köper inte att average person bara sväljer det utan det är något mer bakomliggande och där kommer självhatet in.

Jag tror att de flesta som blir rastlösa och inte har något vettigt att göra, de har inte hittat vad de verkligen vill göra med sina liv. Det låter ändå som att du har dina mål klara i livet, du vet vad du vill arbeta med och vad du vill uppnå. Du vet varför du gör saker och olika moment på vägen till att uppnå målet.

Alla behöver något som de är intresserade av. Både på jobbet och på fritiden. Att göra sådana saker där tiden bara flyter på och man "glömmer" tiden och är fokuserad på aktiviteten.

Visst att snöa in och att inte att zooma ut, dvs att skapa sig själv bördor såsom folk gör på grund av diverse tro. Men som jag ser igenom på förhand.
Egentligen är jag väldigt lite rastlös jämfört med andra. Majoriteten hade dött nästan på fläcken att leva som jag.

Att skapa sig själv bördor, så säger bara en som egentligen inte gör någonting av sitt liv. Vi lever bara en gång. Vad ska man göra av sitt liv om inte leva ett aktivt liv och uppleva många olika saker?

Det är nog sant i att många skulle dö av tristess att leva som du gör.

Jag tycker mål som tar för lång tid att nå gör så jag blir uttråkad av dem. Det är ingen annan än mig som pressar mig att nå målen. Momenten är tråkiga, så jag spårar ofta ur och gör något roligare istället. Hur blir jag motiverad att göra tråkiga saker? Blir jag av olika anledningar stressad av att inte göra dem så gör jag dem till slut. Skulle säga att det är rätt jobbigt att leva såhär.

”Något måste anses viktigt” känns nästan som att du måste förklara vad du menar, för en del kan det vara viktigt att räkna trottoarplattor utanför gruppboendet varje morgon sommar som vinter varje dag innan kl 08:00.