2007-04-16, 02:05
#37
Citat:
Jaså? Då finns alltså det system jag letat efter? Ge gärna exempel (dömen
Ursprungligen postat av Òðinn
Jag skulle inte tro det då vårt nuvarande böjningssystem redan skiljer på maskuliner och femininer så när som på starka substantiv och några misstag så det torde inte vara för svårt.
).
Citat:
Ja, i min dialekt är bliva dominerande, även om vi har kvar genus i enstaka fall (ee dörr, dörra exempelvis). Men ja, då är det ett tyskt lån ändå men jag har fått för mig att det är mycket vanligare i norr.
Bliva är lika svenskt som slafa, skaffa, förstå, begripa, befria, berömma, använda, bruka, måste, bör, stärva, behöva, tänka m.m. Delvis inte så svenskt det har emellertid funnits ganska länge men än idag är till dömes "vart" använt istället för blev dialektalt. Så jag tycker att varda är den svenska formen. Jag skönjer att du gillar bliva ifall ordet nyttjas i din dialekt istället för varda. Min dialekt nyttjar varda så för mig är bliva endast ett skriftspråksord. Men bliva är och förblir ett tyskt låneord.
Citat:
Hur är det med de mer puristiska prefix som du presenterade (till exempel)? Används dessa också i dialekter eller var det ett puristiskt inslag bara? Det var på detta sätt jag talade om härliga /þ/, trots att det inte är bevarat i dialekter. Det behöver inte vara nödvändigt, men ack så fint, vore trevligt om man kunde smyga in det - antingen som stum eller som frivillig bokstav.
[Þþ] Stod för ljuden /θ/ och /ð/ som dessvärre har försvunnit ur svenskan med undantag av älvdalska som har kvar den dentala dentala frikativan /ð/. Så det är högst onödigt att införa [þ]. Även om man kunde använda den som en stum bokstav.
Citat:
Ja det hette œnskaþe eller önskaþi.
Var detta på fornsvenska, och var dessa ljud då tonande (sedan du sade att þ stod för både ð och θ)?
