Vinnaren i pepparkakshustävlingen!
  • 3
  • 4
2007-04-16, 02:05
  #37
Medlem
christgrinders avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Òðinn
Jag skulle inte tro det då vårt nuvarande böjningssystem redan skiljer på maskuliner och femininer så när som på starka substantiv och några misstag så det torde inte vara för svårt.
Jaså? Då finns alltså det system jag letat efter? Ge gärna exempel (dömen ).



Citat:
Bliva är lika svenskt som slafa, skaffa, förstå, begripa, befria, berömma, använda, bruka, måste, bör, stärva, behöva, tänka m.m. Delvis inte så svenskt det har emellertid funnits ganska länge men än idag är till dömes "vart" använt istället för blev dialektalt. Så jag tycker att varda är den svenska formen. Jag skönjer att du gillar bliva ifall ordet nyttjas i din dialekt istället för varda. Min dialekt nyttjar varda så för mig är bliva endast ett skriftspråksord. Men bliva är och förblir ett tyskt låneord.
Ja, i min dialekt är bliva dominerande, även om vi har kvar genus i enstaka fall (ee dörr, dörra exempelvis). Men ja, då är det ett tyskt lån ändå men jag har fått för mig att det är mycket vanligare i norr.
Citat:
[Þþ] Stod för ljuden /θ/ och /ð/ som dessvärre har försvunnit ur svenskan med undantag av älvdalska som har kvar den dentala dentala frikativan /ð/. Så det är högst onödigt att införa [þ]. Även om man kunde använda den som en stum bokstav.
Hur är det med de mer puristiska prefix som du presenterade (till exempel)? Används dessa också i dialekter eller var det ett puristiskt inslag bara? Det var på detta sätt jag talade om härliga /þ/, trots att det inte är bevarat i dialekter. Det behöver inte vara nödvändigt, men ack så fint, vore trevligt om man kunde smyga in det - antingen som stum eller som frivillig bokstav.

Citat:
Ja det hette œnskaþe eller önskaþi.

Var detta på fornsvenska, och var dessa ljud då tonande (sedan du sade att þ stod för både ð och θ)?
Citera
2007-04-16, 07:54
  #38
Medlem
Òðinns avatar
Citat:
Ursprungligen postat av christgrinder
Jaså? Då finns alltså det system jag letat efter? Ge gärna exempel (dömen).

Svaga Maskuliner
Pojke
Stubbe
Måne
m.m.

Starka Femininer
Flicka
Brygga
Kråka

Trångmålet är de svaga hankönsord vars ackusativform gömmdes ty de vordo då förväxlado med svaga honkönsord. Sedan så skiljer ej nusvenska på starka hon- och hankönsord men med en artikel som till dömes sola, dörra, vägga, världa, tidninga så skulle det lösa sig.

Citat:
Ursprungligen postat av christgrinder
a, i min dialekt är bliva dominerande, även om vi har kvar genus i enstaka fall (ee dörr, dörra exempelvis). Men ja, då är det ett tyskt lån ändå men jag har fått för mig att det är mycket vanligare i norr.

Varda är vanligare där bygdemål tynga av ålderdom finnas till dömes Dalarna och Österbotten. Österbottniskans 3G-system stämmer nästan helt med fornnordiska endast där fornssvenska eller svenska skiljer sig finns det skillnader.

Dömen, starka femininer
Döre (dörren)
Sole
Vägge
Världe
Tidninge
Jorde
Talle
Grene
Lide
Kinde
Tåne
Tanne
m.m.

Som du märker har Österbottniska oftast -en eller -e istället medan starka maskuliner har -in eller -n


Citat:
Ursprungligen postat av christgrinder
ur är det med de mer puristiska prefix som du presenterade (till exempel)? Används dessa också i dialekter eller var det ett puristiskt inslag bara? Det var på detta sätt jag talade om härliga /þ/, trots att det inte är bevarat i dialekter. Det behöver inte vara nödvändigt, men ack så fint, vore trevligt om man kunde smyga in det - antingen som stum eller som frivillig bokstav.

NU är det så att svenskan oftast har och hadde ordändelser iställer för prefix, prefix och suffix var vanligare i de västgermanska språken.

Dömen:
Salzheit (tyskt ordskapelse)
Sälta (svenskt ordskapelse)

Erfara (ty.)
Röna (sv.)

Förtälja (ty.)
Berätta (sv.)

Men visst har vi inhemska (prefix).

(från fornnordiskt and-, ej släkt med tyskans "an" det är släkt med tyskans ent-)
Ansvar
Antvarda

(från fornnordiskt -dómR, även om fornnordiska skapade ord utan prefix)
rikedom
fattigdom

(från fornnordiskt "á" som betyder på och är släkt med tyskans "an")
Åsikt
Åsyn

(från fornnordiskt "umb" som är släkt med tyskans "um" och även med tyskans "be", forntysk form = "umbe")
Område
Omgift

Sedan har vi till-, vid-, på-, för- m.m. men i flera ord kommer för- från ett tyskt mönster även om ordet för är svenskt.

Citat:
Ursprungligen postat av christgrinder
Var detta på fornsvenska, och var dessa ljud då tonande (sedan du sade att þ stod för både ð och θ)?

Ja i tidig fornsvenska användes þ för bägge ljud, medan man senare skrev th och dh utan ordning även om th förekom i början av ord men i andra positioner blandades th och dh.
Citera
  • 3
  • 4

Stöd Flashback

Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!

Stöd Flashback