Bokmål och Landsmål?

I Götalandskapen är monofteringen gammal men den är inte lika gammal i Svealand, den äldre västgötalagen från 1220 uppvisar monoftering men i Sveland och Nordligare delar av riket levde diftongerna kvar. Jag kan inte säga exakt när diftongerna slutligen försvann från Svealand men det är efter 1500-t. Dessutom försvann inte alla diftonger på en gång i vissa ord levde de kvar längre än i andra.

Ett svenskt landsmål skall givetvis grundas på alla svenska dialekter, delvis även dialekter i Finland och Estland. För eftersom svenska talas i flere länder så kan man ogärna utsluta de östsvenska dialekter. Dessutom innehåller de många ålderdomliga drag.

I dagsläget finns primära diftonger i dalarna , jämtland , härjedalen , västerbotten , gotland , estland* och finland.

Angående Stockholmska så är det den svenska dialekt som är mest influerad av andra språk. Dit kommer först alla nya influenser därifrån försvinner först det gamla.

Estlandssvenska dialekter är ganska ovidkommande eftersom de är näst intill utdöda men de delar många fenomen med Östsvenska och Gotländska. Därav mitt intresse för dem.


Låt mig uttrycka mig enkelt:

[lj] ja (finns dialektalt)

[hv] ja (finns dialektalt)
[hj] ja (finns dialektalt)

[hl] , [hr] kommer inte på fråga
[hn] helst inte (finns dialektalt)

h+a-brytning uttalades ursprungligen som en diftong eller en hiatus och kan därför inte betraktas som h + en konsnant.

exempel på a-brytningar:
urnordiska -- fornsvenska -- modern svenska
herznan -- hiærne -- hjärna
hertan -- hiærta -- hjärta
herðô- -- hiorþ -- hjord
erþu -- iorþ -- jord


Till exempel så kan man använda det inhemska "till dömes" istället för till exempel. Sedan så kan man byta ut alla onödiga tyska lån som redan har inhemsk motsvarighet, eller latinska för den delen.

behöva -- tarva
använda/bruka -- nyttja , nytta
prata , snacka -- mäla
berätta -- förtälja
bliva -- varda
titta -- skåda
befria -- frälsa
anse -- tycka
språk -- (tungo)mål
språka -- mäla
tänka -- tycka , hågsa
tanke -- håg , tycke
försvara -- värja
försvar , skydd -- värn
beskydda - värna
magi -- trolldom

Dessa dömen äro vanliga ord men det finns mängder av onödiga ord som svenskan redan har gott genmäle för. De tarva endast nyttjande.

1) Den vordna moder(n) gisten vard ej länge vara.
2) Den nyblivna mamman klarar sig inte länge utan mat.
3) Den nya morsan pallar inte utan käk.

1) De gångne män(nen) foro östan var stridsmän gånga.
2) De gångna männen for österifrån där krigare går.
3) Männen som hade sjappat åkte från öst där soldater går.

Alla dessa dömen är modern svenska även om den första är en smula poetisk och den sista vulgär (= folklig på latin). Men hur som helst så är den första grannare än de andra, ty dess ord äro fornsvenskan nära.


Det är onödigt att göra den konsekvent eftersom stavningen i detta fall har ringa betydelse.

Götars fesk , vecka och österbottningars fisk , viku. Med det i hågen så ser du att stavningen är en god kompromiss.

Däremot återinför jag gärna de förlorade konsonantklustren [ld] och [mb] som bevarats dialektalt.

Kald , Halda , Kamb , Lamb


De svaga substantiven är redan klara men de starka kräver en liten ändring tyvärr förutsätter detta att män även ändrar böjningen av svaga femininer så att det inte var ojämt. Problemet är de svaga femininerna man kan ogärna ha en skild artikel för dem men heller inte ge dem den (för dem) opassande artikeln [-ena].

Starka Maskuliner
Häst-en
Häst(s)-ens
Hästar-ne
Hästar(s)-nes

Svaga Maskuliner
Mage-n
Mage(s)-ns
Magar-ne
Magar(s)-nes

Starka Femininer
Sol-ena
Sol(s)-enas
Solar-na
Solar(s)-nas

Svaga Femininer
Vecka-n // Vecko-na
Vecka(s)-ns // Vecko(s)-nas
Veckor-na
Veckor(s)-nas

Starka Neutrum
Skepp-et
Skepp(s)-ets
Skepp-en
Skepp(s)-ens

Svaga Neutrum
Öra-t
Öra(s)-ts
Öro-n(-en)
Öro-n(s)(-ens)

Dessvärre har några få ord fått en dum stavning vilket har lett till fel böjning.
Ex. Hjärna (hjärne) , Blomma (blomme) m.m.

Detta är ett tidigt förslag men många dialekter med 3G fungerar så här även om böjningarna varierar. T.ex. på Österbottniska ser modellen ut så här.

SM
Häst-in
Häst(s)-ins
Hästar-Hästan
Hästars-Hästans

SVM
Maga-n
Maga(s)-ns
Magar-Magana
Magars-Maganas

SF
Sol-en
Sol(s)-ens
Solar-Solan
Solars-Solans

SVF
Viku-n
Viku(s)-ns
Vikur-Vikuna
Vikurs-Vikunas

SN
Skep-i
Skep-is
Skep-en
Skep-ens

SVN
Öyra-
Öyra(s)-s
Öyrur-Öyrun
Öyrurs-Öyruns

Hur hade ni tänkt att den bestämda formen skulle vara för feminina ord? Dörren eller dörra?

Vi hade nog tänkt behålla den nuvarande västragötalandsortsformen: dörra.
Som i: Stäng dörra!

Precis som i Emil-filmen. Men hur gör man då med "sol"? Borde inte sol vara "sola" i bestämd form?

Mycket imponerande och genomtänkt, själv trodde jag aldrig att man som purist skulle lyckas med att göra sig av med gamla tyska prefix och andra ord. Frågan jag ställer mig är bara: hur lyckas vi finna fungerande genus för alla substantiv? Mig veterligen finns det inget speciellt system att gå på när man ska identifiera maskulina/feminina ord, om man inte enbart använder gamla ord. Hursomhelst så blir det vad man kallar ett riktigt negerjobb.

Hur vill du göra med gamla genitivändelser vid t. ex. ihopsättningen av ord? Om genussystemet nu skall införas så blir ju detta möjligt. Jag tänker på att inte alltid använda -s utan som i gamla ord som kyrkogård (kyrkjogarþer), o.s.v. (gatukorsning, sagobok, ladugård). Skulle du t.ex. kunna tänka dig att sammansätta ord som "horuhus"/"horohus", istället för "horhus"? Jag vet inte hur detta fungerar i till dömes din dialekt.

Sola har bestämd form i »Sola i Karlstad«!

Kan alla inte bara snacka skånska istället?

Vi hava till dömes:
magaplåågu
vegalampu
dagapenning
kara* + många saker (karla-)
föusledu (fähus, ladugård används aldrig)

Men det svårt att säga eftersom vi bevarat ackausativ formen av svaga neutrum. Till dömes: reinboga (regnbågen) mååna (måne) , kvinnu (kvinna) , lampu (lampa) m.m.

Men nyttjande av de gamle genitiven låter fint.

Haven I enbart ackusativ kvar? Hvi ligger det till med dativformer, används också där ackusativ?

Så ni använder alltså gamla ackusativen för att markera bestämd form?

Jag har inte koll på hur exakt de gamla genitiven böjdes, men det skulle vara intressant om vi kunde få fram någon länk för att se hur ord i så fall skulle kunna böjas vid en sammansättning. Det vore också trevligt om du kunde plocka fram fler av dina förslag på icketyska pre/suffix och ersättningen av de mest vitala orden i svenskan, så att vi (på prov?) skulle kunna nyttja detta på FB för att se hur det fungerar.

Nej Österbottniska har ett alltäckande kasus liksom standardssvenska men några grammatiska arkaismer har vi ändå. Till dömes uppmaningsformen 2p.pl., 3 genus och vissa ålderdomliga uttryckssätt samt ordföljd.

Dömen:
Hunn menn ("hunden min" istället för min hund, isländska har hundur minn)
Komin! ("kommen!" istället för "kom!" (ni), fornsvenska hade "komin!")
In riikan häst, En riikin skjuuru, I riiki huus (svenska har : en rik häst, en rik skjura, ett rikt hus)

Gamla genitiv
------------
mask.
hæsts-ins
hæsta-na

fem.
sôlar-innar
sôla-na

neu.
skips-ins
skipa-na

Svenska Ord
--------------
Utländskt ord >> Föredraget svenskt ord

Bli(va) >> Varda, vard(er), vart, vardit
Bör,Måste >> Gitta, gitter, gitte, gittat
Titta, Kika >> Skåda, skådar, skådade, skådat
Tänka >> Hågsa, hågsar, hågsade, hågsat
Berätta >> Förtälja, förtäljer, förtäljde/förtalde, förtäljt/förtalt
Språka >> Mäla, Mäler, Mälde, Mält
Språk >> (Tungo)mål
Behöva >> Tarva, Kräva
Använda, Bruka >> Nyttja, Nytta

Befria >> Frälsa
Försvara >> Värja
Kommun >> Härad
Beskydda >> Värna (om)
Betala >> Täcka, Arvodera, Gälda
Snacka, Prata >> Tala, Säga
Erfara >> Röna
Problem >> Trångmål, Möda
Härska >> Råda (över)
Härskare >> Konung, Hövding, Styresman, Drott
Demokrati >> Folkstyre
Bestämma >> Styra
Kriga >> Strida, Kämpa, Slåss, Tvista
Krig >> Ofred, Strid, Kamp, Tvist
Krigare >> Stridsman, Kämpe
Arme >> Här, Härstyrka
Soldat >> Härman
Bråka >> Träta
Bråk >> Träta
Material >> Ämne
Arbeta >> Verka, Tjänstagöra, Vinna
Salthet >> Sälta
Anlägga >> Skapa, Uppföra, Bygga
Begynna >> Börja
Begynnelse >> Början
Förena >> Länka, Samla, Binda, Förmäla

det finns tusentals ord och för vart utländskt ord finns tre eller flere svenska. Så svenskan äger redan rikedom det krävs endast att man nyttjar honom (rikedomen).

Förtalde jag flere ord vorden ni trötta. Så det varder i senan.

Eftersom jag gick miste om mitt meddelande nyss (förbannade trådlösa skitnätverk) så blir inte detta lika omsorgsfullt skrivet.

Omvänd ordföljd vid genitiv borde inte vara så svårt att återinföra, det är ju dessutom mycket vackert. Inte heller "kommen", "låten oss" etc. borde vara alldeles för svårt att få folk att vänja sig vid.

Det lär bli svårare att försöka införa dessa former sedan det kan vara svårt att skilja på mask/fem, men man kan ju som en början försöka återinföra fler fraser i typ med de som folket redan behärskar, t ex "i ljusan låga", "man ur huse" etc.



En imponerande lista återigen. Jag frågar mig bara om inte bliva är svenskt ändå? Det fanns ju i fornsvenskan och förekommer i samtliga germanska språk. Hur pass svenskt anser du att bliva är? Kan det fungera parallellt med varda?

Det är också mycket vackert med det du visar här ovan, att tala om "han, honom" istället för "den", trots att jag tror det kan bli svårt att införa. Man kan ju försöka lära folk vad det skall heta i kombination med ändelser som "-dom", "-ning", etc.

Vad tror du om att införa /þ/? Finns det något färdigt system för hur denna användes där vi i dag har /d/? Jag har spånat lite i om det finns något system för att den användes istället för /d/ i slutet av ord, till dömes: bloþ, jorþ, skruþ, etc. Jag vet inte om denna användes vid dåtidformerna som till dömes "önskaþe", "letaþe". Upplys mig gärna om du vet något om detta.

Skriv svaren i notpad och klistra sedan in dem, det gör jag jämt för att undvika slikt trångmål.


Jag skulle inte tro det då vårt nuvarande böjningssystem redan skiljer på maskuliner och femininer så när som på starka substantiv och några misstag så det torde inte vara för svårt.


Bliva är lika svenskt som slafa, skaffa, förstå, begripa, befria, berömma, använda, bruka, måste, bör, stärva, behöva, tänka m.m. Delvis inte så svenskt det har emellertid funnits ganska länge men än idag är till dömes "vart" använt istället för blev dialektalt. Så jag tycker att varda är den svenska formen. Jag skönjer att du gillar bliva ifall ordet nyttjas i din dialekt istället för varda. Min dialekt nyttjar varda så för mig är bliva endast ett skriftspråksord. Men bliva är och förblir ett tyskt låneord.


När jag såg vägga tyckte jag att hon var grann men hästen han var starker.


[Þþ] Stod för ljuden /θ/ och /ð/ som dessvärre har försvunnit ur svenskan med undantag av älvdalska som har kvar den dentala dentala frikativan /ð/. Så det är högst onödigt att införa [þ]. Även om man kunde använda den som en stum bokstav.

Ja det hette œnskaþe eller önskaþi.