Citat:
Ursprungligen postat av christgrinder
Låter onekligen intressant, har också haft funderingar på något liknande. Du får gärna utveckla lite mer!
Citat:
Ursprungligen postat av christgrinder
Låter onekligen intressant, har också haft funderingar på något liknande. Du får gärna utveckla lite mer!
Precis som i nynorsk så borde man utgå från de ålderdomligaste dialekterna och skapa ett standardiserat skriftspråk med gamla dialektord, former och diftogner. Men den äldsta formen är oftast rätt, men i flere fall kan det finnas skäl att ha en eller flere tilåtna former.
Bokm. > (exempel på landsmål)
Fyger - Flög > Flyger - Flaug (med uttalet au,öu, öy eller äu)
Flyter - Flöt > Flyter - Flaut
Skjuter - Sköt > Skuter - Skaut
Löper - Löpte > Hlöyper/Löyper > Hlaupte/Löypte
Böka > Bauka
Böla > Baula
Ben, Sten, -het (frihet), brev, skrev, fet, rev, meta, skrek, ren, hem, bet...
bein, stein, -heit (friheit), breiv, skreiv, feit, reiv, meita, skreik, rein, heim, beit...
Rök, Ö... > Röyk, Öya
For > Fór [four - fåor]
Skog > Skóg [skoug - skåog]
Delvis långa O:n (ó) uttalas [åo].
Få > Fá [fau / få]
Långa å:ljud blir au i vissa dialekter.
Gamla ord och formler bör återbördas. Osv
Men man måsta också ta hänsyn till flere alternativ/former för att anpassa skriftspråket till alla dialekter. Den äldsta formen är oftast den "rätta" men något standardiserat "talspråk" bör inte finnas, det är ju dialekt man skall prata man hör själv vad som är rätt.