Har aldrig fått någon logisk förklaring till vad som är acceptabelt och inte. Har upplevt flera olika situationer då den ena anses vara rätt och den andra inte och när man undersöker situationen upptäcks det att den skillnaden på dom två olika situationerna bara är en liten detalj. Har flera exempel på det.
https://nyheter24.se/nyheter/1056552...ken-pa-sjukdom
Den här länken förklarar tydligt att det inte är ett okej beteende att prata med sig själv och att det kan vara ett tecken på sjukdom. Att prata i telefon däremot anses vara ett helt okej beteende. Har inte hittat någon liknande länk om det. När jag granskade denna situation upptäckte jag att den enda lilla skillnaden på dom olika beteenden är att det finns en annan person vid andra änden. Varför ska en sån liten detalj styra över om det anses vara normalt eller inte?
En bekant jag hade för längesen frågade mig en gång om jag kommer gifta mig i framtiden. Jag svara då med att bara om jag träffar en riktigt rik kvinna som är intresserad av mig. Det tyckte han var fult av mig att tänka på det viset. Samtidigt var ju han villig att gifta sig med en illegal flykting (som var mer än dubbelt så gammal som honom) bara för att ge henne uppehållstillstånd. I det fallet visar ju att vi båda är villiga att utnyttja äktenskapslagen. Rent logiskt borde det ju vara så att antingen tänker vi båda rätt eller så tänker vi båda fel. Ändå så anser dom flesta jag frågat att det är okej i hans syfte men inte i mitt. Varför anses det vara okej för honom att utnyttja äktenskapslagen men inte för mig när ändå båda vi var för att utnyttja äktenskapslagen?
Det här exemplet har jag redan gjort ett annat inlägg på men jag skriver det här igen eftersom det är relevant även i denna tråd. Det anses vara okej enligt lagen att förbruka våld i självförsvar men inte i hämnd. Den enda skillnaden på självförsvar och hämnd är ju om man utför sin handling före eller efter den andra. Där styrs det åter igen av en liten detalj om i vilket tidsamband det sker vilket är absurt.
Ett annat exempel som också haft en egen tråd men också är relevant i det här ämnet. Det anses vara mer socialt acceptabelt att dricka alkohol när man är i sällskap med andra men gör man det ensam klassas det som missbruk enligt dom flesta. Om man ska tänka logiskt så borde väl den avgörande faktorn vara hur mycket och hur ofta man dricker. Varför hakar människan upp sig på en faktor som inte har ens någon påverkan på det? Det är ju ändå samma gift som man häller i sig och dens påverkan på kroppen och hälsan är ju banne mig lika skadlig oavsett om man är i sällskap eller inte. Varför haka upp sig på en liten detalj som inte ens är relevant i det sammanhanget?
I dessa fall låter det som att människan bara bestämt sig för att det ska vara på ett visst sätt utan någon form av logik bakom det. Varför resonerar människan på det viset? Varför kan vi inte klargöra tydligheten i det stora hela och inse att stora saker ska inte styras av små detaljer?
https://nyheter24.se/nyheter/1056552...ken-pa-sjukdom
Den här länken förklarar tydligt att det inte är ett okej beteende att prata med sig själv och att det kan vara ett tecken på sjukdom. Att prata i telefon däremot anses vara ett helt okej beteende. Har inte hittat någon liknande länk om det. När jag granskade denna situation upptäckte jag att den enda lilla skillnaden på dom olika beteenden är att det finns en annan person vid andra änden. Varför ska en sån liten detalj styra över om det anses vara normalt eller inte?
En bekant jag hade för längesen frågade mig en gång om jag kommer gifta mig i framtiden. Jag svara då med att bara om jag träffar en riktigt rik kvinna som är intresserad av mig. Det tyckte han var fult av mig att tänka på det viset. Samtidigt var ju han villig att gifta sig med en illegal flykting (som var mer än dubbelt så gammal som honom) bara för att ge henne uppehållstillstånd. I det fallet visar ju att vi båda är villiga att utnyttja äktenskapslagen. Rent logiskt borde det ju vara så att antingen tänker vi båda rätt eller så tänker vi båda fel. Ändå så anser dom flesta jag frågat att det är okej i hans syfte men inte i mitt. Varför anses det vara okej för honom att utnyttja äktenskapslagen men inte för mig när ändå båda vi var för att utnyttja äktenskapslagen?
Det här exemplet har jag redan gjort ett annat inlägg på men jag skriver det här igen eftersom det är relevant även i denna tråd. Det anses vara okej enligt lagen att förbruka våld i självförsvar men inte i hämnd. Den enda skillnaden på självförsvar och hämnd är ju om man utför sin handling före eller efter den andra. Där styrs det åter igen av en liten detalj om i vilket tidsamband det sker vilket är absurt.
Ett annat exempel som också haft en egen tråd men också är relevant i det här ämnet. Det anses vara mer socialt acceptabelt att dricka alkohol när man är i sällskap med andra men gör man det ensam klassas det som missbruk enligt dom flesta. Om man ska tänka logiskt så borde väl den avgörande faktorn vara hur mycket och hur ofta man dricker. Varför hakar människan upp sig på en faktor som inte har ens någon påverkan på det? Det är ju ändå samma gift som man häller i sig och dens påverkan på kroppen och hälsan är ju banne mig lika skadlig oavsett om man är i sällskap eller inte. Varför haka upp sig på en liten detalj som inte ens är relevant i det sammanhanget?
I dessa fall låter det som att människan bara bestämt sig för att det ska vara på ett visst sätt utan någon form av logik bakom det. Varför resonerar människan på det viset? Varför kan vi inte klargöra tydligheten i det stora hela och inse att stora saker ska inte styras av små detaljer?
__________________
Senast redigerad av Owlman59 2024-09-09 kl. 12:26.
Senast redigerad av Owlman59 2024-09-09 kl. 12:26.