Ah, första fyllan glömmer jag aldrig. 
vi var tretton, polaren hade snott med sig en tre-kvartsfull whisky och föräldrarna var hemma. Vi visste inget om fylla mer än att de tuffa äldre sa att det var skitskönt att vara full, det räckte för oss. Att försöka sig på whisky på sin premiär är bara idiotiskt på alla sätt. Smakade överjävligt vidrigt och vi fick kämpa för att inte få upp varje klunk innan vi kom på att om vi höll andan samtidigt som vi försökte svälja det gick det lite lättare. Eftersmaken var fortfarande vidrig men vi hade ju ett mål framför oss att nå så vi ignorerade den i bästa möjliga mån det gick. Att det sen tog ett tag innan det började kicka in hade vi heller ingen susning om. 40% whisky med två otåliga pojkar utan nån erfarenhet kan vem som helst räkna ut resultatet av. Vi drack så fort vi bara kunde för att få nåt sus alls, och det blev naturligtvis jävligt mycket under tiden det inte hade slagit till. När det väl började slå var det redan försent och vi hann väl uppskatta premiären några minuter innan det obönhörligt blev värre och värre utan att vi kunde göra ett skvatt åt det. Självklart slutade det med en kavalkad av spyor för oss innan vi somnade i misären. Mina föräldrar anade inget konstigt nog, vi var ju skötsamma trettonåringar som inte gjorde dumheter annars, hade nog ett finger med i fördunklandet hos dem. Vi skyllde på magsjuka och lyckades med det otroligt nog dagen efter och vi blev ompysslade i stället för några reprimander. Andra fyllan körde vi på öl i stället två veckor senare med lite bättre resultat. Dock var jag långt över tjugo innan jag kunde dricka whisky utan att få kväljningar av det.
Ungdomens tid, härlig tid.
vi var tretton, polaren hade snott med sig en tre-kvartsfull whisky och föräldrarna var hemma. Vi visste inget om fylla mer än att de tuffa äldre sa att det var skitskönt att vara full, det räckte för oss. Att försöka sig på whisky på sin premiär är bara idiotiskt på alla sätt. Smakade överjävligt vidrigt och vi fick kämpa för att inte få upp varje klunk innan vi kom på att om vi höll andan samtidigt som vi försökte svälja det gick det lite lättare. Eftersmaken var fortfarande vidrig men vi hade ju ett mål framför oss att nå så vi ignorerade den i bästa möjliga mån det gick. Att det sen tog ett tag innan det började kicka in hade vi heller ingen susning om. 40% whisky med två otåliga pojkar utan nån erfarenhet kan vem som helst räkna ut resultatet av. Vi drack så fort vi bara kunde för att få nåt sus alls, och det blev naturligtvis jävligt mycket under tiden det inte hade slagit till. När det väl började slå var det redan försent och vi hann väl uppskatta premiären några minuter innan det obönhörligt blev värre och värre utan att vi kunde göra ett skvatt åt det. Självklart slutade det med en kavalkad av spyor för oss innan vi somnade i misären. Mina föräldrar anade inget konstigt nog, vi var ju skötsamma trettonåringar som inte gjorde dumheter annars, hade nog ett finger med i fördunklandet hos dem. Vi skyllde på magsjuka och lyckades med det otroligt nog dagen efter och vi blev ompysslade i stället för några reprimander. Andra fyllan körde vi på öl i stället två veckor senare med lite bättre resultat. Dock var jag långt över tjugo innan jag kunde dricka whisky utan att få kväljningar av det. Ungdomens tid, härlig tid.
Stöd Flashback
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Swish: 123 536 99 96 Bankgiro: 211-4106
