Ego, falskhet

Ego utifrån ett rent etiskt, estetiskt eller religiöst perspektiv, varpå jag postar i filosofidelen.

Hur skulle man säga att ego, eller avsaknaden av ego, inverkar på ens sätt av falskhet?

En person uttryckte det såhär, till min besvikelse:

Är ego något som gör att man blir mer falsk eller mindre? Kan egobefriade personer vara falska?

Är det som ett skelett som gröps ur där den äkta personen får utstå mer ogillande och hat från omgivningen medans den falska personen är festens mittpunkt och kung? Medans den äkta personen får bli grovt sårad och acceptera det?

Ur ett religiöst perspektiv. Vad för slags citat eller skeenden ur olika religioner som förespråkar eller rentav förkastar falskhet? Vilken religion är mest äkta? To go with the dao från taoismen säger ju att man inte ska forcera.

Och ur ett estetiskt perspektiv. Är det mer sexigt att va falsk? Eller äkta? Varför?

Jag upplever att människor generellt är lite kassa. Skrapar man på ytan så är det alltid lite drag människor har som är mindre positiva.

Det betyder inte att folk är usla människor. De kan ha störningar utan att vara särskilt hemska eller psykiskt dåliga/sjuka utan att allt tappats.

Jag tror mest att det handlar om ens eget mående när man.gör sin bedömning. Det säger möjligtvis inte vem man själv är men iallafall hur man mår när man draperar alla för mörka och svarta eller för ljusa och vänligt sinnade.

Eftersom bägge blir till ondo, när det går till överdrift tror jag att det är individens ansvar att nyansera.

Falskhet är en del av social kompetens. Din brutala ärlighet är inte godare än när du håller minen för en annan persons skull och känslor.

Jag lever i tron att jag mest av allt gillar min egen sort, raka och ärliga människor som säger vad de tycker och tänker men märker att de dras till mig och jag snarare generellt vill be dem tagga ner lite, träna i konsten att hålla klaffen och sluta vara så plumpa och på. Jag borde gilla min egen typ mest men kanske är skillnaden att jag är "trevligare" ( i mitt huvud åtminstone),jag vet inte.

Stör jag mig på människor som är lika mig eller är jag intolerant mot människor som är mig olik? I tomeransen är inte något jag flaggar med då jag försöker visa hänsyn så det är väl "falskt" men människor som reagerar på mig behöver inte förklara varför för mig. Jsg vet redan. (Tror jag mig veta iallafall).

1. Hur skulle man säga att ego, eller avsaknaden av ego, inverkar på ens sätt av falskhet?
Om egot vinner på att personen är falsk ökar sannolikheten för att denne ljuger
2. Kan egobefriade personer vara falska?
Ja. En egobefriad person kan låta sig ljuga för att ngn annan skall få vinning.
3. Är det som ett skelett som gröps ur där den äkta personen får utstå mer ogillande och hat från omgivningen medans den falska personen är festens mittpunkt och kung? Medans den äkta personen får bli grovt sårad och acceptera det?
Nä, det har inget med det att göra
4. varför tog du illa upp när en person uttryckte sig på visst sätt

Gillar det att du sa att det är drag i oss pessimister. Och det är just det där med att en person kanske har olika sätt att se på det men för vissa så kan det ju va en social kompetens att kunna ljuga och säga att något inte är bra som man själv gillar; något jag själv brukar gå efter. Va positiv mot andra, (då åsyftar jag sättet och inte hur pessimistisk man är egentligen), säga att deras mat och vin är gott. Och ibland kan ju även ett indirekt språk göra saker mindre konfrontativt?


Kan den egobefriade ljuga för sin egen vinning?
För det är en intressant del av egot isåfall. Om den personen ljuger för någon annans ego? Är det kanske mer vanligt förekommande att egobefriade personer inte är falska? Eller är det ovidkommande i frågan?

Ego lär ju ha något att göra med hur mycket emfasis man lägger på att vilja ha den andra personen, till exempel om man pratar med en vacker kvinna? Medans egobefriade kanske bara tänker att dom pratar med en person? Vilket skulle kunna göra att egobefriade människor är mer frånkopplade och har lägre empati? Då ego bygger på att va den perfekta människan.

4. Dee vet man inte. Lite längre fram i tråden kanske man får veta.

Man kan ljuga för sin egen vinning om man är egpobefriad. Man kan ju ljuga för att slippa bli avrättad. Där det inte egot man tiillfresställer utan det fysiska behovet. Eller ljuga för att inte bli kickad om man har stulit. man kanske skiter i det faktum att det är skamligt att bli ertappad, men vill behålla jobbet - tryggheten.
-------
Vad menar vi med ego?
Den del av någon som upplever behov av respekt och aktning från en själv - självrespekt - och från andra.

Ego har en motsatts, ödmjukhet.

Om du utgår från att ego ar allt annat en ödmjukheet, så är det liknande arrogans. Mer ego, mer arrogans och mindre ödmjukhet.

Religioner som förespråkar ödmjukhet är typ daoism, vedanta, buddhism och kristendom.

Kristendomen utgår ifrån att man helt underkastar sig Jesus, och lägger bort sitt eget ego, därför är kristendomen väldigt opopulär. Den verkar oinklusiv och fördömande. helst vill folk hitta religioner eller filosofier som dom både hoppas är sanna och där man få behålla sina egoistiska tendenser. Man kan se att personen i sig själv är en ny religion, och man kan också se hur narcisim har ökat.

Vad det gäller falskhet så tror jag också att mer ego är lika med mer falskhet. Oärligthet är mer drivet av ego (även ett ömtåligt ego) än av ödmjukhet.

Sexighet är ju en personlig åsikt, så det beror väl på vem som ska bestämma att någon är sexig eller inte. För mig är ego osexigt och frånstötande.

Ja, ego kommer med mycket arrogans. Att tänka att man själv är störst och ska ta plats. Kan tycka att killar som har den inställningen oftast framstår som lite buffliga. Är inte det ibland ett sätt att dölja inre osäkerheter?

Dom andra religionerna som du nämnde håller jag med om. Men är inte ego också något som kan ha och göra med att vara "den perfekta människan" dvs någon som aldrig kan göra fel? Däremot kanske det finns andra aspekter av den som förespråkar det du säger?

Satanismen kanske är mer egoistisk? Går det att vara egobefriad och vara egoistisk? Eller är dom lite samma? Satanismen har ju något som liknar "den perfekta människan" och det är att dom aldrig ber om ursäkt. Stjäl man något, så gör man det bara. Aa, "jag gjorde just det". På så sätt blir det kanske också, någon som aldrig gör fel.

Det finns ju spirituallt ego, man är mer sprituell och ego befriad än andra, det är ju ett tecken på att man har ganska stort ego!

Deen perfekta människan strävar efter perfektion så tt den ska slippa accpetera Guds perfektion och att därmed vara ödmjuk mot Gud. Det är ju omöjligt att vara perfekt så det misslyckas gång på gång.

Lyssna efter folk som mer än andra säger "jag ljuger inte,,, jag ljuger inte" när det inte ens har varit på tal

"jag kan ju inte ljuga"

Där har du det
Träffade en sån en gång,,, att hon inte kunde ljuga var liksom på tapeten innan tanken ens hade slagit mig

sen visade det sig att personen vände på stort sett Allt

vidrig liten spindel

Aha eller det kanske kan va lite olika? Att man kan vara ego och egoistisk eller spirituellt och icke spirituellt egobefriad? Kanske kan variera? Till exempel om man har upplevt olika saker med substanser?

Kristendomen kanske kan tolkas på olika sätt? Å ena sidan så kan ju ego handla om att göra saker för att bli uppskattad, konformera? Den personen med störst ego lär ju va nån som bara är typ så normal man kan bli?


Aa såna som säger att dom är ärliga kanske är dom som är värst?

Vet en kille som sa att han skulle va ärlig mot mig och ställde samma fråga vid 2 tillfällen och fick 2 olika svar. Det kanske var en sån?

Personligen brukar jag mer säga att sanning är relativt.

Beror på uppsåt

"-Han tycker så, men jag tycker si"

är annat än att medvetet förvanska

Undervik lögnare!

Dom ljuger av en anledning, den som har rena kort spelar med öppna kort

over n out