2006-08-16, 23:26
#1
Substans: Copelandia Cyanescens
Dos: 0.5g torkad
Ålder: 18
Kön: Mann
Vikt: 70kg
Tid: 6-7 timmar
Beskrivning: En underbar första svamptrip över ALLA förväntningar.
Set/Setting: I min lägenhet en mulen kväll, mysfaktor 10/10 inklusive levande ljus och flummmusik.
Planering: Jag hadde väntat och väntat, och äntligen hadde mitt paket från elefanten kommit. Jag ringde hit två polare som också ville vara med och svampa, vi kan kalla dem Greger och Bert-Åke. Dem kom över och vi gjorde oss redo för att resa
.
"Well then, here we go..." Runt halv elva snåret började vi. Jag hällde ut en halv påse med Copelandia Cyanescens och mina vänner delade på en med Cubensis Amazonian (4g var). Vi tuggade på den sega svampen, den smakade inte gott, men det gick. Efter tio minuters tuggande gav vi upp och svalde. Vi lade oss i min säng alla tre och började kolla på ljusen som enligt vad jag hadde läst skulle vara underbara att se under trippen. Jag mådde lite illa och var rätt nervös.
"No turning back now." Efter ett tag så började trippen kicka in, Greger sa att han kunde se massa regnbågsfärgade ljustrålar komma ut ur ljusen, vi andra kollade ett tag till och nu kunde även vi se dem. Dem var sjukt fina och man kunde få dem att röra lite på sig om man drog handen igenom dem. Nu försvann även illamåendet och jag fylldes av glädje
. Jag gick upp för att släcka lamporna för att se ljusen bättre och precis när jag hadde gjort det och skulle lägga mig igen såg jag att hela mitt rum var förändrat. Det hadde blivit mindre, barar hälften av dess riktiga storlek och det var helt oranget, det var ett eget universum, ett universum av ren lycka och det fanns bara vackra saker i det. Jag började nu även se mönster och så djur på väggarna. När jag lade mig ner för att blunda såg jag min första CEV, en stor vägg som det svävade körsbär över. När jag öppnade ögonen så fyldes hela min kropp av total eufori, det var som ett helt liv av lycka och glädje samlades i min kropp och det kändes som en orgasm fast som om den skulle vara för evigt. Mina färdkambrater gick över till bäddsoffan där dem satte sig och började kolla sig i spegeln, Dem sa att min spegel var mystisk eftersom allt gick i slow motion i den men jag brydde mig inte så mycket. Nu hadde nämligen hela rummet fyllts av körsbär och glada ansikten som rörde sig i takt med musiken. Allt var perfekt, rummet kändes som mitt lilla krypin och mönstrena på väggarna och musiken passade så perfekt in, allt satt ihop. Jag låg och myste ett tag sen bestämde vi oss för att gå på promenad.
Ut i stora vida världen. När vi hadde tagit på oss skorna och kommit ut började klockan nå tolvslaget. Att gå ut genom ytterdörren var som att gå genom en portal till ett annat universum, i det här universumet ändrade allt storlek. Vi tittade mot himlen och upptäckte att den var väldigt nära, den var också rosa, jag kom på att den bara kunde vara så nära eftersom vi hadde blivit jättar, lätt 20 meter höga. Efter vi gått på gatan kollade jag bakåt och såg att gatan hadde blivit längre för vi hadde bara gått typ 20 meter men det var flera hundra meter tillbaka till min port. När vi svängde runt ett hörn såg vi en mann vid en bil, jag såg då att vi inte var jättar längre, vi hadde blivit mini-människor, personen vid bilen och husen bakom honnom var GIGANTISKA. Vi blev rädda att han skulle börja fråga jobbiga frågor om vad vi höll på med och började springa mot min gårdsplan, när vi kom dit och märkte jag hur fint allt var och jag ville ta på det. Sen gick vi förbi en lyktstolpe, jag stannade och upptäckte att det var den vackraste lyckstolpe som finns, jag gick och kramade den och dem andra såg det också nu. Om någon av mina grannar hadde kollat ut genom fönstret vid den här tidpunkten hadde dem sett tre ungdommar som stog och kramade en lyktstolpe, när vi kom på det gick vi vidare... Efter att vi hadde gått runt och fascinerat oss över massa konstiga vackra saker på min gård började vi gå hemmåt igen.
Att spy ord och andra saker... När vi kom tillbaka märkte jag att jag hadde glömt nycklarna hemma och vi kom inte in genom porten eftersom det inte finns nån portkod till mitt hus. Så vi fick klättra in genom fönstret (ibland är det bra att bo på bottenvåningen). När jag klev över fönsterbrädan var det återigen som att byta universum. Vi var återigen i den orangea värld som jag kallade mitt rum. Vi tog upp påsen med ostbågar jag hadde införsaffat tidigare under dagen och började äta. Då kom jag på att min mun känndes konstig, den var nämligen oändligt stor så ostbågarna bara försvann. Jag kom på att det var inte nog med att det fanns ett universum i mitt rum, det fanns även ett i min mun, mina tänder var galaxer och min tunga var gud som svepte runt och försökte hitta dem försvunna ostbågarna som hadde gömt sig mellan "galaxerna". Jag försökte förklara detta för mina färdkamrater men det blev mest "Asså jag tror att det finns eeeeeettt universos habbala habbalablubb" vi började garva lite sen kom vi på hur konstigt det hadde blivit att prata, det var som att man tänkte vad man skulle säga sen öppnade man munnen och det var som man faktiskt spydde upp orden. Vi garvade lite till sen märkte jag att jag återigen mådde illa, men nu var det riktigt hemskt, jag gick in på toaletten och spydde upp den svarta klump som en gång för länge sen var svamparna
. Nu mådde jag genast mycket bättre men nu ville jag att trippen skulle börja tona ner så vi kom på att vi skulle gå och sätta oss och kolla på film. Efter mycket omsorgsfullt väljande satte vi på terminator 3.
Landning. Klockan var nästan tre nu och vi gick in i mitt rum för att göra oss redo för sängen. Efter ett tag lyckades vi stänga av datorn och lägga oss. Men det var svårt att sova så vi låg ett tag och samtalade om våra upplevelser efter ett tag somnade Bert-Åke och jag gick upp för att hämta en macka och ett mjölkpaket, jag åt ett tag. Jag var lite rädd att jag skulle spy igen om jag åt men det var lungt, mackan var himmelskt god. Jag försökte återigen sova men jag sommnade inte förens runt halv sex.
Epilog. När vi vaknade nästa dag var vi helt nyktra, ingen baksmälla eller liknande över huvud taget.
Utvärdering: Trippen hadde sina dåliga sidor men på det stora hela var den underbar. Svamp ska absolut testas igen, men jag ska nog vänta lite så min stackars hjärna för vila lite...
Jag lämnade för övrigt ute mycke av det som hände, om jag skulle skriva ner allt skulle FBs server överhettas av all text och brinna upp och man vill ju inte anklagas för mordbrand eller hur?
Drogbetyg 5/5
Trippbetyg 6/5
Dos: 0.5g torkad
Ålder: 18
Kön: Mann
Vikt: 70kg
Tid: 6-7 timmar
Beskrivning: En underbar första svamptrip över ALLA förväntningar.
Set/Setting: I min lägenhet en mulen kväll, mysfaktor 10/10 inklusive levande ljus och flummmusik.
Planering: Jag hadde väntat och väntat, och äntligen hadde mitt paket från elefanten kommit. Jag ringde hit två polare som också ville vara med och svampa, vi kan kalla dem Greger och Bert-Åke. Dem kom över och vi gjorde oss redo för att resa
."Well then, here we go..." Runt halv elva snåret började vi. Jag hällde ut en halv påse med Copelandia Cyanescens och mina vänner delade på en med Cubensis Amazonian (4g var). Vi tuggade på den sega svampen, den smakade inte gott, men det gick. Efter tio minuters tuggande gav vi upp och svalde. Vi lade oss i min säng alla tre och började kolla på ljusen som enligt vad jag hadde läst skulle vara underbara att se under trippen. Jag mådde lite illa och var rätt nervös.
"No turning back now." Efter ett tag så började trippen kicka in, Greger sa att han kunde se massa regnbågsfärgade ljustrålar komma ut ur ljusen, vi andra kollade ett tag till och nu kunde även vi se dem. Dem var sjukt fina och man kunde få dem att röra lite på sig om man drog handen igenom dem. Nu försvann även illamåendet och jag fylldes av glädje
. Jag gick upp för att släcka lamporna för att se ljusen bättre och precis när jag hadde gjort det och skulle lägga mig igen såg jag att hela mitt rum var förändrat. Det hadde blivit mindre, barar hälften av dess riktiga storlek och det var helt oranget, det var ett eget universum, ett universum av ren lycka och det fanns bara vackra saker i det. Jag började nu även se mönster och så djur på väggarna. När jag lade mig ner för att blunda såg jag min första CEV, en stor vägg som det svävade körsbär över. När jag öppnade ögonen så fyldes hela min kropp av total eufori, det var som ett helt liv av lycka och glädje samlades i min kropp och det kändes som en orgasm fast som om den skulle vara för evigt. Mina färdkambrater gick över till bäddsoffan där dem satte sig och började kolla sig i spegeln, Dem sa att min spegel var mystisk eftersom allt gick i slow motion i den men jag brydde mig inte så mycket. Nu hadde nämligen hela rummet fyllts av körsbär och glada ansikten som rörde sig i takt med musiken. Allt var perfekt, rummet kändes som mitt lilla krypin och mönstrena på väggarna och musiken passade så perfekt in, allt satt ihop. Jag låg och myste ett tag sen bestämde vi oss för att gå på promenad.Ut i stora vida världen. När vi hadde tagit på oss skorna och kommit ut började klockan nå tolvslaget. Att gå ut genom ytterdörren var som att gå genom en portal till ett annat universum, i det här universumet ändrade allt storlek. Vi tittade mot himlen och upptäckte att den var väldigt nära, den var också rosa, jag kom på att den bara kunde vara så nära eftersom vi hadde blivit jättar, lätt 20 meter höga. Efter vi gått på gatan kollade jag bakåt och såg att gatan hadde blivit längre för vi hadde bara gått typ 20 meter men det var flera hundra meter tillbaka till min port. När vi svängde runt ett hörn såg vi en mann vid en bil, jag såg då att vi inte var jättar längre, vi hadde blivit mini-människor, personen vid bilen och husen bakom honnom var GIGANTISKA. Vi blev rädda att han skulle börja fråga jobbiga frågor om vad vi höll på med och började springa mot min gårdsplan, när vi kom dit och märkte jag hur fint allt var och jag ville ta på det. Sen gick vi förbi en lyktstolpe, jag stannade och upptäckte att det var den vackraste lyckstolpe som finns, jag gick och kramade den och dem andra såg det också nu. Om någon av mina grannar hadde kollat ut genom fönstret vid den här tidpunkten hadde dem sett tre ungdommar som stog och kramade en lyktstolpe, när vi kom på det gick vi vidare... Efter att vi hadde gått runt och fascinerat oss över massa konstiga vackra saker på min gård började vi gå hemmåt igen.
Att spy ord och andra saker... När vi kom tillbaka märkte jag att jag hadde glömt nycklarna hemma och vi kom inte in genom porten eftersom det inte finns nån portkod till mitt hus. Så vi fick klättra in genom fönstret (ibland är det bra att bo på bottenvåningen). När jag klev över fönsterbrädan var det återigen som att byta universum. Vi var återigen i den orangea värld som jag kallade mitt rum. Vi tog upp påsen med ostbågar jag hadde införsaffat tidigare under dagen och började äta. Då kom jag på att min mun känndes konstig, den var nämligen oändligt stor så ostbågarna bara försvann. Jag kom på att det var inte nog med att det fanns ett universum i mitt rum, det fanns även ett i min mun, mina tänder var galaxer och min tunga var gud som svepte runt och försökte hitta dem försvunna ostbågarna som hadde gömt sig mellan "galaxerna". Jag försökte förklara detta för mina färdkamrater men det blev mest "Asså jag tror att det finns eeeeeettt universos habbala habbalablubb" vi började garva lite sen kom vi på hur konstigt det hadde blivit att prata, det var som att man tänkte vad man skulle säga sen öppnade man munnen och det var som man faktiskt spydde upp orden. Vi garvade lite till sen märkte jag att jag återigen mådde illa, men nu var det riktigt hemskt, jag gick in på toaletten och spydde upp den svarta klump som en gång för länge sen var svamparna
. Nu mådde jag genast mycket bättre men nu ville jag att trippen skulle börja tona ner så vi kom på att vi skulle gå och sätta oss och kolla på film. Efter mycket omsorgsfullt väljande satte vi på terminator 3.Landning. Klockan var nästan tre nu och vi gick in i mitt rum för att göra oss redo för sängen. Efter ett tag lyckades vi stänga av datorn och lägga oss. Men det var svårt att sova så vi låg ett tag och samtalade om våra upplevelser efter ett tag somnade Bert-Åke och jag gick upp för att hämta en macka och ett mjölkpaket, jag åt ett tag. Jag var lite rädd att jag skulle spy igen om jag åt men det var lungt, mackan var himmelskt god. Jag försökte återigen sova men jag sommnade inte förens runt halv sex.
Epilog. När vi vaknade nästa dag var vi helt nyktra, ingen baksmälla eller liknande över huvud taget.
Utvärdering: Trippen hadde sina dåliga sidor men på det stora hela var den underbar. Svamp ska absolut testas igen, men jag ska nog vänta lite så min stackars hjärna för vila lite...
Jag lämnade för övrigt ute mycke av det som hände, om jag skulle skriva ner allt skulle FBs server överhettas av all text och brinna upp och man vill ju inte anklagas för mordbrand eller hur?
Drogbetyg 5/5
Trippbetyg 6/5
