Kan världen vara både ful och vacker?

Världen har hunnit i fatt. I min ungdom läste jag olika äventyrsromaner och även realistiska ungdomsromaner. Det var en väldigt vänstervriden samtid.

Jag minns en ungdomsroman som handlade om kriminaliteten och det meningslösa våldet Brooklyn eller om det var i Harlem, en amerikansk förort. Ungdomar i yngre tonåren som gjorde brottskarriär och drogs in i dåligheter. Romanen gav en fadd eftersmak. Inte anade jag att denna verklighet skulle komma hit.

Men Theodor Kalifatides gav tröst. Han beskrev världen som både ful och vacker på samma gång. Det finns alltså hopp i den mörkaste stund. Skönhet i det fulaste. Dags att damma av Theodor!