Universum kan sprudla av liv?

Vi kan inte helt utesluta att liv förekommer på Venus.

Resultat från sonder har påvisat att fosfin finns Venus molnlager på 50--60 km höjd. Detta kan vara en habitabel zon för mikro-organismer som flyger omkring i molnen.

Fosfin som finns på Jorden produceras av mikro-organismer men det är möjligt att det på Venus är en geologisk eller kemisk process som vi inte förstår.

På Mars har vi motsvarande dilemma då man kunnat uppmäta regelbundna utdunstningar av metan och det tyder på biologisk aktivitet som en trovärdig förklaring.

Venus har hamnat för mycket i skymundan. Jag skulle vilja att ett bemannat Starship färdas dit utan att landa men läggs i omloppsbana. Vetenskapsmän sänder ned sonder för att utforska molnen på hög höjd.

xxxx) "På Starship svär vi trohetsed till oligarken och accepterar hans NORMER-----i gengäld ser han till att de kvinnliga passagerarna av utrymmeskäl inte har för extensiva FORMER"..... ....

Sant

Jag kan ha svårt att föreställa mig en planet som omkretsar en röd dvärgstjärna i bunden rotation, där ena sidan grillas i svår hetta, som 400 °C under det att den andra sidan ligger i svår kyla, som i - 250° C.

Visst vaggar planeten litet och gränserna upplever hetta och kyla.

Vissa människor tror att det kan finnas liv, förklara det för mig.

Jag anser att det vore en omöjlighet.

Om man t.ex förändrar temperaturen i ett akvarium upp och ned, så kommer fiskarna att dö.

Om livsmöjligheterna SAKTA förändras kan biologiskt liv anpassa sig till nya förhållanden. Till en viss gräns naturligtvis. Därför kan vi inte utesluta att mikroliv gått under ytan eller flugit upp till atmosfären.

Den atmosfären torde blåsas bort av våldsamma utbrott från stjärnan tids nog, eftersom röda dvärgstjärnor är kända för sina våldsamma utbrott nu och då.

Instabila.

Ej som en kvinna jag vill ha.

Möt planeten som kallas GJ 887 d som upptäckts nyligen. En superjord, större än jorden men mindre än neptunus 6 gånger så stor massa som jorden 10.7 ljusår bort från oss på jorden. Det är praktiskt taget i kosmiska termer dörren bredvid. Den har en omloppsbana på 50 dagar och 8 timmar i jordtid runt den röda dvärgstjärnan GJ 887 och befinner sig komfortabelt inom zonen där flytande vatten teoretiskt kan existera på planetens yta. Det är den näst närbelägna planeten till jorden efter Proxima Centauri som ligger 4.24 ljusår bort och vad som gör den speciellt intressant är att planeten troligen INTE är låst i rotationen till den röda dvärgen den har sin omloppsbana runt samt att den röda dvärgen är en väldigt lugn sådan stjärna för att vara en röd dvärgstjärna.

Med det här svaret på dina kritiska tankar har du nu lite att tänka på.

Det är väl snarare så att man tänker sig planeten på sådant avstånd att det inte blir någon svår hetta

Förr i tiden kan Venus ha haft en måne som kraschade in i planeten efter en kollision med ett annat objekt som kanske fick planeten att rotera bakvänt och även skapa dessa för oss människor ogästvänliga förhållanden som råder på planeten. Men innan allt det här hände med Venus så var det sannolikt jordlika förhållanden på planeten.

Ja det kan ha inträffat en katastrof och följderna blev så omfattande att det eventuella livet inte kunde anpassa sig tillräckligt snabbt.
Vi skulle satsa mycket mer på forskning om Venus och Mars och egentligen minska månprojekten, anser jag.

xxxx) "NASA kom till vägs ände och satte STOPP-----men nu har rymdoligarkerna gett oss förnyat HOPP".... .....

Att satsa på Mars är i praktiken vad du gör när du satsar på månen. Månen blir ett mellansteg där teknik, logistik och operativa förmågor kan utvecklas och valideras innan mer komplexa uppdrag genomförs, t.ex. vid en satsning på Mars.

Det finns naturligtvis både geologiska och strategiska motiv. Inte minst tillgången på vatten vid sydpoolen som kan omvandlas till raketbränsle är viktig. Den aktör som etablerar närvaro där kan kontrollera förutsättningarna för en bränsleproduktion i rymden. Den blir i sin tur en avgörande komponent för att möjliggöra och skala upp framtida bemannade uppdrag till Mars.

Du kan kanske räkna ut vad Elon Musk har för plan. Jag gissar att han blir först att etablera permanent närvaro på månen—helt utan hjälp av NASA som sedan får köpa till rabatterat pris.

I princip har du rätt men jag är inte övertygad när det gäller hur mycket SpaceX vill satsa. Beträffande NASA har man svikit grovt när man låtit gökungar växa sig så stora att det inte blev några pengar över. Som exempel Rymdfärjan och nu senast ISS.
Nu tvingas man också skrota planerna på Lunar Gateway och även om man kan använda beställda delar till en ny rymdstation eller placera moduler på Månen är det ett gigantiskt slöseri med pengar.
Jag är också besviken på ESA sedan länge, de franska teknikerna låg långt framme med rymdfärjan Hermes. Ett knivhugg i ryggen och tydligen ville inte ESA bli en konkurrent när det gäller bemannad rymdfart. Till och med Indien bygger i vart fall en rymdkapsel som snart skall debutera.
Men allt är inte mörkt. Kanske kommer intresset för bemannad rymdfart att öka och Elon Musk har piskat på ganska bra.

xxxx) "Den nye NASA-chefen måste nu lära sig att hantera TRUMPEN-----annars kommer hela månprogrammet att gå på PUMPEN".... .....

Både jag och nej.

Jag tänker mig ur tredje persons synvinkel. Att argumentera inför mig själv så objektivt vetenskapligt jag bara kan, för att komma närmast sanningen, oavsett om jag gillar den sanningen eller inte. Vad är det som vi i själva verket vet eller kan utesluta? Samt vad är det som vi kan gissa oss till?

Främst försöker jag stänga ute fascinationen. Alla underverk som fyller universum. Alla obesvarade gåtor. Svarta hål, gravitation, mörk materia/energi, supernovor, gammablixtar, elektromagnetisk strålning, kluster och kvasarer etc etc etc. Listan är lång. Universum förefaller således att vara extremt kaotiskt i sin helhet. Ett enda stort mysterium. Men vad händer om vi inte definierar universum som ett mysterium? Allting i universum är ju nödvändigtvis inte en enda stor slumpmässighet, även om det så förefaller att vara åt den mänskliga hjärnan vid första anblick - En optisk illusion. Kanske är det så att hela världsrymden och alla dess fenomen, egentligen är ganska självklart, totalt gentemot vår generella uppfattning?

"The big picture". Sila bort alla detaljer igenom ett grovfilter. Då följer ju hela universum snarare en likformighet. Alla underverk, gåtor och mysterier? De är trots allt, ändlösa upprepningar i oändlighet, oberoende utav om vi förstår dem eller ej. Jag tycker det är en extremt intressant tankebana att förhålla sig till i sammanhanget. Den likformigheten, istället för slumpmässigheten och det totala kaoset. Snarlikt vår planeten jorden vid närmare eftertanke - Abstrakt kaotiskt, men ytterst logiskt i sin helhet. Jag menar, vi har ju en förklaring åt nästan exakt allting här nere. Inte sant?

Så varför? Hur vet vi att den totala existensen också är likformig? -> James Webb-teleskopet. Första operativa deep-field fotot "SMACS 0723" som släpptes utav NASA. Fotot skildrar tusentals galaxer. Där omfånget utav kameralinsen är ungefär i jämförelse som att du skulle hålla upp ett sandkorns diameter mot skyn och sedan knäppa kort med det omfånget. Vilket visserligen är ganska sinnessjukt att ens försöka få grepp om.

Man skulle kunna argumentera för att de här endast är tillfälligheter. Fast sannolikheten är ju desto större att det bara fortsätter på den vägen. Upprepning och likformighet utav fenomen. En vedertagen oändlighet med galaxer. Uppskattningsvis påstår forskarna att vi kan ponera flera BILJONER galaxer i vårt observerbara universum (majoriteten utav dessa som vi förutsatt kan "se", roterar lustigt nog medsols). Där fortsättningsvis varje enskild galax kan innehålla ex hundratals miljarder stjärnor. +/-.

Följaktligen. Hur många exoplaneter tror ni då att det existerar ute i rymden? Med likartade förutsättningar som oss? Haha ja. Vem vet. Gör ekvationen. Med den tanken? Då vore det kanske även jävligt korkat att anta hur just vi vore ensamma om organiskt liv i universum?

Man måste ta hänsyn till tiden i åtanke. Där universums tidslinje är absolut abnorm. Människans evolution framstår som att vara totalt mot alla odds, ur just vårat perspektiv. Dock i universums tidslinje, är vi ej värd daggmask. Inte en knappnål som faller i golvet, inte ett litet kvalster eller en liten atompartikel. Fullständigt intetsägande.

-----

Med detta sagt. Det är endast sannolikhetsberäkningar i realiteten - Det är ej konkret fakta. Utan jag visualiserar som en sorts vågskål. Där sannolikheten fortfarande råder att vår lilla planen må vara en komplett "olyckshändelse" inom kontext.

Vi har de facto inga som helst verkliga bevis för någonting annat. Exempelvis kan vi vända på argumentet mot sig själv.; hur många utav alla exoplaneter skjuter bom? Sannolikt jävligt många. Då skiftar plötsligt vågskålen tvärtemot.

Vi besitter ännu varken teknologin, kunskapen eller resurserna osv osv. Att forska vidare. Lika rimligtvis kommer vi aldrig att förfoga över allt detta inom vår närmaste framtid. Därför kommer vi heller aldrig kunna att få kontakt med andra eventuella livsformer ute i universum, under respektive premisserna. Tyvärr finns det inte en chans i helvetet där.

Vi skulle kunna leka med idén. Ex de där löjliga radiovågorna som de skickat ut? Det är ett spel för gallerierna. Vi skulle då hypotetiskt sett kunna bygga en dysonsfär, ta all energi som "solen" genererar och trycka in all den kapaciteten i en sorts "sändare". Ändå skulle vi effektivt aldrig nå ut med den signalen ens i vår egen galax. Dessutom har vi då en väldigt riktad frekvens som bara kommer peka rakt ut mitt i ingenstans, i ett universum där allting konstant rör på sig.

Det fungerar liksom inte. Vi är alldeles för underutvecklade. Omständigheterna kräver istället vice versa att "andra" tar kontakt med oss. Vilket samtidigt betyder att "andra" vore äckligt långt före oss i utvecklingen. Sedan kan man givetvis fråga sig varför de i så fall över huvud taget kan ha ett intresse utav oss?

Mycket frågor. Få svar.