Universum kan sprudla av liv?

NULL != 0. Universum bryr sig fortfarande noll om dina datatyper och ordlekar.

Möjligt = statistiskt rimligt, men slutsatsen är densamma: liv därute kan finnas.

Jag skriver inte detta för att säga att ena sidan har rätt och den andra fel utan för att försöka skapa en gemensam förståelse kring vår diskussion. Anledningen till att vissa av oss vill ta till sannolikhetsberäkningar är just för att de saknade bevisen och bristfälliga möjligheterna att ta fram dessa.
Vi har en del data som kan ge oss vissa indikationer men de förändrar i nuläget nästan ingenting då vissa (De mest kritiska?) parametrarna kring hur liv uppstår och utvecklas mot intelligent liv är högst osäkra att sätta en siffra på.

Det både kan vara en relativt stor sannolikhet att liv uppstår på en beboelig planet hela vägen ned till mikroskopisk sannolikhet.

Notera att meningen ovan öppnar upp för att båda alternativen är möjliga och sanningen troligtvis ligger någonstans mittemellan.

Argumentet att Universum är sjukt stort och innehåller 1biljon Exxo-planeter hjälper såklart till att det på någon av dessa finns sjukt bra förutsättningar för liv men så länge vi inte har någon hum hur lätt liv faktiskt uppstår så kan denna siffran totalt domineras, därav faller detta argumentet.

Det här med att tolka statistik är lurigt. Låt säga att du tar en tablett som har en biverkning att den ökar dödligheten med 1000% att dö i njursvikt. Detta låter hemskt men om normalfallet är att en av 10 miljoner dör av detta innebär den 1000% ökningen bara att du nu löper en risk på 1 på en miljon att dö av detta, vilket är försumbart gentemot andra mer troliga sätt att dö.

dvs 10^68 >> Antal beboeliga planeter i observerbara Universum.

https://www.facebook.com/photo/?fbid=1208941624585637&set=a.456667326479741

Slutsatsen är densamma: liv därute kan finnas.
Resten är sagor.

Du är medvetet dimmig, va? Det är självklart att liv kan finnas. Det är ditt påstående "statistiskt rimligt" vilket du inte förstår är problemet.

Era åsikter om statistiskt rimligt intresserar inte mig, då ni hittills haft fel slutsatser om allt.

Det där ju helt fel.

Exempel:
Ett kristallglas ramlar ner från ett bord och krossas mot stengolvet, vilket ger upphov till en del oljud plus en massa glasskärvor som flyger omkring. Till slut stannar alla dessa skärvor pga friktion mot golvet och luften. All energi som frigjordes i fallet och i krossningen, har då övergått till oordnad värmeenergi i golvets och i luftens molekyler.

På molekylär nivå är precis vartenda ett av dessa steg reversibla, dvs kan gå i motsatt tidsriktning. Och ALLTSÅ är det MÖJLIGT att varenda glasskärva ska få precis rätt kick från golvets och luftens molekylers värmerörelser, för att de ska flyga mot varandra, binda ihop perfekt till ett kristallglas, och flyga upp på bordet!

Statistiskt rimligt??? Självklart väldigt långt ifrån det. Detta är en fysikaliskt möjlig händelse, men EXTREMT osannolik. Varför? Därför att det finns väldigt många fler sätt som glasskärvorna kan spridas ut på, jmf m det enda sätt som krävs för att den motsatta processen. Med ett finare ord är glasets entropi mycket högre efter krossandet än innan. Entropilagen -- att entropi bara kan öka i isolerade system -- är just ett statistiskt konstaterande. Entropin KAN faktiskt minska, men det är bara väldigt osannolikt.

---
Så nej, du får nog vässa ditt argument. Eller strunta i det, men då har du ju inte i den här tråden att göra.

Tack för att du kliver in.

Jag söker så gärna en diskussion om hur extraterrestriellt liv skulle kunna vara, hur det skulle kunna utvecklas och främst, hur vi ska hitta det.

Vi har ju bränt oss två gånger redan, maskar på Mars och fosfener på Venus. Vi lär oss, och det vore bra om vi gjorde vårt bästa innan vi sabot.. smittar .. Europa med våra bakterier innan vi vet hur att verkligen utforska den månen.

Du blandar ihop två olika saker här.
Att ett glas spontant hoppar ihop igen är ett exempel på en extremt osannolik mikrofysikalisk process som bryter mot vår vardagliga erfarenhet av entropi. Det är inte samma sak som att liv inte kan uppstå.

Livets uppkomst handlar om kemiska reaktioner i öppna system under lång tid, med konstant energiinsats (t ex. från solen, vulkaner, havsventiler). Det är inte bara slumpmässiga skärvor som ska pusslas ihop på en millisekund, utan självorganiserande molekyler som kan stabilisera sig, reproducera sig och selekteras naturligt. Evolutionen är just den statistiska “förstärkaren” som gör att det osannolika blir oundvikligt över miljarder år.

Entropilagen säger att entropin ökar i isolerade system. Jorden och andra potentiella livsplatser är inte alls isolerade , de badar i energi. Därför är jämförelsen med ditt kristallglas helt felaktigt.

Så slutsats: Att glas inte hoppar ihop igen motbevisar inte att universum kan inhysa liv, på fler ställen än jorden. Det visar bara att du har dragit en slarvig analogi.

Så nej, du får nog vässa ditt argument. Eller kanske strunta i detta, men i så fall har du ju inte i den här tråden att göra.

Exakt! Det är inte applicerbart. Glasets återställning är enstaka slump i ett slutet system. Livets uppkomst är självorganisation under energi - tillförsel och över miljarder år.

Nu känner jag mig kränkt!

Tror du att jag kom med ett nyjordskreationistiskt argument mot evolutionsteorin?? Dvs om det extremt osannolika i att t ex ett fullständigt mänskligt DNA skulle bli till genom en slumpmässig krock mellan miljardtals nukleotider? Så gick det naturligtvis inte till, och NEJ, jag tillhör absolut inte det lägret. Evolutionsteorins survival of the fittest genom naturligt urval är en oerhört kraftfull mekanism, som inte bara fungerar för att förändra redan existerande liv, utan även används för att lösa teknologiska problem med s k genetiska algoritmer. OCH som även har föreslagits som en fysikalisk mekanism för att välja ut just de fundamentala naturlagar som vi har för elementarpartiklar (olika idéer av Holger Bech Nielsen resp av Lee Smolin).

Nej, mitt exempel är enbart till för att demonstrera att ditt påstående "Möjligt = statistiskt rimligt" är felaktigt. För det är det ju.

Om vårt universum (eller multiversum) är oändligt stort, måste allt som är fysikaliskt möjligt hända iaf någonstans, även om sannolikheten för det är försvinnande liten. Men med tillräckligt liten sannolikhet kan det vara så ovanligt att det bara händer en gång i en hel galax, eller t o m bara en gång i hela det observerbara universum. Hur sannolik är uppkomsten till liv? Sanningen är ju att vi inte vet så länge vi bara har jorden som exempel. Om det senaste marsfyndet faktiskt visar på att det har funnits liv där, så ändrar det bevisläget, speciellt om det kunde visas att detta liv har uppstått oberoende av jordens. Undrar dock om detta öht kan göras. Det är ju inte så att de har hittat ens bara en liten del av ett DNA, så vad ska man jämföra med?