Är det okej att dra "vita lögner" om sin ekonomi?

Genom att inte ljuga så har man verkligheten på sin sida.

Jag tror att verkligheten kan vara en ganska bra allierad att ha på sin sida, eller vad tycker du?

Man ska inte ljuga för sina barn, när min dotter var liten och det tjatade i butikerna om "pappa jag vill ha den här dockan/tidningen/godiset etc" så sa jag alltid: Det går tyvärr inte hjärtat....pappa är fattigast i Sverige.

En dag berättade en dagisfröken, smått skamset, att min dotter malligt stod och skröt om att " Min pappa är fattigast i Sverige "🙄

Jag tittar inte på anime. Däremot tänder jag sexuellt på delar av Hentaikulturen. Bilden i min avatar representerar inget speciellt, jag valde den eftersom jag tycker om färgerna.


Nej. Man väljer själv vilka koppel man knyter runt halsen och skam och skuld och samvete är aldrig positivt. Inget bra kommer ur mental självspäkning.


Det beror på vad man själv får ur det hela. Att någon annan inte kan tjäna på en är oväsentligt. Däremot kan ett liberalt förhållningssätt till ”sanningen” gynna dig under livets gång, både i karriären och i dina relationer. Du säger naturligtvis inte till din chef att ditt heldagsprojekt löste sig på två timmar. Du berättar heller inte för din fru att fotbollsresan till Tyskland även innebar att du knullade på en 18-årig rumänska på något av landets alla lagliga horhus. Sånt behåller man för sig själv.

Det är det jag menar. Lögner och skarvningar är ett sätt att få vardagen och livet att glida lite mjukare.

Jag kan bara dela med mig av vad jag upplevt - själv är jag pank som en kyrkråtta, men jag växte upp i en familj som hade det bra. Så man kan väl säga att jag upplevt alla typer av miljöer och livsstilar.

Generellt så tycker svenskar inte om folk som är utanför boxen. Man ska ha ett heltidsjobb - ett respekterat heltidsjobb. Och man ska jobba tills man spyr. Och om man råkar bli rik så ska man vara tyst om det, annars är du oförskämd! Tysta ner det, lägg locket på, och dö med din hemlighet. Jantelagen 101.

Jag ogillar egentligen personer som är rika som låtsas vara fattiga och går till extrema längder för att dölja sina egendomar - men jag kan ändå förstå och sympatisera med valet de gör, att ha på sig en ansiktsmask. För vi lever i ett land med enorm avundsjuka och arvet från sosse-folkhemmet har sitt avtryck, vilket formar sättet som folk tänker och tycker. Det sagt, jag tror inte jag skulle orka hålla denna fasad uppe, i ett teoretiskt scenario där jag snubblar över pengar. Jag får ta det när den dagen kommer... möjligt att när man är stenrik så förändrar man sina tankar direkt och blir mer försiktig av sig, kan inte relatera eftersom jag aldrig riktigt uppnått detta.

Jag har aldrig dolt för dottern hur vi ligger till ekonomiskt.

Däremot har jag sagt att hon inte får berätta det för kompisar eller andra i skolan. Jag har förklarat att sådant sprider sig och att det kan skapa en hotbild.

Jag har aldrig dolt för dottern hur vi ligger till ekonomiskt.

Däremot har jag sagt att hon inte får berätta det för kompisar eller andra i skolan. Jag har förklarat att sådant sprider sig och att det kan skapa en hotbild.

Varför ljuga. Barn upptäcker ganska snart hur deras kompisar har det. Och som vuxen finns det väl ingen anledning att bli frustrerad över kollegors eller vänners ekonomi, fokusera på den egna.

Vet du om hon höll sitt ord?

Läser ibland ett forum som heter rikatillsammans (som är typ som det här subforumet men mer städat/politiskt korrekt om man vill stämpla det så) och det diskuterades vad man ska göra som förälder när barnen frågade om familjens ekonomi. Jag är själv inte förälder men det är tydligen väldigt vanligt att barnen efter ett par år börjar fråga mycket "är vi rika/är vi fattiga" etc för att jämföra med de andra i skolan.

Det verkar oerhört stressigt det där. De flesta vill passa in perfekt, vilket innebär att man inte är för fattig (skambelagt) och inte heller för rik (också skambelagt) - så konsensus i den tråden var typ att man måste ljuga för annars börjar de skvallra i skolan etc etc. Fick mig att börja tänka på ekonomi i sin helhet och hur pass mycket folk ljuger om sin privatekonomi på det stora hela, inte bara barnfamiljer.

När är det okej att dra lögner om sin ekonomi, och kan man verkligen ljuga sig igenom en hel livsstid och rättfärdiga det som en "vit lögn"? Handlar ju mer om att skydda sin ängsliga mellanmjölks-image för att behålla sin sociala ställning kan jag tycka, vettefan om det är en så pass ädel sak egentligen...

För mig personligen så blir jag mycket mer irriterad över när rika människor låtsas vara fattiga än tvärtom. Om en lågavlönad person tryhardar med märkeskläder, prylar på avbetalning, etc... rör mig inte så mycket. Men när folk man vet är stenrika håller på och klagar och man ska tycka synd om deras låtsasproblem för att mata deras image om "jag är rik men identifierar mig som fattig-persona"... det gör mig tokig!

Ja, det tror jag hon gjorde.

Jag berättade om en arbetskompis till mig som råkade väldigt illa ut.
Han sov över hos sin flickväns mamma när de blev utsatta för ett rån i hemmet. Det var känt att hon var framgångsrik småföretagare och rånarna (som de ärthjärnor de är) hade fått för sig att hon förvarade hundratusentals kronor i kontanter i hemmet. Ungefär som att företagare kör med någon sorts Joakim von Anka-valv i hemmet.
De band dem och misshandlade honom så svårt att han fick bestående men när de försökte tvinga dem att berätta var pengarna var gömda.

Nu har förstås även jag kapitalet i företag samt i ISK men det bästa är om så få som möjligt känner till det. Sprids sådant från mun till mun är det annars en tidsfråga tills någon får för sig att det finns kontanter eller mycket av värde i hemmet.