Substans: Psilocybe Cubensis Mexicana
Dos: 1,52 gram knastertorrt
Ålder: 42
Kön: Man
Vikt: 93
Tidigare erfarenhet: Cannabis, alkohol, tobak.
Tid: 18:15-22:30
Bakgrund: Det känns viktigt att förklara att jag inte har några särskilda erfarenheter av droger sedan tidigare. Hade som väldigt många andra svenskar blivit itutad att "Knark är bajs" och trott på det. Jag drack en hel del alkohol förr men har nästan lagt ner helt på grund av att det är destruktivt. Dricker i princip endast vid sammankomster när andra gör det. Även där ser jag ofta till att ta bilen så jag inte behöver. Har testat Cannabis sent om sider efter att jag insett att jag blivit lurad. Är dock inte heller något som jag intar särskilt ofta. Skulle inte kunna tänka mig att ta det mitt på dagen i alla fall. Blev nyfiken på svamp för ett par år sedan efter att ha läst, hört och sett om dess möjligheter till att öppna sinnet. Önskade mig egentligen hitta toppslättsskivling men det blev inte så. Läste runt på flashback om growkits men hade inte lust att beställa från utomlands. Såg sedan en sporspruta på Smoketower och försökte klicka hem Golden Teacher egentligen, men fick då till mig att den var slut. Bytte då snabbt till Mexicana för jag var rätt att de skulle ta slut också och när den väl dök upp läste jag på om hur man gör och valde PFTek. Sedan läste jag massor, bland annat här på Flashback(Tack alla som har skrivit och bidragit) och förberedde mig för första gången. Bestämde mig för en dos på 1,5 gram som väl får anses vara medellåg, men mätte upp 1,52. Nu hände det här för någon månad sedan, och jag borde nog skrivit ner detta tidigare, inser jag nu.
Beskrivning: Jag hade gjort i ordning en spellista dagarna innan när jag väl bestämt mig för dagen. Jag spenderade dagen med att städa i ganska lugn takt och ta en liten promenad samt besöka affären. Kände mig lugn och nöjd. Vid cirka klockan 17 så väger jag upp och river svampen och lägger i en kopp och fyller på med vatten från vattenkokaren. Jag lägger mig i sängen och väntar kanske cirka en kvart innan vattnet svalnat en bit och jag börjar dricka det. Var nyfiken på smaken och det smakar svamp och skog. Egentligen inte så illa, men inget jag skulle inta för smakens skull. Spellistan är redan igång och jag går in och läser på Flashback lite, medan jag väntar. Börjar bli hungrig då jag fastat så jag ber min sittare, frugan, att göra några mackor. Jag minns att klockan hinner slå 18 och jag funderar på om jag känner något ännu. Det skulle ju gå lite snabbare när man gör te. Jag tittar upp i taket och tycker mig se lite mörka färgmönster, men undrar om jag inte gör det i normala fall om jag stirrar i taket också? Mackorna kommer in och de är fantastiskt goda. Hur mycket är det svampen och hur mycket är det att jag var hungrig och sugen på mackor? Jag börjar förlika mig med att det kommer bli en väldigt mild trip och går in på Flashback för att läsa om dosering igen. Här någonstans plötsligt och inte alls gradvis så förstår jag att något har hänt. Jag bestämmer mig för att blunda och bara flyta med. Jag minns inte exakt i vilket ordning allt händer och mycket av det jag upplever är förvirrande och går inte att beskriva i ord. Dosen var ju ganska låg, så jag tror att det hjälpte att jag verkligen släppte taget och flöt med. Men här kommer några händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning.
En ny låt på spellistan kommer igång. Älskar den här låten, tänker jag(Jo, jag har ju satt ihop listan) men det låter som att musiken kommer från en liten diskantig låda från något annat hörn långt bort i rummet. Jag påminner mig om att jag läste på Flashback att det är bra att sätta volym i förväg för man har inte så bra grepp på hur högt något är. Så jag ligger där och bara lyssnar men jag är inte besviken särskilt länge. Plötsligt känner jag att jag ÄR musiken och volymen har inte längre någon funktion. Det låter konstigt, men det var så det kändes och jag kan inte beskriva det på ett annat sätt. Någonstans här är nog upplevelsen också som starkast. Det är en kraftig eufori och jag bara åker med.
En annan låt med en kvinnlig sångare drar igång och jag som normalt kan uppleva ASMR känner nu det men på en helt annan nivå. Frugan pillar mig i håret och det känns som att hon har hur många fingrar som helst. Sen plötsligt börjar hon sjunga med och nu när jag skriver ner det har min kropp en förnimmelse av hur det kändes. Hennes röst fyller min kropp med njutning. Jag tycker om hennes sång vanligtvis, men det går nästan inte beskriva hur jag känner den ända ut i tåspetsarna bokstavligen.
Frugan matar mig med något snacks med jämna intervall. En munsbit på några tuggor bara. Plötsligt känner jag att jag inte vill ha mer. Jag blundar ju hela tiden här och förbereder mig att skaka på huvudet nekande när nästa kommer. Men det kommer inte något mer. Jag har precis innan känt en sådan samhörighet med allt att jag börjar fundera. Är frugan och jag samma medvetande? Är hon medveten om att jag inte vill ha mer? Jag frågar henne hur hon visste att jag inte ville ha mer, men hon säger att hon inte visste det utan bara tröttnade på att mata mig. Jag har ju börjat fundera på vad mitt medvetande egentligen är och här tror jag att vi måste vara samma medvetande. Börjar fundera på om jag kan känna vad hon känner och det känns så. Men jag minns inte längre riktigt hur det utforskandet gick till, tyvärr.
Ett tag är jag och besöker någon mindre by för kanske 1000 år sedan. Det är vad jag uppfattar som skandinaver på den tiden, kanske vikingar, men alla mycket enkelt och mörkt klädda. De arbetar tillsammans och umgås och sjunger och äter och skålar och plötsligt är jag också en av dem. Vi ger oss ut på ett skepp och ror tillsammans och det börjar snöa. Någonstans är det inte längre mörkt och snö utan yttre rymden och stjärnor som vi passerar. Jag känner en sådan samhörighet först med alla människor jag är med och sedan egentligen med allt. Någonstans här tror jag också att det är som jag får någon slags "insikt". Jag har varit ateist och skeptisk mot allt övernaturligt sedan ganska ung ålder, men plötsligt är det som att jag blir visad att mitt medvetande inte kommer att upphöra att existera. Min kropp, ja, men mitt medvetande, nej. I vilken form det lever kvar är lite oklart. Kanske att jag uppgår i något slags världsmedvetande när min kropp upphör att existera? Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra av det, men jag önskar att jag kunde ha utforskat det lite mer.
Någonstans här när jag känner den här samhörigheten och den här euforin så känner jag en stark känsla om att jag vill att alla, ja precis alla, ska få känna samma lycka som mig. Den lycka och eufori jag känner vill jag inte ha för mig själv utan jag känner en stark önskan om att alla ska få känna precis samma sak. Jag ser mina nära och kära i situationer där de är lyckliga. Sedan, och det här är väl det enda ögonblick som känns egentligen otäckt, så dyker en annan nära till mig och det tar liksom stopp. Jag kan inte dela med mig av någon lycka där för att den här personen är stängd och inte mottaglig för den. Det kändes tungt.
Jag minns också att jag vid något tillfälle börjar undra om jag verkligen är vaken eller om jag drömmer. Hur vet jag det? Jag blundar fortfarande, men istället för att öppna ögonen ställer jag frågan till frugan "Är jag vaken?". Hon svara "Ja, varför skulle du tro att du inte är det det?". "Det finns många anledningar till att tvivla på den saken" svarar jag. Jag minns lite av detta, kanske egentligen mest för att hon skrev ner det och visade mig efteråt för hon tyckte det var så roligt. Men jag minns inte vad det var jag tänkte på, mer än att jag minns att jag verkligen inte var säker på om jag var vaken.
Jag behöver gå på toaletten och är uppe för första gången någon gång strax efter 20. Jag minns att jag läst om att man kan vara lite klumpig så jag går försiktigt men det är inga problem. Jag tittar i badrumsspegeln och nog är mina pupiller väldigt stora. Jag sätter mig ner och går på toaletten och känner mig ganska normal för första gången. Undrar om det kanske är slut? Men så när jag tittar ner i golvet så ser jag att färgerna rör sig i vackra mönster och förstår att det inte är över på ett tag än.
Efter toalettbesöket så märker jag att jag har normaliteten nära till hans om jag behöver den. Jag kan tänka ganska klart, men samtidigt kan jag om jag tittar på något se mönster som rör sig och stänger jag ögonen och lever in i musiken så kan jag flyta med en stund till. Det blir aldrig lika intensivt igen dock, men ändå härligt.
Någonstans vid 22:30 ungefär så känner jag att det nog har sinat ut. Jag ser inte längre mönster och kanske har jag också ett litet tag redan nu mest flutit med och lyssnat på musik utan att egentligen vara så påverkad. Jag fixar något att äta och reflekterar lite över kvällen och somnar ganska tidigt. Nästa dag när jag vaknar känner jag mig utvilad och lycklig.
Dos: 1,52 gram knastertorrt
Ålder: 42
Kön: Man
Vikt: 93
Tidigare erfarenhet: Cannabis, alkohol, tobak.
Tid: 18:15-22:30
Bakgrund: Det känns viktigt att förklara att jag inte har några särskilda erfarenheter av droger sedan tidigare. Hade som väldigt många andra svenskar blivit itutad att "Knark är bajs" och trott på det. Jag drack en hel del alkohol förr men har nästan lagt ner helt på grund av att det är destruktivt. Dricker i princip endast vid sammankomster när andra gör det. Även där ser jag ofta till att ta bilen så jag inte behöver. Har testat Cannabis sent om sider efter att jag insett att jag blivit lurad. Är dock inte heller något som jag intar särskilt ofta. Skulle inte kunna tänka mig att ta det mitt på dagen i alla fall. Blev nyfiken på svamp för ett par år sedan efter att ha läst, hört och sett om dess möjligheter till att öppna sinnet. Önskade mig egentligen hitta toppslättsskivling men det blev inte så. Läste runt på flashback om growkits men hade inte lust att beställa från utomlands. Såg sedan en sporspruta på Smoketower och försökte klicka hem Golden Teacher egentligen, men fick då till mig att den var slut. Bytte då snabbt till Mexicana för jag var rätt att de skulle ta slut också och när den väl dök upp läste jag på om hur man gör och valde PFTek. Sedan läste jag massor, bland annat här på Flashback(Tack alla som har skrivit och bidragit) och förberedde mig för första gången. Bestämde mig för en dos på 1,5 gram som väl får anses vara medellåg, men mätte upp 1,52. Nu hände det här för någon månad sedan, och jag borde nog skrivit ner detta tidigare, inser jag nu.
Beskrivning: Jag hade gjort i ordning en spellista dagarna innan när jag väl bestämt mig för dagen. Jag spenderade dagen med att städa i ganska lugn takt och ta en liten promenad samt besöka affären. Kände mig lugn och nöjd. Vid cirka klockan 17 så väger jag upp och river svampen och lägger i en kopp och fyller på med vatten från vattenkokaren. Jag lägger mig i sängen och väntar kanske cirka en kvart innan vattnet svalnat en bit och jag börjar dricka det. Var nyfiken på smaken och det smakar svamp och skog. Egentligen inte så illa, men inget jag skulle inta för smakens skull. Spellistan är redan igång och jag går in och läser på Flashback lite, medan jag väntar. Börjar bli hungrig då jag fastat så jag ber min sittare, frugan, att göra några mackor. Jag minns att klockan hinner slå 18 och jag funderar på om jag känner något ännu. Det skulle ju gå lite snabbare när man gör te. Jag tittar upp i taket och tycker mig se lite mörka färgmönster, men undrar om jag inte gör det i normala fall om jag stirrar i taket också? Mackorna kommer in och de är fantastiskt goda. Hur mycket är det svampen och hur mycket är det att jag var hungrig och sugen på mackor? Jag börjar förlika mig med att det kommer bli en väldigt mild trip och går in på Flashback för att läsa om dosering igen. Här någonstans plötsligt och inte alls gradvis så förstår jag att något har hänt. Jag bestämmer mig för att blunda och bara flyta med. Jag minns inte exakt i vilket ordning allt händer och mycket av det jag upplever är förvirrande och går inte att beskriva i ord. Dosen var ju ganska låg, så jag tror att det hjälpte att jag verkligen släppte taget och flöt med. Men här kommer några händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning.
En ny låt på spellistan kommer igång. Älskar den här låten, tänker jag(Jo, jag har ju satt ihop listan) men det låter som att musiken kommer från en liten diskantig låda från något annat hörn långt bort i rummet. Jag påminner mig om att jag läste på Flashback att det är bra att sätta volym i förväg för man har inte så bra grepp på hur högt något är. Så jag ligger där och bara lyssnar men jag är inte besviken särskilt länge. Plötsligt känner jag att jag ÄR musiken och volymen har inte längre någon funktion. Det låter konstigt, men det var så det kändes och jag kan inte beskriva det på ett annat sätt. Någonstans här är nog upplevelsen också som starkast. Det är en kraftig eufori och jag bara åker med.
En annan låt med en kvinnlig sångare drar igång och jag som normalt kan uppleva ASMR känner nu det men på en helt annan nivå. Frugan pillar mig i håret och det känns som att hon har hur många fingrar som helst. Sen plötsligt börjar hon sjunga med och nu när jag skriver ner det har min kropp en förnimmelse av hur det kändes. Hennes röst fyller min kropp med njutning. Jag tycker om hennes sång vanligtvis, men det går nästan inte beskriva hur jag känner den ända ut i tåspetsarna bokstavligen.
Frugan matar mig med något snacks med jämna intervall. En munsbit på några tuggor bara. Plötsligt känner jag att jag inte vill ha mer. Jag blundar ju hela tiden här och förbereder mig att skaka på huvudet nekande när nästa kommer. Men det kommer inte något mer. Jag har precis innan känt en sådan samhörighet med allt att jag börjar fundera. Är frugan och jag samma medvetande? Är hon medveten om att jag inte vill ha mer? Jag frågar henne hur hon visste att jag inte ville ha mer, men hon säger att hon inte visste det utan bara tröttnade på att mata mig. Jag har ju börjat fundera på vad mitt medvetande egentligen är och här tror jag att vi måste vara samma medvetande. Börjar fundera på om jag kan känna vad hon känner och det känns så. Men jag minns inte längre riktigt hur det utforskandet gick till, tyvärr.
Ett tag är jag och besöker någon mindre by för kanske 1000 år sedan. Det är vad jag uppfattar som skandinaver på den tiden, kanske vikingar, men alla mycket enkelt och mörkt klädda. De arbetar tillsammans och umgås och sjunger och äter och skålar och plötsligt är jag också en av dem. Vi ger oss ut på ett skepp och ror tillsammans och det börjar snöa. Någonstans är det inte längre mörkt och snö utan yttre rymden och stjärnor som vi passerar. Jag känner en sådan samhörighet först med alla människor jag är med och sedan egentligen med allt. Någonstans här tror jag också att det är som jag får någon slags "insikt". Jag har varit ateist och skeptisk mot allt övernaturligt sedan ganska ung ålder, men plötsligt är det som att jag blir visad att mitt medvetande inte kommer att upphöra att existera. Min kropp, ja, men mitt medvetande, nej. I vilken form det lever kvar är lite oklart. Kanske att jag uppgår i något slags världsmedvetande när min kropp upphör att existera? Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra av det, men jag önskar att jag kunde ha utforskat det lite mer.
Någonstans här när jag känner den här samhörigheten och den här euforin så känner jag en stark känsla om att jag vill att alla, ja precis alla, ska få känna samma lycka som mig. Den lycka och eufori jag känner vill jag inte ha för mig själv utan jag känner en stark önskan om att alla ska få känna precis samma sak. Jag ser mina nära och kära i situationer där de är lyckliga. Sedan, och det här är väl det enda ögonblick som känns egentligen otäckt, så dyker en annan nära till mig och det tar liksom stopp. Jag kan inte dela med mig av någon lycka där för att den här personen är stängd och inte mottaglig för den. Det kändes tungt.
Jag minns också att jag vid något tillfälle börjar undra om jag verkligen är vaken eller om jag drömmer. Hur vet jag det? Jag blundar fortfarande, men istället för att öppna ögonen ställer jag frågan till frugan "Är jag vaken?". Hon svara "Ja, varför skulle du tro att du inte är det det?". "Det finns många anledningar till att tvivla på den saken" svarar jag. Jag minns lite av detta, kanske egentligen mest för att hon skrev ner det och visade mig efteråt för hon tyckte det var så roligt. Men jag minns inte vad det var jag tänkte på, mer än att jag minns att jag verkligen inte var säker på om jag var vaken.
Jag behöver gå på toaletten och är uppe för första gången någon gång strax efter 20. Jag minns att jag läst om att man kan vara lite klumpig så jag går försiktigt men det är inga problem. Jag tittar i badrumsspegeln och nog är mina pupiller väldigt stora. Jag sätter mig ner och går på toaletten och känner mig ganska normal för första gången. Undrar om det kanske är slut? Men så när jag tittar ner i golvet så ser jag att färgerna rör sig i vackra mönster och förstår att det inte är över på ett tag än.
Efter toalettbesöket så märker jag att jag har normaliteten nära till hans om jag behöver den. Jag kan tänka ganska klart, men samtidigt kan jag om jag tittar på något se mönster som rör sig och stänger jag ögonen och lever in i musiken så kan jag flyta med en stund till. Det blir aldrig lika intensivt igen dock, men ändå härligt.
Någonstans vid 22:30 ungefär så känner jag att det nog har sinat ut. Jag ser inte längre mönster och kanske har jag också ett litet tag redan nu mest flutit med och lyssnat på musik utan att egentligen vara så påverkad. Jag fixar något att äta och reflekterar lite över kvällen och somnar ganska tidigt. Nästa dag när jag vaknar känner jag mig utvilad och lycklig.
