Ödslat bort tid på olycklig kärlek

Hur kommer man runt att man har slösat bort oändligt med tid på olycklig kärlek samt har tappat vänskapskretsen, och har inte mycket att visa för sig. Känner att jag vill ligga i omkörningsfilen framgent men frågan är hur?

Alltså, hur ser jag till att ta vara på varje sekund frammåt så att det blir så effektivt och lönsamt som möjligt?

Du kommer inte runt med den inställning "slösat bort"

Att älska uppriktigt är aldrig slösat tid. Du har kanske fått mer tillbaka än vad du själv anar. Att älska är en styrka som kräver mod. Ångra aldrig det!

Försök vara i nuet så mycket som du bara kan.

All tid på så kallad kärlek, så som den oftast är, är ödslad tid. Var ärlig åtminstone ärlig mot dig själv, känn efter och fråga dig om det känns skönt att vara irl-"förälskad".
Det är bara behagligt till och från eftersom det övrig tid är mer smärtsamt eller jobbigt. Du kommer över det genom att lära dig och se din nya insikt som till för att användas framöver.

Känner igen mig i det här, kärlek är kul när det är ömsesidigt, men när det är ensidigt så är det ett helvete och man förlorar sig själv lite grann.

Nu är jag tack och lov befriad från eländet och det första man märker av är hur pass mycket produktivare man blir, gäller bara att man hittar motivationen dock.

Du kan absolut ligga i omkörningsfilen, du sover 8 timmar om dygnet, jobb 8 timmar, alltså har du resterande 8 timmar att göra något nyttigt med.

8 timmar om dagen, 7 dagar i veckan i 4 veckor, det blir över 200 timmar i månaden.

Man säger att det tar 480 timmar att lära sig ett helt nytt språk. Så 10 veckor med 8 timmar om dagen och du kan bli spanjor om du vill.

Tiden finns, du måste bara vilja använda den.

ha ha ha om du anar vad en hämnd lysten kvinna kan ta sig för skulle du inte skriva detta eller läste du inte klart

Jodå, jag är väl medveten hur stor förödelse en hämnd lysten kvinna kan orsaka. När hämnd lysten är satt igång då tänker man inte logiskt längre. Skrämmande och obehagligt.

Vad har jag missad? Jag tyckte jag förståg inlägget hyfsat bra?

Du behöver först definiera vad som är lönsamt för dig. Alltså!

Hur lång tid tog det och hur gjorde du?

Sätt upp mål och en ha en handlingsplan för hur du ska nå dessa mål. Är du väldigt mån om din tid så kan du schemalägga det du ska göra.

Den känslomässiga biten kräver tid och det finns egentligen inga genvägar mer än att du kan försöka undvika sådant som får dig att tänka på personen i den mån det är möjligt. Om du ältar och kommer på dig själv med att göra det så kan du aktivt byta tankemönster. Det kan vara krävande till en början men det blir lättare med tiden.

Kantarellguiden får svara för sig själv men det jag gjorde när nedbrytningsfasen var över och uppbyggnadsfasen började var att fundera över vad som är viktigt för mitt liv förutom en partnerrelation. Vad vill jag uppnå? Vad vill jag göra för att leva ett gott liv? Vad är viktigt för att jag ska må bra? Sedan tog jag fram aktiviteter som stöder mina mål och som jag än idag disciplinerat följer med vissa anpassningar utifrån hur läget förändras.

Vad gäller tid. För mig tog det 2 år men vi är alla olika. Har olika bakgrund och erfarenhet. Finns ingen "normal" tid. Allt är en process som måste få ta tid. Det går inte att hoppa över enskilda delar. Det kommer bara slå tillbaka mot dig. Ha tålamod. Nedan är några saker att tänka på:

- Var brutalt ärlig. Positivt och negativt. Dvs sluta ljug för dig själv och för andra. Lär känna dig själv.
- Arbeta med din inställning. Den avgör enormt mycket. Hur du mår och hur världen möter dig.
- Var disciplinerad.
- Gläd dig över framgångar, även de små. I början blir det fler motgångar än framgångar men det vänder.
- Inse att det är ditt liv, ditt ansvar. Ingen annans. Misslyckas / lyckas beror enbart på dig själv.

De flesta klarar inte av ovan och därmed misslyckas de och hamnar åter i samma skit ett tag senare. Helt oförstående till varför. Det finns förstås fler saker också men ovan är de man kan börja med och som behöver vara med hela tiden.

// CC

han hade ju mistat sin bekantskapskretsen, sorry om jag var vass

Nånstans måste man börja använda hjärnan och inse att det inte är värt det och släppa allt, tar lite tid men det blir bättre.