Varför dras folk till dem som inte tar initiativ till kontakt?

Hallå ,

Som rubriken lyder är detta en fundering jag gått med ett tag nu. Jag har ett par personer i min närhet som jag inte tycker direkt illa om , men ändå inte vill ha någon vänskap med , av olika anledningar. Jag har helt enkelt insett att dem inte är bra för mig. Jag ser till att behandla dem med respekt och få saker att funka , men ser till att dra gränsen där.

Vad jag har gjort är att ta ett steg tillbaka , men då är det precis som att dem kommer ännu lite närmre , såsom att hitta svepskäl till att vi ska byta nummer , ses osv.

Jag funderar såklart starkt på att vara ärlig och säga att vi kanske ska undvika att just bli vänner eftersom det inte känns rätt och att jag anser att ärlighet varar längst. Och då givetvis på ett respektfullt sätt.

Däremot är jag nyfiken på varför det blir såhär, för det är ett återkommande mönster jag sett hos människor genom livet.

Vad är era teorier om detta? Vad beror beteendet på?

Nej, tror att det har att göra med att du inte är någon jävla ja-sägare som bara lallar med jämt. Dock så måste man ju knäcka några ägg om ska få ha lite lugn och ro. Själv brukar jag säga att jag inte har tid med polare, vilket i regel tolkas som att jag inte har tid med just den polaren och det blir sura miner.

Det är väl för att du saknar pondus, vilket gör att den andra parten alltid tar initiativ för att de tror inte du klarar av det.

Folk gillar inte klängiga människor, de attackerar på ett subtilt sätt vår självständighet, livslust, integritet.

Du uppvisar på motsatsen till ’klängighet’, samtidigt som du är vänlig, otvungen och respektful. Det attraherar såklart, då alla har behov av umgänge, bra umgänge d.v.s.

Tror inte att det är mer komplicerat än så.

Det låter som att du och dina vänner är ett gäng losers, men för ett tag sedan så insåg du det och började bygga ett bättre liv medan dina vänner fortsatte vara losers. När dom nu ser att du kliver uppåt och får ett bättre liv så vill dom såklart glida med och inte förlora dig. Detta förklarar även din reaktion, för vem skulle vilja/välkomna någon att "glida med"? För fan, vill man ha något så får man jobba för det.

Jag tycker att du tänker helt rätt och jag vet det utan att ens veta vad du tänker. Du har rätt. Du börjar växa upp ordentligt och för att gå vidare så lär du lämna något bakom dig. I mitt fall så var det droger, dåligt umgänge, dålig tjej, datorspel och sociala medier. Allting borta. Idag är jag en egen man, och idag blir jag behandlad som en kändis. Går jag in i en affär samtidigt som någon går ut så i 100% av fallen så är det personen på väg ut som backar och går åt sidan så att jag kan passera, och i samma 100% av fallen så ser jag att detta kommer hända och jag backar först och låter den andre passera först, eftersom jag är en man.

Jag ger dig oändlig respekt för att du börjar inse vad maskulinitet är. Fortsätt såhär. Jag är stolt över dig, ärligt.

Enkelt du har nåt som de vill ha sen vad det är vet jag inte såna människor är rent skräp, se upp.

Min fetning. Om det inte känns rätt så ska du verkligen vara ärlig. Varför ha folk runtomkring dig som du inte ens vill ha nära.

Vad beteendet beror på vet jag inte. Men du kanske blir mer intressant när du avvisar/tar steg bakåt 🤔

Tänkte just säga det. Hatar klängiga människor själv. Speciellt killar är så otroligt avtändande.

Sedan är jag nog den mest o-klängiga människan som finns själv. Kontaktar aldrig folk tillbaka. Kan nog behöva pushas på lite. Och då är man ju sällan social.

För att kunna svara på din fråga måste vi få veta vad exakt du gör när du "tar ett steg tillbaka". Tar du aktivt avstånd? Fortsätter du ta kontakt fast lite mindre? Förhåller du dig passiv? Slutar du svara när de ringer?

De vill ha det dem inte kan få eller redan har. Du är mystisk och det gör dig spännande. Människor är sociala varelser till en viss gräns. När de väl har fått kontakt med dig, brukar intresset avta rejält om det inte passar dem själva.

Ja , det var en effekt jag sett med. Speciellt kvinnan av dessa två är som galen runt mig.

Och då inte bara över sociala medier och telefon utan även då vi setts har jag vart ganska reserverad och tystlåten men artig och hjälpsam. Är förvånad över vilken effekt det tycks ge att vara sådan. Det är lätt att tro att folk skulle undvika en, men det tycks vara just tvärtom.

Tycker det där med människans natur kan vara oerhört intressant många gånger

Dom upptäcker att dom egentligen gillar och uppskattar dig mer än vad dom tänkt, när du inte har lika mycket kontakt med dom, och tar därför mer initiativ. Är en teori. Alltså att du har gett dem mer tid att fundera.

Det är okej att ljuga lite och ibland, om det inte direkt skadar dom, leder dem på villovägar, och ni är ju inte familj eller har någon nära relation. Man kan nästan känna när det inte funkar att vara brutalt ärligt och ni är ju inte familj eller nära relation, så du kan bara säga typ att du har för mycket annat att göra(som dom inte har att göra med).